Nekromanti Singelkampanjer & kontinuitet

[Vindhand]

Jag har alltid sett singelkampanjer (eller vad man skall kalla det när man är en spelare och en spelledare) som en slags andra klassens rollspel eftersom man då missar mycket roligt såsom motsättningar inom gruppen, att lära känna andra pers rollpersoner och den ökade kreativa förmåga man får av att ha fler element inblandade...
Nu har jag dock ändrat mig... jag testade att köra litet CoC med enbart en spelare (min flickvän f.ö.) och måste säga att resultatet var överraskande bra... Jag tror kampanjtypen lämpar sig särskilt väl för skräck eftersom det är lättare att åstadkomma den där "folk springer åt alla håll trots överhängande hot"-effekten passar genren så väl men som knappast skulle falla en rationell spelgrupp in...

Det som är svårt (föreställer jag mig) är att uppnå kampanjkontinuitet om karaktären dör. Om man har en hel grupp av karaktärer gör det inte så mycket om en eller annan av dem dör eller blir tokig eftersom man kan ersätta enstaka personer och ha kvar "gruppen". Allteftersom tiden går kan man bli av med alla ursprungliga medlemmar och ändå ha kontinuitet i gruppen. Detta verkar svårt att uppnå med en enstaka spelare... Om dess karaktär dör (vilket inte är helt omöjligt med tanke på spelets natur) så blir en ny karaktär nästan som att starta från noll... Någon som har bra tips på hur man löser detta?

(kampanjen utspelar sig på 1920-tal på ett brittiskt gods som är litet hemsökt av spöken och en varulv på grund av en annalkande astrologisk händelse. Karaktären är en självsäker överklassflicka som är för rationell och skeptisk för sitt eget bästa.... men jag är intresserad av generella tips också

 

[Elder Girov]

Ett förslag...

Låt spelaren göra två, eller fler rollpersoner, så att det men snabbt kan återuppta spelet (om RP:n skulle dö 45 min. in på spelmötet, t.ex.). De övriga RP:na kan ju hållas underrättade om alla förvecklingar genom brevväxling. De kanske är hennes vänner som tycker att det är fruktansvärt chict med äventyr ute på landet, vad vet jag? Ett annat sätt är ju att RP:n för noggrann dagbok. Om (läs: när/images/icons/wink.gif) dör, kanske någon råkar på den av ren slump, eller så undrar de vad som har hänt med "den där flickan som åkte upp till det ödsliga godset".

Kanske inte så bra idéer till just ditt äventyr, men det kan nog funka till något annat.

Jag ser att du har levlat. Grattis!/images/icons/smile.gif

-HNIC-

 

[Mambo]

va?

varför kan man inte bara sluta äventyret där spelaren dör?
nu ver jag inte hur äventyret ser ut men jag föreställer mig att det bara passar för en person och då bör man inte blanda in fler..

Om spelaren vill spela äventyret en gång till kan man ju bara göra om äventyret så det passar från en annan persons perspektiv, t.ex pojkvännen upptäcker att sin flickvän har dött och ska finna den skyldige.

De bästa ävenyren är de som skräddarsys

Let's face it,
Gemini rocks..

 

[PAX]

Döda inte rollpersoner.

Efter att ha kört en kampanj i cirka 8 år med samma RP så måste jag säga att de karaktärer som förekom i den kampanjen fortfarande ligger oss varmt om hjärtat i hela spelgruppen. Nu kör vi en ny kampanj i samma spelvärld med nya rollpersoner och det händer att vår SL kallar oss vid de gamla RPnas namn på våra nya rollpersoner när vi kör "in character".

Varför då inte döda rollpersoner? Min egen efarenhet säger mig att det är roligare att spela en karaktär som är med om mycket äventyr. Som kan förändras och bli något man verkligen vill spela varje helg. Dessutom skapas en uppfattning hos dina medspelare om just din karaktär.
Fyller en död rollperson ett syfte egentligen? Jag vet att det är många spelargrupper som avverkar RPs på löpande band men det är helt enkelt inte vår stil att spela. Jag antar att vi spelar mer episkt och långsiktigt trots att RPna är med om farliga situationer.

När det gäller skräckrollspel så verkar det som om det helt enkelt ska dö en eller två rollpersoner per äventyr. Det värsta /sämsta eller kanske mest drastiska exempel på detta var ett CoC-äventyr i Delta Green där SL uppmanades att knoppa av en eller flera RPs på grund av vissa omständigheter. Va?
För min egen del så hade jag nog i stället låtit RPna komma undan ett CoC-äventyr med skakande upplevelser, fobier och paranoia. Något som spelarna kan fylla ut karaktären med och dessutom spela på i framtiden. Sanity-regeln kan man plocka bort eller göra mindre "effektiv".

Dock åter till singelkonceptet. Jag har inget emot det. Ta exempelvis Giovanni-chronicles till Vampire. Fyra delar och helt suveränt skrivna. Dessutom till en mer "mogen" publik. Likaså äventyren till Kult, vilka jag själv tycker att man ska spela åtskilda. En driftig SL klarar säkert att länka ihop dem till en kampanj men det känns som om de är avsedda att spela med karaktärer för just äventyrets uppbyggnad.

Kontinuitet är naturligtvis svårt att få om RPna är få och försvinner snabbt. Ett sätt, och nu leker jag lite med tanken, är ju att SL spelar ett par SLPs som kan överlåtas till en spelare om hans rollperson dör/försvinner. På så sätt finns RPn redan i kampanjen men kanske inte har en så framträdande roll som han senare kan få. Låter faktiskt inte så dumt när jag tänker efter.

Patrik - vädrar lite tankar och åsikter.

 

[Vindhand]

Döda inte rollpersoner.

Spelledare dödar inte rollpersoner, rollpersoner dödar rollpersoner... /images/icons/wink.gif

Allvarligt talat, tror du inte att folk lär sig efter ett tag att de är storymässigt odödliga?

Jag tycker inte att man skall gå ur sin väg för att slakta extra mycket folk, däremot tycker jag inte heller att man skall rädda dem till varje pris. Världen i CoC är orättvis och bryr sig föga om enskilda människors små problem. Spelledandet bör reflektera detta IMHO.
Särskilt om spelarna är uppväxta på heroiska spel tror jag man kan behöva vara litet obarmhärtig till en början så att de inser skillnaden i stil.

Fyller en död rollperson ett syfte egentligen?

Den visar spelarna att det är mer än en hypotetisk risk...

Tack för dina tips... ingen dum idé alls

 

[Vindhand]

Re: va?

varför kan man inte bara sluta äventyret där spelaren dör?

Det skulle man ju kunna göra men det innebär ju att jag som spelledare skulle få kasta bort en massa förberedda saker, slps, platser m.m. som byggt upp under spelets gång.

De bästa ävenyren är de som skräddarsys

Sant...

 

[Vindhand]

tack...

bra tips /images/icons/smile.gif

"Dagbok" kan nog funka... känns precis som en sådan sak som en brittisk överklassbrud skulle kunna syssla med

Jag ser att du har levlat. Grattis!

Heh, ja jag känner mig både kompetentare och mystiskt tåligare på något vis
<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by Vindhand on 2001-07-16 14:47.</EM></FONT></P>

 

[Ymir]

Re: Singelkampanjer regerar

Singelkampanjer? ANDRA klassens rollspelande? Snarare första klassen imho, eftersom ALLT fokus då kan läggas på en enda karaktär, som får allt utrymme och alla utvecklingsmöjligheter. Singelkampanjer blir både trovärdigare (mer fokus läggs på karaktärens bakgrund, som blir en helt naturlig del av kampanjen), djupare, långt mer detaljerade och oftast mer intressanta - åtminstone imho. Singelkampanjer är helt enkelt bäst (Förutsatt att du har en spelledare som är oerhört bra på att rollspela SLP:erna, naturligtvis -det har jag). Visst, intet ont om flerspelarkampanjer, men nog tycker jag att singelkampanjer är allra bäst. (Eller tvåspelarkampanjer som min långkörare, men då med spelare man känner jävligt väl).

- Ymir, ogillar att spela med många spelare (4 är max)

 

[Ymir]

Re: Döda inte RP:er.

Håller helt med.

Då jag alltid spelleder/spelar kampanjer där fokuset alltid hamnar på karaktärsutvecklingen och karaktärerna alltid går i främsta rummet så håller jag verkligen med dig - döda INTE RP:er. Det gör ingenting annat än förstör. Då jag dessutom är inbiten singelspelare (i riiiiiktigt långa kampanjer) gör det bara att jag håller med dig än mer. Jag avskyr när rp:er dör, och det har nog gått 1,5 år sedan det sist hände i vår spelgrupp. (Kan tilläggas att vi spelar väldigt detaljerat och långsamt för det mesta, och att våra rp:er tenderar att inte hamna i dödliga situationer fullt så ofta som de flesta andra rollspelares verkar göra).

Notera dock att begreppet "Döda inte rp:er" mycket beror på spelstilen. Med vissa spelstilar är det kanske helt ok om Rp:er dör av och till, men med min spelgrupps stil - nej tack. Aldrig.

- Ymir, älskar detaljerade, karaktärsbetonade och långsiktiga kampanjer och hatar när rp:er dör

<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by Ymir on 2001-07-18 07:40.</EM></FONT></P>

 

[Vindhand]

Re: Singelkampanjer regerar

Singelkampanjer? ANDRA klassens rollspelande?

Jag hade ju som sagt ändrat mig och tar inget ansvar för min tidigare åsikt /images/icons/smile.gif

Nu ser jag dem som en fullvärdig variant... kanske inte en ersättning för flerspelrarkampanjer men ett bra komplement