Nekromanti Siffror

[Svalander]

Återigen en diskussion om siffror och hur folk ser på dem.

Har funderat länge på vad det perfekta systemet i ett rollspel skulle vara. Efter en kort stunds funderande kommer man ju fram till att det varierar beroende på smak. Målgruppen för Rolemaster eller Hârnmaster är knappast densamma som för t.ex. White Wolfs produkter.

Sure, men vad är uppskattat i olika system? Jag vet ju vad jag tycker, med det är ju en högst subjektiv åsikt.

Vad jag undrar över är i regelverken - Vad är en bra tärningskombo, vilken tärning anser ni är mest lättanvändlig, hur anser ni att färdigheter skall stå i förhållande till egenskaper, vilket spann skall egenskapsnivåer spela mellan osv?

Vad är era subjektiva åsikter?

 

[Rising]

Finns inget universalsystem, baby

Jag är lite emot påståendet att olika spelsystem riktar sig till olika spelartyper. Just för att det skulle betyda att White Wolf-spelare aldrig skulle uppskatta Eon eller Rolemaster. Jag vill mena att olika regelsystem faktiskt har mer med kampanjvärlden att göra än med spelarna man vill rikta sig till.

För grejen är den att jag (trots att jag gärna ger ett intryck av motsatsen) faktiskt gillar lite av det där med att slå hundra tärningar i två timmar när man spelat sig igenom fyra sekunder i en strid, i VISSA rollspel, men fullkomligen avskyr att använda tärningar överhuvudtaget i tex. skräckrollspel.

På samma sätt är det med tärningar. T6:or är roliga tärningar. Alltså passar de utmärkt i roliga rollspel, som tex. Gondica.

T10:or är lite läskiga tärningar. De är inte helt symmetriska och är lite kantiga, men ändå eleganta. De passar utmärkt i Vampire, även om jag helst inte slår så mycket tärningar i det spelet.

T20 är en reko tärning. Den passar utmärkt i Drakar och Demoner. Prova själv att spela med två T10:or och överföra till T100-systemet. Hela spelupplevelsen förändras! Det känns gammalt, men ändå så tycker jag att det är "värre" att fummla på 95+ med T100 än när man slagit 20 på T20. Det har sina sidor.

Så tanken på "universella system" som man kan spela allting med tycker jag är helt idiotisk. Gurps-böcker är alltså inget jag önskar mig i julklapp, prexis. Lika korkat är D20-tramset i mina ögon.

Så rent praktiskt: T4 och T8 rullar dåligt. T12 är ovanlig. Undvik dessa. Annars är det bara att tuta och köra.

Grundegenskaper behövs bara i spel där varelserna av naturen är väldigt olika varandra (fantasy-spel mao), i övrigt räcker det med färdigheter.

That's it.

Tänk bara på spelkänslan. Vilken känsla vill du ha? Sedan byter du ut alla regler som inte fungerar i sammanhanget.

/Riskakan

 

[Snow]

Jag håller med rising i det mesta han säger. Jag tror möjligheten att använda generiska system beror mycket mer på personen i fråga. Det finns de som gillar generiska system och de som inte gör det. I övrigt kan jag tillägga lite grejor som gäller för de flesta (tror jag).

* Slå inte för många tärningar. Man skall inte behöva slå fler än man äger. Jag har tillräckligt många för mage (enda white wolf som jag spelar). Men eftersom jag alltid måste dela med mig blir det bökigt ibland, omslag, tiotalstärningar, T20 osv.

* Undvik att införa för många omslag. Det går bra som i rolemaster, där är det en på 10. Men som i ett visst annat spel innebär vartannat slag (nästan iallafall) med normal svårighet att man måste slå om. Fler tärningar (skadan från ett hagelgevär är ungefär Ob9T6) tar en hel evighet att slå. Det tycker inte jag om iallfall.

* Ha lagom detaljrikedom. Ha inte för få nivåer så att man senare måste införa extranivåer (parabellum hade det har jag för mig). Ha inte för många nivåer, kommer inte på något exempel på det.

* Ha inte fel skala på tärningen i förhållande till skicklighetsnivån som i D20. Det är ju ioförsig så att man är fullständigt askass på allt i början och så småningom blir asbäst på allt. Även om man specialiserar sig mot smyga är det inga problem att den genomsnittliga magikern smyger bättre än vad man själv gör.

 

[Baldyr]

siffror och spelvärden

Siffror och uträkningar i sig har jag ingenting emot personligen - eller traditionellt bords-rollspel heller för den delen - men jag är däremot en kategorisk motståndare av allt av spelvärden heter! Därför har jag utvecklat ett eget spelsystem som går under namnet Universal-Regel-System Utan Spelvärden (URSUS).

Det är förvisso inte helt färdigutvecklat ännu, men jag räknar ändå med att inte behöva något annat spelsystem för mina egna kampanjer framöver. (Det beror givetvis också på den typ av spelstil som jag föredrar. Systemet passar exempelvis inte lika bra för superhjälte-spel, rena humor-spel eller liknande.)

Mina kampanjer går inte heller ut på att förbättra rollfiguren i det oändliga - det finns dessutom inga spelvärden att öka, några poäng att samla på eller några nivåer att stiga i. Däremot går det fortfarande att bli bättre och det är inga problem med att utveckla sin rollfigur under kampanjens gång.

URSUS använder för övrigt endast en T6:a.

/Baldyr

 

[Rickard]

Som jag ser på't

Helst ett revolutionerande system. Nytänkande som fungerar. Ballt för dess unikhet.
Snabbt, inga omslag, låga färdighetsvärden, kanske från 1-10. högsta subtraktionen/additionen är ±5, dividering/multiplicering enbart de två enkla talen 2 och 10.
Target Number. Ett tal som spelaren ska uppnå genom att SL bestämmer ett värde. Wastelands och Shadowrun är två bra ex.
Helst 1 tärningstyp. Inte T8/T4. (T12 har jag märkt rullar bra. Skön känsla att slå m.)
Lite detaljrikedom, men ändå rätt täckande system. Logiskt.
Vill ha lite överraskning. Helst ska spelarna kunna ändra på sannolikheten för hur tärningsslagen kommer att sluta.
Ska ligga till förmån till historieberättandet. Alltså ska man kunna prata medan man slår och dra en slutsats om hur tärningsslaget ändrar på berättelsen.
Ska kunna ha roligt när man slår tärningarna. De ska skapa spänning.

/[color:448800]Han</font color=448800> som säkert har glömt nåt

 

[Widde]

[color:red]... det varierar beroende på smak. Målgruppen för Rolemaster eller Hârnmaster är knappast densamma som för t.ex. White Wolfs ...</font color=red>
[color:448800]Jag anser nog att det inte har så mycket med smak att göra, utan mer med funktion, systemet man använder skall kunna beskriva miljön (världen, sättningen, whatever) i vilken man spelar. Börja med spelmiljön, lägg till den stämning du vill förmedla i spelet och fråga dig sedan: Vad vill jag kunna göra och hur skall jag göra detta</font color=448800>

[color:red]Vad är en bra tärningskombo, vilken tärning anser ni är mest lättanvändlig ...</font color=red>
[color:448800]Tärningskombo; aldrig fler tärningar än att man kan överblicka dom och genomföra nödvändiga beräkningar med ett ögonkast. Detta betyder högst fyra tärningar. Ja, jag inser att jag just har dissat storytellingsystemet, men det står jag för. </font color=448800>/images/icons/devil.gif
[color:448800]Tärningar: D6, D20 och en procentuppsättning (2*D10). Till skillnad från Rising så föredrar jag tiosidiga som procenttärningar.</font color=448800>

-Widde <---- alltid beredd att göra undantag

 

[Svalander]

Thanx!

Skönt att få lite feedback.

Jag delar de flestas åsikter vilket gör att jag känner mig en smula inkonsekvent - till och med feg. Men samtidigt skall man väl kunna vara anpassningsbar som spelledare och spelkonstruktör. Åtminstone vara öppensinnad och kunna bryta egna tankebanor.

Som Rising i sitt sista inlägg skriver, så tycker jag 1T100an och D20-principerna känns helt annorlunda för spelupplevelsen än t.ex. DoD T20-system. Jag är också för själva tanken med få tärningar, gärna med mindre spann än T10or. T6an känns jävligt bra i de flesta situationer och det kommer nog bli det som jag kommer jobba på framöver i mitt "system-to-be".

Tack för hjälpen killar,

ödmjukast,

 

[Illern]

Min favorit är helt klart t20, tjugo olika alternativ - ganska lagom och en enda tärning till skillnad från t.ex. obegränsade tärningskombinationer eller antal tärningar beroende på skickligheten. Behöver man fler alternativ gillar jag nog t100 (med två t10, en äkta t100 stannar ju aldrig!).
Jag gillar enkla system med många valmöjligheter. Det kan t.ex. i ett stridssytem finnas massvis av saker man kan göra men för den givne spelaren med engiven rollperson har man antagligen inte tillgång till alla dessa och behöver då inte ha reda på alla dessa och när man valt att göra något skall själva regelmekanismen vara enkel. Då finns stor komplexitet på ett enkelt sätt.

 

[keno]

Äh. Bjäfs.

Tärningar. Sånt trams. Tärningar har en förmåga att hacka sönder en spelrunda om de är för många, men kan också bli tråkigt orealistiska om de är för få.
Jag anser att det gäller att hitta en sorts balans. Det ska gå fort som fan, det ska va (inte i de orealistiska rollspelen) realistiskt, det ska va kul och det ska va ordnat. Min personliga favorit är iochförsig T6an men man kan väl helt enkelt använda de tärningar som passar till situationen. Varför ska man bara använda en eller två tärningar. Å andra sidan är mina roligaste rollspelserfarenheter de utan tärningar.
Jag anser på ett sätt att tärningarna begränsar fantasin.

I nästan alla regelsystem kan du absolut inte på något sätt i hela världen göra en 7dubbel saltomortal om du inte har minst 31½ i färdighetsvärde och slår perfekt. I de flesta kommer du med stor sannolikhet fumla dig till en bruten nacke. Det tycker jag är trist. Jag vill kunna göra en sjudubbel saltomortal från tionde avsatsen i simhallen. Vad är det som säger att jag inte tränade simhopp som liten? Jo det är tärningarna och erfarenhetspoängen som man var tvungen att lägga på stridsfärdigheter för att överleva minst 10 minuter.
Det kan ju inte vara så att jag har tränat med pistol sen barnsben? Hade jag inga fritidsaktiviteter som tex. simhoppning? Och om jag hade, varför kan jag inget om simhopp?
Bort med siffrorna på rollformulären. Risers idè om att skriva ner vad man kom ihåg (eller var det någon annan?) istället för siffror gillade jag skarpt. Tex. att vad jag vet så springer jag 100 meter på 20 sekunder. När allt kommer om kring så borde siffrorna ändras hela tiden beroende på vad man ätit, gjort osv. Kanske har man bara ätit bananasplit i en månad. Då springer man nog inte så snabbt längre. Istället för att pränta ner siffrorna på ett papper skriver man en uppskttning på vad man klarar. Och så är det upp till SL att avgöra om han klarar utvald handling och räkna in modifikationer...

 

[Illern]

Re: sänker svansen och blottar tänderna...

Varför ska man bara använda en eller två tärningar.
Därför att det antagligen är enklare och snabbare med en tärning...

Å andra sidan är mina roligaste rollspelserfarenheter de utan tärningar.
Å andra sidan är inte mina det, jag har varit med om ett undantag nämligen Kelter på LinCon (spec. -96) men jag tycker regler är bra, då vet man var man har spelledaren och sin rollperson.

Jag anser på ett sätt att tärningarna begränsar fantasin.
På vad sätt? Kan det kanske i varje given situation finnas rätt fantasi och fel fantasi och regler hjälper till att styra upp detta?

nästan alla regelsystem kan du absolut inte på något sätt i hela världen göra en 7dubbel saltomortal om du inte har minst 31½ i färdighetsvärde och slår perfekt. I de flesta kommer du med stor sannolikhet fumla dig till en bruten nacke.
Jag tycker det där låter jävligt krångligt och personligt skulle jag antagligen bryta nacken - minst, plus alla andra riktigt äckliga specialeffekter det antaglien skulle bli.

Jo det är tärningarna och erfarenhetspoängen som man var tvungen att lägga på stridsfärdigheter för att överleva minst 10 minuter.
Mina tärningar säger aldrig det till mig och vi har spelat kampanjer som ha haft lite våld i sig och där rollpersonerna inte är så superduktiga på att slåss. Det där beror väl helt på vad man kommer överens om vad man vill spela? Om det inte beror på det låter det som en lätt våldsfixerad spelledare som njuter av att slakta rollpersoner (till skillnad från att faktiskt låta dem dö när de gör något korkat).

Det kan ju inte vara så att jag har tränat med pistol sen barnsben? Hade jag inga fritidsaktiviteter som tex. simhoppning? Och om jag hade, varför kan jag inget om simhopp?
Varför kan man inte ha gjort det? För många är väl pistolskytte en fritidsaktivitet? Det är väl just det man bestämmer när man gör sin rollperson. Regler gör (förhoppningsvis) att det uppstår någon sorts rättvisa i hur mycket varje rollperson kan ha lärt sig så att inte en av rollpersonerna råkar bli expert i tretton olika yrken och resten är knappt yrkesdugliga...

När allt kommer om kring så borde siffrorna ändras hela tiden beroende på vad man ätit, gjort osv. Kanske har man bara ätit bananasplit i en månad. Då springer man nog inte så snabbt längre.
Det är ju faktiskt inte förbjudet att modifiera rollformuläret under spelets gång...

stället för att pränta ner siffrorna på ett papper skriver man en uppskttning på vad man klarar. Och så är det upp till SL att avgöra om han klarar utvald handling och räkna in modifikationer...
Alldeles för flummigt för min smak.

Obs, detta svar är ett utslag av mina åsikter men ett sådant utmanande inlägg kunde jag ju inte låta vara ifred... /images/icons/wink.gif

 

[Krille]

Liten chihuahua bjäbbar tillbaks

"Vad är det som säger att jag inte tränade simhopp som liten? Jo det är tärningarna och erfarenhetspoängen som man var tvungen att lägga på stridsfärdigheter för att överleva minst 10 minuter."

Nej, det är den koboldiga personligheten i dig som har fått för sig att rollspel med tärningar måste innehålla våld och som säger att du är tvungen att lägga allt på stridsfärdigheter.

"Hade jag inga fritidsaktiviteter som tex. simhoppning? Och om jag hade, varför kan jag inget om simhopp?"

Tja, varför lade du alla dina erfarenhetspoäng på stridsfärdigheter och inte på simhopp? Hade du spelat i min spelgrupp och velat spela en världsklassig simhoppare, och lagt alla dina erfarenhetspoäng på stridsfärdigheter, så hade jag sett det som totalt uruselt rollspelande.

Dessutom hade du inte behövt alla stridsfärdgheter. Hade du gjort en simhoppare i världsklass "korrekt" så hade jag anpassat äventyret efter det, om du nu inte hade fått vissa förutsättningar som sagt att simhoppare inte funkar i kampanjen, ety vi nu skall spela ett korståg i det Heliga Landet...