Nekromanti Sidospår: Kill Bill

[Krille]

<blockquote><font class="small">Citat Balderk:</font><hr />
PS. Såg Kill Bill vol 1 för första gången igår. Satan så uttråkad jag blev när det var svärdsviftande och andra former av slagsmål. Dessutom är det ju satans töntigt att lägga in en massa Star Trek anspelningar i en film som ska vara "cool". Skrattretande. Enda behållningen var att den var snygg, men det räcker inte. Tarantino borde ju kuna bättre, måste dra en nostalgitripp med Reservoir Dogs och Pulp Fiction snart alltså. Jaja, detta var bara ett sidospår, sorry.[/quote]

Umm... det är en (1) Star Trek-anspelning. Ett citat i början. Som med all önskvärd tydlighet säger att filmen handlar om hämnd. Och hämnd är coolt, även om det kommer från Star Trek. Dessutom har du alldeles för mycket svenskmössa på dig: i Amerikat är Trek inte alls lika töntigt som i Sverige.

Så vad handlar filmen egentligen om? Tja, hämnd. Det är en enkel och rak ståry. Hämnd brukar leda till våldsamheter, speciellt om hämnaren råkar vara lönnmördare och målet för hämnden också vara lönnmördare. Är det en tunn ståry? Ja, men bara på samma sätt som The Fellowship of the Ring är en tunn ståry, och problemet härstammar från det enkla faktum att det är första halvan i ståryn.

Vad jag ser som Kill Bills storhet är att Tarantino verkligen vågar bryta från sina tidigare traditioner. Kill Bill har mer gemensamt med diverse wuxia och chanbara-rullar från vilda östern (namedropping: Lady Snowblood, The Killer, Lone Wolf and Cub) än med Reservoir Dogs och Pulp Fiction - eller för den delen Jackie Brown, som skiljer sig från alla tre. Förväntar du dig en Reservoir Dogs eller Pulp Fiction så blir du besviken, för det är inte vad Tarantino gjort. Han gjorde det inte heller med Jackie Brown heller, för den delen.

Åkej, nog med beröm. Tarantino är visserligen suverän som kultikon och manusförfattare, men som filmskapare är han rätt grovhuggen. Han börjar lära sig dock, vilket han visar med Kill Bill, men hans filmer känns väldigt mycket som ett demo på kool klippning på sina håll än som en välgenomarbetad film.

 

[Foggmock]

Se tvåan, din norrländska wannabe!

Kill Bill vol. 1 är inte en film, det är en serietidning på sin höjd. Den ska inte tas för vad den ser ut som.

Tvåan är däremot mer "seriös" även om gubben på berget blir för mycket efter fjärde gången han slänger med sitt skägg. Storyn djupnar och det cartooneska våldet är nästan helt försvunnet. Volym två är alltså ett perfekt komplement och utbyggnad åt ettan, varken bättre eller sämre, bara annorlunda. Har du nu pestat dig igenom ettan så finns det ingen anledning att inte ta en titt på tvåan, som dessutom kommer ut på DVD i dagarna om jag inte har fått för mig något.

Foggmock - anspelar på Arvidos Forumrap i titelraden

 

[Krille]

Säg det till Balderk

Själv har jag ju förstås redan sett tvåan, men undvek att nämna den av spoilerskäl. Och den är redan ute på DVD och inne i min filmhylla.

 

[Foggmock]

En dåres försvar

Hela tråden är ju riktad till honom. Jag vill inte skriva i den gamla tråden och inte heller skapa en ny. Ergo, jag svarar i din tråd. Eftersom ditt inlägg var det enda hade jag inte mycket val.

Och kom igen, Skövde ligger ju bara på gränsen till Norrland

 

[Rising]

Umm... det är en (1) Star Trek-anspelning. Ett citat i början.

Finns åtminstone en till.

Sophie Fatal (O-Ren's advokat och bästa väninna), beskrivs som "dressed like a villain on Star Trek".

i Amerikat är Trek inte alls lika töntigt som i Sverige.

Jag tror nog att det var medveten töntighet. I tvåan så börjar Bill prata om Stålmannen. Grejen är att Tarantino är en nörd. Alla hans filmer står stadigt på en grund av skräpkultur. Blir gangstrarna i Reservoir Dogs mindre tuffa för att de pratar om Fantastiska Fyran, gamla Blaxploitation-filmer och Madonna? Tarantino älskar ju sån't, och särskilt älskar han konflikten mellan skräpkulturens schabloner och det vardagligt oglamorösa. Därför växlar han mellan karateslagsmål och graviditetstest, lirare som ena stunden får sparken från sina skitjobb för att i nästa stund sälja svärd för en miljon dollar, osv. Star Trek- och stålmannen-referenserna är i allra högsta grad nödvändiga för Tarantinos sätt att berätta sina historier.

Om det är töntigt, då är alla Tarantinos filmer töntiga.

---

Jag håller med Krille om att det är kul att Tarantino vågar sig på något annorlunda, men jag tycker ändå att Kill Bill-filmerna var besvikelser på det stora taget. Men det beror nog mest på att han är lite för nördig. Han ville göra den sortens massslaktscen som han själv älskar att titta på, och det resulterade i att han gjorde en scen som känns som något man redan har sett tusen gånger förut. Han hade mer att bevisa i början av sin karriär, vilket gjorde de filmerna mer oberäknerliga. Men så länge som de bara pratar... då är det bra.

 

[Balderk]

Woha, mister!

Två Star Trek anspelningar som jag kan minnas. Jaja, spela roll.

En historia om hämnd kan man göra på flera olika sätt. Visst, men kan göra den blodig med halvtimmeslånga stridssekvenser som, även om dom är snygga kunde ha gjorts minst lika bra på fem minuter. Måste man visa allt? Måste det vara så jävla många att slåss mot? Det tror jag inte. Hur som helst, man kan lika gärna göra en thriller om en hämndhistoria, det skulle vara mycket bättre också (särskilt med Tarantino som regissör). Framför allt kan man ha mer dialog (någonting han ju är grymt bra på). Faktum är ju att man blir less på svärdsviftande, hur snyggt det än är gjort. Jag är absolut inte emot våldsamheter, jag älskar våldsamheter. Men det ska vara rätt sorts våldsamheter. Tortyrscenen (med örat) i Reservoir Dogs är rätt sorts våldsamheter. En halvtimma lång fäktningsuppvisning är det inte. Jag vet att filmen är en hyllning till genrer Tarantino gillar (som Wuxia), men bara därför blir det inte bra film. Lönnmördare brukar väl mörda i lönn, inte storma in genom framdörren? Klart den som ska hämnas ska konfronteras med föremålet för hämnden, men även det mötet hade kunnat göras så väldigt mycket bättre.

Ja, det är första delen av filmen, ja, Sagan om Ringen var också första (tredje)delen av en film (vi pratar film här nu, ok... Jag vet vad som kom först), men den var ju faktiskt bra. Även mittendelen där var bra, vilket är väldigt svårt eftersom den ju varken har en ordentlig början eller ett ordentligt slut. Kill Bill håller helt enkelt inte samma mått, eftersom att handlingen är för tunn, eftersom att karaktärerna är för tunna och eftersom att dialogen är för tunn. Bara filmspråket (klippning, kameravinklar, ljus osv.) är inte för tunna. Men det räcker inte.

Visst, man kan inte förvänta sig Reservoir Dogs och Pulp Fiction varje gång han gör en film. Men jag förbehåller mig rätten att vänta mig bra filmer. Jackie Brown var en bra film, även om den var lite annorlunda. Det tycker inte jag att Kill Bill är. Men så är jag inget Wuxia, Chanbara, Anime eller Star Trek freak heller.

Dessutom har jag fått känslan av att Star Trek är väldigt nördigt i USA också. I alla fall genom att titta på väldigt stora mängder amerikansk teve och film (yeah right att det inte speglar verkligheten). Beror väl inom vilka kretsar man rör sig också. Inom rollspelskretsar skulle jag inte vara förvånad om det inte räknades som lika nördigt där som här.

 

[Balderk]

Okej, visst. Jag kan gå med på att det (Star Trek-referenserna) är en del av Tarantino som regissör. Så farligt är det inte heller. Mest nånting jag ville provocera med.

Men så länge som de bara pratar... då är det bra.

Det är det jag blev mest besviken på, dialogen höll inte alls samma standard som i tidigare filmer. Kanske fortfarande bra, men jämfört med honom själv inte alls bra.

Han ville göra den sortens massslaktscen som han själv älskar att titta på, och det resulterade i att han gjorde en scen som känns som något man redan har sett tusen gånger förut.

Här satte du huvet på spiken.

 

[Balderk]

Re: Se tvåan, din norrländska wannabe!

Kill Bill vol. 1 är inte en film, det är en serietidning på sin höjd. Den ska inte tas för vad den ser ut som

Då är ju det en jävla tabbe. Storyn i den här filmen hade ju kunnat sammanfattas på ett par minuter.

Tvåan är däremot mer "seriös" även om gubben på berget blir för mycket efter fjärde gången han slänger med sitt skägg. Storyn djupnar och det cartooneska våldet är nästan helt försvunnet. Volym två är alltså ett perfekt komplement och utbyggnad åt ettan, varken bättre eller sämre, bara annorlunda. Har du nu pestat dig igenom ettan så finns det ingen anledning att inte ta en titt på tvåan, som dessutom kommer ut på DVD i dagarna om jag inte har fått för mig något.

Kanske orkar ladda hem den om nån månad. Orkar inte lägga ut 30 spänn på att hyra den, särskilt om den inte är bättre. Vad jag kommer ihåg fick den väl inte jättebra recensioner? Inte av filmkrönikan i alla fall, Orvar är egentligen den enda kritiker jag litar på.

 

[Evil Peter]

Jag håller helt och hållet med om att det är ett tecken på storhet att han lyckas bryta så pass mycket från sina tidigare filmer. Kill Bill vol 1 och 2 känns dock som de kräver en hel del förkunskaper för att man ska få ut maximalt av dessa. Det kräver visserligen hans andra filmer också i viss mån men det är klart mer tydligt här imo.

Tarantinos största förmåga ligger dock i att ta något gammalt och få det att kännas fräscht igen, samt att han alltid får sin speciella prägel på det han gör. Detta har han enligt mig återigen lyckats med i Kill Bill-filmerna och jag håller båda filmerna väldigt högt. Tvåan är dock den bättre av filmerna, främst pga att genre-referenserna går till sådant som passar mig lite bättre än de i ettan samt att han fått till dialogen bättre. Ettan behöver tvåan för att bli riktigt bra medan tvåan är superb på egen hand imo.

Tarantino är en av de få regissörer i dagsläget vars filmer jag är automatiskt intressarad av, oavsett vilka ämnen och genrer de behandlar.