Nekromanti Sin City betittad

[Ackerfors]

Re: Necrodålig till och med!

"Dom har för första gången VÅGAT överföra seriemediet ganska så direkt till filmen."

...Och i min ringa mening misslyckats fatalt.

Missförstå mig rätt, jag kan vara lite halvpretto vad det gäller filmer ibland. Men jag uppskattar saker när de är häftiga. Kan man hoppa fyra våningar för att det är häftigt så ska man göra det (heck, mitt favvolir är Feng Shui). Och jo, bilar ska hoppa sådär. Sin city är stilistisk och häftig, precis som serien. Och att det är häftigt stör mig inte på film, det som stör mig är hur taskigt genomfört det som är speciellt med film är.
Av de sakerna du räknar upp är det inget mer än dialogerna jag stör mig på. Det är säkert. Och att de är långa gör mig inget, det heller. Men det borde gjort filmen som en film och inte en serietidning och det är där mitt problem ligger.
Jag hade inte sagt något om det varit stillbilder och pratbubblor med Bruce Willis, det hade varit bättre.

Nu är det inte så och resultatet blev en film med Star Wars-syndromet. (Häftiga idéer, fatalt misslyckat genomförande)

 

[Krille]

Smaken är som baken

Jag älskar rullen.

Det festligaste är att rent berättartekniskt så ser jag inte så hejjans stor skillnad mellan Sin City och El Mariachi, Desperado, Pulp Fiction eller Kill Bill. Det är en filmstil. Antingen gillar man den eller så gör man det inte. I Sin City dras den iväg till en extrem.

Med tanke på en annan serietidningsfilm, nämligen V for Vendetta, så kom jag att tänka på att den fick rätt schysst elak kritik för sin stil en gång i tiden: det var bara bilder och pratbubblor - inga ljudeffekter, inga tankebubblor, inga textrutor (jo, fast bara ett par i första avsnittet). Det fanns de kritiker som hävdade att V for Vendetta inte var en serie. Det var stillbilder från en film, fast tecknad och med påklistrade pratbubblor.

Bullshit. Med "det är ju inte en serie" så menade de mest "det är ju inte Spindelmannen".

Och jag ser samma sak här: folk är inte vana vid berättarstilen i Sin City, och därför hatar de den. De som säger "de borde ha gjort den som en film" verkar mest mena "de borde ha gjort den som Jerry Bruckheimer".

 

[Ackerfors]

Allmänt känd...

"Och jag ser samma sak här: folk är inte vana vid berättarstilen i Sin City, och därför hatar de den."

Hur kan någon vara van vid berättarstilen? Det är ju den första i sitt slag (jag har gärna fel, så tips på liknande tas emot så jag kan lära mig "acceptera filmstilen" och kanske tycka om Sin city).

"De som säger "de borde ha gjort den som en film" verkar mest mena "de borde ha gjort den som Jerry Bruckheimer"."

Jag är en sucker för konstig film. Jag älskar Eternal sunshine of the spotless mind, Mulholland Drive, Terry Gilliam-rullar, I huvudet på John Malkovich, et cetera ad nauseam. Inga av dem är särskilt Jerry Bruckheimer, eller hur? Jag tror inte ovana med annorlunda filmer och berättarteknik är mitt problem.
Jag ser gärna att man experimenterar med filmmediet, jag har själv många idéer (som jag inte kan genomföra av många olika anledningar, främst pengabrist). Däremot tänker jag inte gå med på att originalitet är ovillkorligt bra. Man måste kunna säga "ballt med nya idéer, men det här funkade inte, gör om gör rätt". Oavsett om det är film eller rollspel eller serier eller matlagning (jämför med "det var en jättebra idé att blanda kaviar i pannkakssmeten").
Så ja, i mitt fall är ditt avfärdande och bortviftande av min kritik felaktig.
Läs det jag faktiskt skriver, det är allt som oftast det jag menar.

Och att smaken är som baken är känt sedan länge, och det går jag med på. Jag anser inte att någon som gillar filmen har fel eller att de som gör det är konstiga på något sätt. Tvärtom, roligt för dem.

 

[Krille]

Re: Allmänt känd...

"Hur kan någon vara van vid berättarstilen?"

Tja, det är ju lite det som är poängen med utsagan: den är för ny, så de kan inte ta till sig filmstilen, och därför avskyr de filmen.

Lösningen är förstås att ha tillräckligt öppet sinne så att man kan ta till sig filmen trots att man inte är van vid berättarstilen.

"Man måste kunna säga "ballt med nya idéer, men det här funkade inte, gör om gör rätt"."

Och man måste också kunna säga "ballt med nya idéer, och det här funkade ju tokbra!". Om du säger det förra och jag säger det senare så är det bara rövklyvning kvar, och alla som vet något om dig vet att din smak suger.

Så kort sagt, trist för dig att du inte gillade Sin City.

 

[Ackerfors]

Hahaha, jupp, precis... [ant]

"Lösningen är förstås att ha tillräckligt öppet sinne"

...Fast jag är väl inte känd för att ha ett "stängt sinne"?

 

[Pom]

Re: Necrodålig till och med!

Jättesnygg och häftig var den. Att den var så pass mycket ren serietidning var roligt, på ett lite distanserande sätt - jag satt allt som oftast och föreställde mig den av mig olästa förlagan. Jag kunde verkligen se albumet framför mig.

Det som gjorde att jag inte gillade den var 3 saker:

- För rapsodisk för mig. Filmen knöts ihop för slött och jäktat.

- Noir i all ära, men fånigare kvinnosyn får man leta efter. Samtliga kvinnor var definierade enbart utifrån sin sexualitet. De var hälften så gamla som männen och alla var sexarbetare, utom en som presenterades som lesbisk.

- Den kändes trots all action egendomligt nog väldigt lång. Men det kan bero på de bägge första punkterna.

 

[Feuflux]

Återuppväckning i svartvitt

Så, nu har även jag sett filmen. Jag har inte lika bråttom som ni andra tokar bara... Tänkte dra lite fakta om mig själv först. I likhet med när jag såg Punisher, Constantine, Hellboy och Fabulous Four så saknade jag fullständigt och totalt kunskap om serien bakom. Jag har inte sett en bild, läst en rad eller hört ett papper fladdra i en snabb andhämtning av fascination över innehållet. Jag är blank.

Scenerna, färgerna, musiken, stämningen är 5 plus. Det var den enkla delen. Filmen är fullständigt underbar där.

Våldet då. Hmm, för oss mesar som vill ha kärlek, lyckliga slut och en leende Drew Barrymore så blir det för mycket. Jag kan inte se mig själv läsa det här i serieformat. "Åh, har det gått 10 sekunder? Då är det bäst att vi skjuter nån, eller åtminstone slår ihjäl honom. Skynda skynda." Överdrivet (min reaktion alltså)? Troligtvis.

Skådisarna. Alltså, de allra flesta hade ju inte så mycket utrymme att spela runt i men jag har inget att klaga på. Jag är väldssämst på att bedöma skådespelarinsatser. När folk säger saker som "men skådisarna i de gamla star wars-filmerna var ju inte bra alls" så ser jag ut som ett levande frågetecken. Tanken hade aldrig ens dykt upp i mitt huvud. Hamill ÄR Luke, Ford ÄR Han, Carrie ÄR Leia osv. Det är samma sak här. Jag köper alla roller rakt av, inga klagomål alls. Men som sagt, de har inte så mycket plats att välla ut sig över. Hur mycket tid fick senatorn i bild? Hur lång tid var nåt annat än "var arg på Willis"?

Och värst vad alla hängde upp sig på Alba då. Ja, hon är snygg, men Alexis Bledel som Becky var den jag dreglade mest över. Carla Gugino som Lucille är riktigt het också. Kände inte igen henne dock. *Tar en paus för att krama imdb* Hon och Alba kan få slåss om andraplatsen.

Vill man vara modern och medveten om könsförtryck så ska man nog inte skriva som jag nyss gjorde och gradera folk sådär... men det är en serie det här och jag har inget emot att visa kvinnor i tighta svarta historier. Hmmm, vart nånstans hade dom sina vapen egentligen? Det tänkte jag inte på, måste varit distraherad... Damnit, nu objektifierade jag dom igen. Å andra sidan är det väl objektifiering att alla grabbar är biffar som tål ohemula mängder stryk också. Nu hade jag ingen problem att köpa likriktningen i människor på de här punkterna. Jag är inte ute efter verklighet när jag ser på film.

Totalt betyg då? Tja, om jag gillat våld hade femman varit given. Nu dras det hela ner (fast mooksspöandet tar jag lätt på) till en svag fyra.