Nekromanti Shamaner

[P|uT0NiUm]

My humble slutsats

Efter att ha gått igenom er diskussion och neutralt tagit ställning till allt, så har jag kommit fram till att en regeländring faktiskt är på sin plats, inte bara för att förhindra "ta över världen-fenomenet" utan även "ta över random guy on the street-fenomenet" (för hur man än vrider och vänder på det så är en rp med schamanism 15+, andeförnimmelse 15+ och psyke 15+ mycket farligare än något annat, just på grund av sin förmåga att kunna ta över andra kroppar och styra dem - ännu farligare blir det om rpn ifråga skiter fullständigt i gällande tabun och förpliktelser (läs: låg nivå i karaktärsdraget 'tro')).

Jag föreslår därför följande husregel: Att ta över en kropp ger -2 qadosh. Qadoshförlusten som redan finns i grundboken (för om kroppen dör eller nåt sånt) ändras till -Ob2T6 qadosh.

Nu tycker säkert många att det låter som oerhört mycket, men betänkt att man med lätthet kan uppnå nivåer som -40 qadosh utan att faktiskt tyna bort (jag vet att man börjar göra det på -15, men man kan stå emot mycket större förluster än så). Dessutom kan -Ob2T6-förlusten lätt undvikas genom att man har en fetisch (eller vad det nu heter) som man lägger i den "gamla" kroppen så att den inte dör, vilket innebär att alla schamaner med ett psyke på över 3 kommer slippa det.

Regeln är till för att få schamanrollpersoner att tänka efter två gånger innan de gör något liknande, och för att förhindra kroppövertagningsinflation.

<font size="1">Nej, jag har inte läst V&N ;-]</font size>

 

[Korpen]

Re: My humble slutsats

Skulle du säga att det gäller även om man besätter själalösa varelser?

Sen tycker jag att det är en dum regel att ge schamaner minus i quadosh, det skulle ju innebära att nästan hälften av alla tirarkiska shamaner hade negativ quadosh. När de arbetar för att främja sin gudinnas vilja, genom att fördriva hennes fiender, så det borde snarare vara så att de får slå förbättringslag om de driver ut en själ från en kropp.

Hett tips är att läsa det som står om schamaner och krig i TRIARKER, sid sjuttio-någonting (tror jag)

Nej, låt bli att blanda in quadosh med de shamanistiska förmågorna.

 

[ripperdoc]

Angående qadosh

Nej, låt bli att blanda in quadosh med de shamanistiska förmågorna.

Jag är för alla förslag på regeländringar, qadosh tyckte jag bara passade dels då det redan fanns regler för qadoshförlust för schamanism (då ens kropp dör), dels då qadosh används som kontrollinstrument för magi. Drakvrede har ju redan mer eller mindre föreslagit att regelmässigt göra det svårare (i realiteten göra det svårare, åtminstone) att hitta rätt ande att ta över, men det utgör ju inte ett heltäckande skydd mot missbruk av schamanism (i den mån sådana kan och bör finnas).

Ditt argument att tirakiska schamaner får negativ qadosh trots att de gynnar gudinnan är förvisso tänkvärt, men finns det inte magiker som tjänar sin gud och trots det kommer få sjunkande qadosh (ett flitigt utnyttjande av magi leder statistiskt sett till lägre och lägre qadosh). Problemet är väl snarare att qadosh används dels som ett slags "själsvärde", dels som ett värde på "helighet" eller hur nära sin gud man står. Dessa två går inte alltid att kombinera.

/RipperDoc

 

[Ymir]

Re: Mind over matter-Mundana

Problemet är väl snarare att qadosh används dels som ett slags "själsvärde", dels som ett värde på "helighet" eller hur nära sin gud man står. Dessa två går inte alltid att kombinera.

Indeed. Om man inte löser det som jag gjorde det, och inför ett starkt Mind-over-Matter-perspektiv på Mundana. Alltså, gudar uppstår när folk tror på dem, och ju starkare själskraft, desto mer kan man tro. Sålunda kan Qadosh i aspekterna 'själsvärde' och 'helighet' jämkas ihop. Ju starkare själ, desto verkligare är man, eftersom världens fundament egentligen är skapade av tro (dvs teotropi). En mänsklig varelse har kapaciteten att alstra teotropi i teorin, och det är när man uppnått tillräckligt stor själsstyrka för att göra det med lätthet som man blir gudomlig. Qadosh är alltså något en troende får för att deras själsstyrka ökar eftersom de tror, och har ingenting med guden per se att göra - Qadoshen uppstår i människans eget undermedvetna. Gudarna är bara passiva väsen i bakgrunden, helt beroende av de som tror på dem. (Se min kosmologi till Mundana för utförligare förklaring). Gudomlig intervention är blott ett fenomen, om än gudomligt och eventuellt med gudens inblandning, men ändock orsakat av individens eget psyke.

Qadosh är alltså själsstyrka och inget annat. En stark religiös övertygelse ökar ens själsstyrka och ger en undermedveten kapacitet att alstra teotropi för att uträtta underverk, i tron att det var ens gud som ingrep (och det kan det ha varit, gudarna kan ingripa, men vanligtvis bryr de sig föga om en vanlig dödlig). Så har jag lyckats kombinera Qadoshens motsägelsefulla natur till en väl fungerande helhet i min kampanjvärld, och jag är mycket nöjd med det.

Däremot gillar jag inte att dissipation och schamanistiska bestyr sänker ens Qadosh, och jag har funnit det svårt att förnena med ovanstående version av hur Qadosh egentligen fungerar. Qadoshförlust i min kampanjvärld kan fås av att komma i vägen för en gud eller bli involverad i ett teotropiskt (gudomligt) fenomen som påverkar en negativt, eller av verkligt massiva mängder filament som dissiperar, och en mängd andra händelser som återstår att utforska. Alver kan, på grund av sitt biotropiska fält, drabbas av temporär Qadosh-förlust av extrem sorg, och i praktiken tyna (tona, eller, i Första Snöns fall: töa) bort, men också hur detta fungerar har jag inte spikat (det har bara hänt en gång hittils, med Första Snön). Likväl, qadoshförlust är inget schamaner och magiker behöver räkna med i min kampanjvärld. Det är snarare undantag än regler.

- Ymir, hoppas någon förstår vad han menar

 

[Yvian]

Gudar?

Om man inte löser det som jag gjorde det, och inför ett starkt Mind-over-Matter-perspektiv på Mundana. Alltså, gudar uppstår när folk tror på dem, och ju starkare själskraft, desto mer kan man tro. Sålunda kan Qadosh i aspekterna 'själsvärde' och 'helighet' jämkas ihop. Ju starkare själ, desto verkligare är man, eftersom världens fundament egentligen är skapade av tro (dvs teotropi). En mänsklig varelse har kapaciteten att alstra teotropi i teorin, och det är när man uppnått tillräckligt stor själsstyrka för att göra det med lätthet som man blir gudomlig. Qadosh är alltså något en troende får för att deras själsstyrka ökar eftersom de tror, och har ingenting med guden per se att göra - Qadoshen uppstår i människans eget undermedvetna. Gudarna är bara passiva väsen i bakgrunden, helt beroende av de som tror på dem.

Så enligt dig så kan alltså en helt vanlig person bli gud, om han bara lyckas övertyga tillräckligt många människor att tro att han är en gud (i din mundana-värld då såklart)?

 

[Ymir]

Re: Gudar?

Så enligt dig så kan alltså en helt vanlig person bli gud, om han bara lyckas övertyga tillräckligt många människor att tro att han är en gud (i din mundana-värld då såklart)?

I teorin, ja, i praktiken, nej. För att kunna alstra teotropi krävs hög Qadosh, och för att övergå till att bli en entitet baserad på folks tro på den krävs skyhöga Qadoshmängder - det finns väl riktlinjer redan i grundboken för när man blir en gud pga sin qadosh? När, om, man väl blir det borde kroppen förmodligen förandligas och först då övergår man att helt näras av folks tro på en. Redan som helgon stärks man dock av andra människors tro. Men det gör man väl som vanlig människa också, egentligen? Se det ur ett psykologiskt perspektiv - nog presterar många människor bättre om de har höga förväntningar på sig?
Ta Nimto av Solen...han uträttade fantastiska ting, men han var aldrig en gud. Men genom stark tro på Aurias och Pelias nådde han så hög qadosh att han blev ett helgon, och då stärktes han av folks tro på honom. Eller något ditåt.

Jag har som sagt aldrig klart definierat det här, det har aldrig behövts, men jag hoppas ändå det framgår vad jag menar.

- Ymir, borde kanske förklara det ur ett magiteoretiskt perspektiv istället

 

[Yvian]

Jag förstår, tack! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Greymourn]

Mig veterligen...

så står det fortfarande i grundboken att en andestrid inte kan avslutas förrän BÅDA parterna så önskar... Jag tolkar det som att om man slitit någon ur sin kropp kan han försöka ta tillbaka den tills han lyckas (och han har dessutom Ob1t6 lättare på slagen eftersom det är hans/hennes kropp från början...

Om jag nu inte misstolkat det hela är det ju uppenbarligen felformulerat eftersom Schamanism i sådant fall skulle suga ¤"(/%.

Vad gäller hela historien med andar och demoner som tar illa upp gillar jag inte den tanken... VARFÖR... skulle de ens bry sig om en människa lever i en mängd olika kroppar och styr och ställer i något så oviktigt som ett Kungadöme/Kjejsardöme???