Shatterzone!!
Shatterzone var ett trevligt spel. Det hade många gemensamma tankar med Andra Imperiet: det var en öppen värld där man kunde stoppa in vad sjutton som helst, West End Games hade många liknande tankar på spelledande som jag har, och det var i första hand ett röjigt spel som gav faen i realismen. Det använde ungefär samma regelsystem som TORG och Masterbook-spelen. Det hade en dramakortlek som TORG och 2T10 som Masterbook, och i övrigt så var de väldigt lika med logaritmiska skalor som kunde användas till allt.
Miljömässigt så försökte Shatterzone vara ett cyberpunkrollspel i rymden, blandat med en massa coola utomjordingar och attityd. Så det var inte något hårt SF-spel och inte heller något space opera. Det var mest coolt.
Det hade väl tre nackdelar. Den första var regelsystemet, som byggde på att man slår en klase tärningar, får ett tal, gör om det talet till ett annat tal via en tabell, och använder det på den logaritmiska skalan med attribut och färdigheter. När man väl kommit in på den logaritmiska skalan så var Shatterzone bara vackert, men innan dess... blä!
Den andra var att man inte riktigt kunde bestämma sig vad Shatterzone var för slags spel. Det var varken space opera, hard SF, cyberpunk eller nåt annat, utan varierade hejdlöst fram och tillbaka utan fokus.
Det tredje var en miljömässig gräns. Av någon anledning så hade man hittat på Zonen som avgränsade galaxen i en del som det fanns folk i, och en del som det inte fanns folk i. Det gjorde att det kändes som att man var instängd, trots att det fanns miljarder världar att härja på innanför Zonen.
Sen kan man alltid klaga på ungefär hälften av illustrationerna - de varierade från riktigt coola till riktigt urusla, i vanlig West End-stil.
Men bortser man från nackdelarna så var Shatterzone coolt, mörkt, öppet och actionfyllt, med en svart humor, stor öppenhet för nya påhitt, och bra mycket mer spelarinflytande än många andra spel på den tiden. Dramakorten och dramatiska handlingar gjorde att Shatterzone fanimej förtjänar epitetet "story telling game" bra mycket mer än White Wolfs härken.
Kort sagt, jag gillade det.
---
En passus som är kul för min del: innan Skymningshem blev Skymningshem så spelades konceptet utan namn och utan japaninfluenser som en värld i Shatterzones universum med Shatterzones regler. Sen monterade jag ner den världen, och gjorde Skymningshem istället.