Ymir;n118910 said:
inte LSD, alltså? för det är typ vad man behöver till Kristalltjuren. Jag är fortsatt extremt skeptisk till påståendet om "Sju porträtt av Elvira Wallins" bisarrhetsnivå. Ni får allt leverera mer detaljer om ni ska övertyga mig.
Nu ska vi inte gå på defensiven här, Ymir. Per sa bara att 7 porträtt var galen, skruvad och bisarr. Inte att den var galnare, bisarrare och mer skruvad än kristalltjuren. 7 porträtt ÄR galen, skruvad och bisarr (och unik. Helt underbar var kanske lite längre än vad jag själv är villig att gå).
Men sen har jag börjat känna att jag tycker jämförelsen haltar lite. Kristalltjuren är ett (väldigt innehålsrikt, men dock bara ett) äventyr i en helt kampanj. 7 porträtt är ju en hel kampanj i sig, om än kanske inte fullt lika innehållsrik som hela 5:e konflux-kampanjen var.
Så att jämföra kristalltjuren med 7 porträtt är lite som att jämföra en sån där matbil som säljer hamburgare med en "riktig" restaurang. Klart maten hamburgebilen säljer innehåller mer hamburgare än maten restaurangen säljer, och kanske rent av betydligt bättre hamburgare. Men den där restaurangen kanske säljer mer mat överlag och i genomsnitt håller högre kvalitet.
Och det inlägg som just nu bråkas om säger ju faktiskt just "rollspelskampanj". Det rättvisaste torde snarare vara att jämföra 7 porträtt med 5:e konfluxen, och då skulle jag säga att 7 porträtt nog faktiskt vinner i fråga "bisarrast kampanj".
Om man sen tar det bisarraste äventyret i 7 porträtt och jämför med Kristalltjuren... då vinner kristalltjuren. För äventyret i 7 porträtt är förvisso "en riktig knarktripp", men det är en rätt stereotyp sådan, jämfört med kristalltjuren där jag faktiskt inte tror att ens LSD skulle räcka.