Jag läste för en tid sedan ”Svenskar i krig” av Lennart Westberg och Lars Gyllenhaal. Den handlar om de svenskar som frivilligt deltog i väpnade konflikter under första halvan av 1900-talet. Ett kapitel, kallat ”I persisk tjänst 1911-1916: Shahens svenska gendarmer”, i synnerhet fångade mitt intresse. Jag hade tidigare löst hört talas om att svenskar skulle ha gått i persisk tjänst åren före första världskriget men det här var första gången jag fick höra hela historien mer i detalj. Det var så fascinerande att jag var tvungen att kolla upp vad mer som fanns att läsa i ämnet på annat håll. Efter att ha läst så mycket jag kom över kan jag bara säga att det i sanning är en fantastisk historia! Det är händelser som till stor del nästan är helt okända bland folk i allmänhet, även bland sådana som annars är insatta i svensk historia. Det som framförallt slog mig när jag satt där och förundrades var: ”Fasen vad det här skulle passa bra att basera en rollspelskampanj på!”. Bakgrunden till det hela var som följer:
Tsarryssland har ända sedan Peter den stores dagar drömt om att ha en hamn i Indiska oceanen. Historiskt sätt så har Rysslands enda väg ut på världshaven varit via norra ishavet och Östersjön, och under långa perioder inte ens det, och det har alltid varit ett stort problem för dem. (Som exempel kan nämnas det krig de utkämpade mot Japan 1905. När de skulle skicka en flotteskader mot de japanska öarna blev de tvungna att låta den utgå från Östersjön, passera genom engelska kanalen, svänga söderöver, passera Iberiska halvön, runda Afrikas sydspets, korsa Indiska oceanen, passera hela sydostasien för att till slut nå Japan. Denna jorden runt-seglats hade kunnat skäras ner till en bråkdel om flottan istället kunnat gå ut från en rysk-kontrollerad hamn och direkt ut i Indiska oceanen.) Av denna anledning kastade Ryssland giriga blickar mot det persiska riket, nuvarande Iran, där det låg inklämt mellan dem och havet. Detta var dock något som inte sågs med blida ögon av en annan supermakt, Storbritannien. Britterna hade, genom sina kolonier i bl.a. Indien, i nästan hundra år ensamma kontrollerat det stora havet och byggt upp en ansenlig del av sitt imperium på de handelsfördelar de fått av detta faktum, och man tänkte inte stillatigande se på när konkurrenter armbågade sig in på, vad de ansåg vara, deras bakgård. (T.ex. så hade Krim-kriget femtio år tidigare utkämpats dem emellan av liknande anledningar, men då i första hand om Rysslands tillgång till Medelhavet via det Osmanskt kontrollerade sundet till Svarta havet.)
Mitt emellan dessa imperier låg som sagt Persien. Persien vid början av 1900-talet var ett fattigt och bakåtsträvande land med inte mycket mer än en stolt historia. Landet styrdes av en svag och korrumperad regim, som hade fullt sjå att hindra de inre stridigheter som ständigt blossade upp att utvecklas till fullskaliga uppror eller t.o.m. regelrätt inbördeskrig. Detta hade gjort att man, för att kunna bibehålla sin självständighet och inte införlivats i någon av stormakterna, varit tvungen att acceptera främmande trupper i sitt land och en ansenlig inblandning i sin inrikespolitik. Persien var grovt räknat indelat i tre delar: en nordlig under rysk kontroll, en sydlig (den delen som vetter mot havet) under brittisk kontroll, samt en central mittzon som kontrollerades av perserna själva. Ryssarna intrigerade ständigt för att få kontroll över resten av landet, medan britterna, lika aktivt, motintrigerade för att se till att det inte skulle ske.
Som nämnt var Persien ett oroligt land. Administrationerna, oavsätt om det var den persiska eller någon av de främmande staternas, kontrollerade endast sina områden på papperet, och deras egentliga makt sträckte sig endast så långt som en patrull kunde nå. De större städerna hade man koll på men ute i landet härskade lokala krigsherrar och banditgäng. Detta beslöt sig britterna för att utnyttja. Man lät perserna veta att om de inte kunde bringa ordning i sin centralzon och kunde garantera säkerheten för resande osv. så skulle man besätta den med egen trupp. Att man då skulle kontrollera två tredjedelar av landet istället för som nu, endast en tredjedel, var endast en slump. (Känns denna retorik igen, eller?) Som alla sådana kontakter nationer emellan så sköttes det praktiska kring överlämnandet av detta ultimatum av diplomater. Allt inom diplomatin var, då som nu, fyllt med standardformuleringar, tomma utfästelser och artighetsfraser. En av dessa var att innan britterna traskade in och tog över så skulle naturligtvis perserna få en chans att reda upp det innan, och detta genom att be någon annan nation ställa upp med ett gendarmeri. Att detta bara var en formalitet var självklart, då alla europas nationer var diskvalificerade genom att på något vis vara allierade med antingen Ryssland eller Storbritannien och således inte kunde betraktas som opartiska. Fast stämde verkligen det? Jag kan nästan se framför mig hur högre persiska ämbetsmän desperat stirrar på en karta och försöker hitta något land som kan rädda dem undan att helt ställas under främmande makt, då något slutligen säger: ”Vad är det där som ligger däruppe i norra Europa? Sverige? Har de ihop det med ryssarna eller britterna? Inte? Tja, vi har ju inget att förlora på att skicka över en förfrågan till deras närmaste konsulat.”.
Denna begäran togs våren 1911 emot av svenskarna med viss förvåning men efter ett kort övervägande beslöt man sig för att acceptera. En kontingent till största delen besående av officerare och underofficerare, men även civilister såsom poliskonstaplar och tulltjänstemän(!), skeppas ner till Persien. Man installerar sig i både den ryskkontrollerade zonen och den persiska centralzonen och ett gendarmeri bestående av både inhemsk och svensk personal upprättas. Allt detta till både britters och ryssars förvåning och, till viss del, förfäran.
Så, hur ska då detta omvandlas till en rollspelskampanj? Vad ”gör” man? Som jag ser det finns det grovt räknat tre grejor man kan ”göra”:
Gendarmeri-action. Anledningen till att man är där är ju att man ska upprätta ordning på vägarna. Detta sker genom beridna patruller som med mausergevär och kavallerisabel jagar banditer i bergsbyar, stenöknar och i bergspass. Man eskorterar viktiga transporter och persiska tjänstemän i deras tjänsteutövning. Man agerar även mobil domstol med ståndsrätt. Faktum är att inte mindre än fyra gånger delades utmärkelsen ”För tapperhet i fält” ut under gendarmeriets tjänsteutövning (faktiskt senaste gångerna detta skett). Ett flertal svenskar stupar även under vad som inte kan kallas för annat än regelrätta strider.
Agentraffel. I Persien fanns vid denna tid ett flertal maktfaktorer som alla intrigerade mot och med varandra. Förutom svenskarna så finns som sagt även ryssarna och britterna som båda hade mycket aktiva underrättelsetjänster. Efter 1914 var även tyskarna närvarande. Även persernas hemliga polis var med i leken, likväl som flera andra persiska fraktioner, allt från moderater som ville införa en mer västorienterat regim, till konservativa med en återgång till ett mäktigt storpersien i sikte.
Socialt interagerande. Detta kombineras med fördel med agentrafflet ovan. Även om alla motarbetade varandra så förekom väldigt mycket social kontakt mellan grupperna. Framförallt ryssarna älskade storslagna baler och svenska officerare med eventuella fruar var mer än välkomna. Ambassadsmiddagar och audienser vid hovet var vanligt förekommande och viktiga möten hölls i rökrum till tonerna av wienervals från rummen bredvid.
Så, är detta något som någon skulle kunna tänka sig spela? Vilket spelsystem tror ni då skulle funka bäst? BRP? D20 Modern? Personligen så lutar jag mest åt en moddad BRP eller möjligtvis Parallell Worlds.
/Anders
Tsarryssland har ända sedan Peter den stores dagar drömt om att ha en hamn i Indiska oceanen. Historiskt sätt så har Rysslands enda väg ut på världshaven varit via norra ishavet och Östersjön, och under långa perioder inte ens det, och det har alltid varit ett stort problem för dem. (Som exempel kan nämnas det krig de utkämpade mot Japan 1905. När de skulle skicka en flotteskader mot de japanska öarna blev de tvungna att låta den utgå från Östersjön, passera genom engelska kanalen, svänga söderöver, passera Iberiska halvön, runda Afrikas sydspets, korsa Indiska oceanen, passera hela sydostasien för att till slut nå Japan. Denna jorden runt-seglats hade kunnat skäras ner till en bråkdel om flottan istället kunnat gå ut från en rysk-kontrollerad hamn och direkt ut i Indiska oceanen.) Av denna anledning kastade Ryssland giriga blickar mot det persiska riket, nuvarande Iran, där det låg inklämt mellan dem och havet. Detta var dock något som inte sågs med blida ögon av en annan supermakt, Storbritannien. Britterna hade, genom sina kolonier i bl.a. Indien, i nästan hundra år ensamma kontrollerat det stora havet och byggt upp en ansenlig del av sitt imperium på de handelsfördelar de fått av detta faktum, och man tänkte inte stillatigande se på när konkurrenter armbågade sig in på, vad de ansåg vara, deras bakgård. (T.ex. så hade Krim-kriget femtio år tidigare utkämpats dem emellan av liknande anledningar, men då i första hand om Rysslands tillgång till Medelhavet via det Osmanskt kontrollerade sundet till Svarta havet.)
Mitt emellan dessa imperier låg som sagt Persien. Persien vid början av 1900-talet var ett fattigt och bakåtsträvande land med inte mycket mer än en stolt historia. Landet styrdes av en svag och korrumperad regim, som hade fullt sjå att hindra de inre stridigheter som ständigt blossade upp att utvecklas till fullskaliga uppror eller t.o.m. regelrätt inbördeskrig. Detta hade gjort att man, för att kunna bibehålla sin självständighet och inte införlivats i någon av stormakterna, varit tvungen att acceptera främmande trupper i sitt land och en ansenlig inblandning i sin inrikespolitik. Persien var grovt räknat indelat i tre delar: en nordlig under rysk kontroll, en sydlig (den delen som vetter mot havet) under brittisk kontroll, samt en central mittzon som kontrollerades av perserna själva. Ryssarna intrigerade ständigt för att få kontroll över resten av landet, medan britterna, lika aktivt, motintrigerade för att se till att det inte skulle ske.
Som nämnt var Persien ett oroligt land. Administrationerna, oavsätt om det var den persiska eller någon av de främmande staternas, kontrollerade endast sina områden på papperet, och deras egentliga makt sträckte sig endast så långt som en patrull kunde nå. De större städerna hade man koll på men ute i landet härskade lokala krigsherrar och banditgäng. Detta beslöt sig britterna för att utnyttja. Man lät perserna veta att om de inte kunde bringa ordning i sin centralzon och kunde garantera säkerheten för resande osv. så skulle man besätta den med egen trupp. Att man då skulle kontrollera två tredjedelar av landet istället för som nu, endast en tredjedel, var endast en slump. (Känns denna retorik igen, eller?) Som alla sådana kontakter nationer emellan så sköttes det praktiska kring överlämnandet av detta ultimatum av diplomater. Allt inom diplomatin var, då som nu, fyllt med standardformuleringar, tomma utfästelser och artighetsfraser. En av dessa var att innan britterna traskade in och tog över så skulle naturligtvis perserna få en chans att reda upp det innan, och detta genom att be någon annan nation ställa upp med ett gendarmeri. Att detta bara var en formalitet var självklart, då alla europas nationer var diskvalificerade genom att på något vis vara allierade med antingen Ryssland eller Storbritannien och således inte kunde betraktas som opartiska. Fast stämde verkligen det? Jag kan nästan se framför mig hur högre persiska ämbetsmän desperat stirrar på en karta och försöker hitta något land som kan rädda dem undan att helt ställas under främmande makt, då något slutligen säger: ”Vad är det där som ligger däruppe i norra Europa? Sverige? Har de ihop det med ryssarna eller britterna? Inte? Tja, vi har ju inget att förlora på att skicka över en förfrågan till deras närmaste konsulat.”.
Denna begäran togs våren 1911 emot av svenskarna med viss förvåning men efter ett kort övervägande beslöt man sig för att acceptera. En kontingent till största delen besående av officerare och underofficerare, men även civilister såsom poliskonstaplar och tulltjänstemän(!), skeppas ner till Persien. Man installerar sig i både den ryskkontrollerade zonen och den persiska centralzonen och ett gendarmeri bestående av både inhemsk och svensk personal upprättas. Allt detta till både britters och ryssars förvåning och, till viss del, förfäran.
Så, hur ska då detta omvandlas till en rollspelskampanj? Vad ”gör” man? Som jag ser det finns det grovt räknat tre grejor man kan ”göra”:
Gendarmeri-action. Anledningen till att man är där är ju att man ska upprätta ordning på vägarna. Detta sker genom beridna patruller som med mausergevär och kavallerisabel jagar banditer i bergsbyar, stenöknar och i bergspass. Man eskorterar viktiga transporter och persiska tjänstemän i deras tjänsteutövning. Man agerar även mobil domstol med ståndsrätt. Faktum är att inte mindre än fyra gånger delades utmärkelsen ”För tapperhet i fält” ut under gendarmeriets tjänsteutövning (faktiskt senaste gångerna detta skett). Ett flertal svenskar stupar även under vad som inte kan kallas för annat än regelrätta strider.
Agentraffel. I Persien fanns vid denna tid ett flertal maktfaktorer som alla intrigerade mot och med varandra. Förutom svenskarna så finns som sagt även ryssarna och britterna som båda hade mycket aktiva underrättelsetjänster. Efter 1914 var även tyskarna närvarande. Även persernas hemliga polis var med i leken, likväl som flera andra persiska fraktioner, allt från moderater som ville införa en mer västorienterat regim, till konservativa med en återgång till ett mäktigt storpersien i sikte.
Socialt interagerande. Detta kombineras med fördel med agentrafflet ovan. Även om alla motarbetade varandra så förekom väldigt mycket social kontakt mellan grupperna. Framförallt ryssarna älskade storslagna baler och svenska officerare med eventuella fruar var mer än välkomna. Ambassadsmiddagar och audienser vid hovet var vanligt förekommande och viktiga möten hölls i rökrum till tonerna av wienervals från rummen bredvid.
Så, är detta något som någon skulle kunna tänka sig spela? Vilket spelsystem tror ni då skulle funka bäst? BRP? D20 Modern? Personligen så lutar jag mest åt en moddad BRP eller möjligtvis Parallell Worlds.
/Anders