Spoiler även mina spelare.
Oj oj oj! Nu blir jag glad, ett ämne jag blev intresserad av nu. Tack.
Jag har slagits som spelare emot vad jag tror är Siklar en gång i min eonhistoria men det tänker jag inte nämna något om.
Däremot så kommer jag nog ha med Siklar som SL i min nuvarande kampanj.
Spelarna är mer eller mindre eftersökta i skugglandet utav svarta hovet, då dom har gjort sig fiender där och dessutom har svurit den gamle is kungen trohet.
Jag gillar verkligen den där mysstämningen som finns i hela skugglandet och jag stöder den helhjärtat. Men som SL i kampanjens vändningar så behöver jag något som kan skrämma spelarna och jag tror Siklar är just rätt.'
Därför kommer nog möjligtvis mina Siklar vara lite mer hi** än det är tänkt. Ska dock försöka förklara dom utifrån ett stämningsperspektiv först
Tyst idiot! vill du få oss alla dödade? Det finns saker i våran värld som inte helt och hållet bör nämnas, eller för den delen tänkas på... Nå du vill fortfarande höra. Ja då säger jag dig, Siklar är det svarta hovets påfund och djävulsskap. För länge sedan, i våran historias begrundande så levde skymmningslandet väldigt nära inpå oss männsikor. I den här tiden så rådde det fred där och vi människor behövde inte rädas skuggan. Men så kom en tid, vissa säger att det var fallna gudar, vissa säger att det var ondskans väsen eller självaste Malg..Öh Hinhåle själv som startade kriget. Ett krig mellan alla kungar och prinsar, furstar och herran i skymningens land. Ett krig som varade längre i skuggan än vad det gjorde för oss i ljuset, kriget slutade med att den gamle kungen av isen dog för den svartes hand. Den svarte fursten tog över hans hov och alla trogna kungen blev berörda av den svartes hand. Mörkret som hans hjärta bestog av slukade deras själar och han spärrade in dem i hans egna fallna soldaters rustningar. Tvingade dem till lydnad. Dessa bundna själar tvingades utföra svartfurstens illdåd och vara hans soldater. Så fort någon nämnde skuggans rikiga namn så stog snart Siklarna där... Så fort någon pratade om den gamle kungen så stod Siklarna där i skuggan. Mörkret och skuggan är deras hem, rör dom sig där solen eller månen lyser så förintas dom. Det är det ända sättet att förgöra detta djävulska påfund...
-Darim den gyllenhårige kringresande bard och allmän myttoman.
Ja om vi återvänder till tråkigheter såsom regler och liknande tönterier
Mina Siklar blev skapade någon gång under kriget där svarta hovet tog makten ifrån det tidigare Ishovet. Vem eller vad som gjorde detta vet nog ingen, förmodligen inte ens svartfurstarna.
Siklarna är själarna till den gamla kungens trogna som blev mördade, sedan knöts dom till rustningar som sakta blev svarta med ondskan som genomlyste dem.
Siklarna saknar all form av humor förutom en stark sadistisk ådra.
Dom är praktiskt taget odödliga, dom kan komma in igenom och förflytta sig i skuggor stora nog för dom att rymas, vart helst i skugglandet som i gränslandet. Dom behåller även denna förmåga om dom skulle råka befinna sig i Mundana.
Den regeltekniska biten; jag skulle säga att Siklarna är formidabla krigare värdig en riddare i envig. Dom tar skada av vanliga vapen, dock tar dom varken smärta,blödning eller trauma. Utan man följer helt och håller reglerna för BRYT för Helrustning när man slår på dem. Vilket gör att dom nästintill är omöjliga att nergöra. Lyckas man sänka deras BRYT till 0 så oskadliggörs dom, men för att döda dem så krävs det att den oskadliggjorda "kroppen"(bryt 0) träffas av solens eller månens strålar.
Dom tar dock utmattning, både långtidsutmattning och stridsutmattning.
Dock för deras sadism så återhämtas 1 poäng stridsutmatning för varje poäng smärta dom ger någon annan.
Dom kan förflytta sig igenom skuggor nästintill omedelbart men det kräver ett svårt ob4t6 slag emot vilja och ger Sikeln ob1t6 långtidsutmattning per mil tillryggalagt.
Det är ungefär vad jag tänker mig om dessa och ungefär hur jag kommer använda mig utav dem.
/poseur kaffe
