Sjukdomar i rollspel

[anth]

Man kan säga många saker om covid-pandemin, men "roligt" är definitivt INTE ett av dem.

Vilket fick mig att fundera: kan man göra något roligt med sjukdomar i rollspel?
Finns det något rollspel som har sjukdom som huvudtema? (t.ex. ett apokalyptiskt spel med en farsot som drar över världen)
Finns det någon sjukdom i något rollspel som är intressant?
Finns det något bra äventyr där en stor del av plotten är en sjukdom?
Kan ni komma på något äventyrsuppslag med någon sjukdom som är spännande?

Finns det något monster förknippat med sjukdom?
Vampyrer, varulvar, zombier, mumier - har dessa med sjukdom att göra?

Här är två youtubevideor som inte är roliga - då de handlar om digerdöden på 1300-talet.
Digerdöden hade nästan 100 % dödlighet. Anledningen till att alla inte dog berodde på att folk lyckades isolera sig och därför inte blev smittade och dog.
Folk hade ingen aning om hur pesten spreds; upptäckten av bakterier och virus ligger mer än 500 år in i framtiden.
Dessutom spred sig pesten med en enorm hastighet, upp till 10 km/dag. Om man betänker att man normalt tog sig fram till fots är detta nästan snabbare än hur nyheter spreds på den här tiden.
Det utesluter också råttor som smittspridare, då råttor inte kan ta sig fram så snabbt.
Då inget liknande förekommit i mannaminne, vare sig före eller efter, undrar man vad det var för sjukdom. Mest troligt var det en kombination av böldpest, blodpest och lungpest - samtidigt.

Arran Lomas från Thoughty2 presenterar digerdöden på samma glada sätt som han presenterar alla videor.
Shad Brooks från Shadiversity däremot börjar nästan gråta när han berättar om alla hemskheter.

 

[Skarpskytten]

Odd Soot är väl byggt kring sjukdom, @clarence redd ? Men jag vet inte mer än så om det ...

Jag tycker sällan att sjukdomar blir särskilt intressant, det blir inte mycket mer än mer eller mindre krystade hittepånamn och tråkig administration. Min tanke är nog att man antingen bara struntar i det eller gör det centralt i spelet.

För många år sedan körde jag en VtM-kampanj och sedermera också ett lajv där sjukdom hade en helt central roll i berättelsen. Kampanjerna utspelade sig i Storbritannien, mestadels i Birmingham, som var Sabbaths huvudfäste. Sabbath hade sedan 1400-talet drabbats av flera vågor dödlig blodspest, och man levde i fruktan för en ny våg. Det gick att räkna ut vad detta handlade om i bägge kampanjerna: nämligen att smittkällan var kardinalen av Brittiska öarna. Denna hade inte alls som han påstod diabbat en mäktig Ventrue, utan en Setit och därmed dragit på sig en sjukdom. Bägge kampanjerna ställde alltså spelarna eller i lajvets fall några av dem inför frågan: vad gör du när du vet att din kardinal 1) har byggt hela sin ställning i Sabbath på en lögn och 2) genom sitt agerande (vaulderie you know) kostat tjogtals andra vampyrer livet - och kommer göra det igen?

Det är nog den bästa egna kampanjen jag kört under mina snart 40 år som rollspelare.

 

[Khan]

Jag tycker sjukdom i nitton fall av tjugo är rätt tråkigt i traditionella rollspel. Det kan funka som bakgrund eller kuliss, eller som startpunkt för ett äventyr. Res genom det pestsmittade landet för att hitta botemedlet i andra änden, eller något sånt. En sjukdom som drabbar en eller flera RP kan också funka, om den mest funkar som tickande klocka och stressar dem att hitta botemedlet. Har dock aldrig sett något av alternativ två som görs bra, även om det känns som om det skulle kunna flyta.

Mutant är väl ett klockrent exempel på att postap pga sjukdom? Röda Febern, eller vad det heter i År Noll, är det som utrotar mänskligheten och ger mutanterna sin chans att ta över ödemarken.

 

[God45]

En Kult kampanj börjar med ”Ni är alla döende i en märklig sjukdom som verkar vara övernaturlig”. Det är en fet anledning att samla gruppen.

Warhammer fantasy har en massa regler för sjukdomar och har ju Nurgle som är den onda guden av sjukdomar. Jag har haft en grupp wipa pga tuberkulos.

Shadowrun har HMHVV viruset (Human Meta-Human Vampiric Virus) som gör folk till allting från Ghuler, Vampyrer, Bansheesm Jabberwocks med mera beroende på vilken fantasy art karaktären är. Oh, och det gör Koalor till Drop bears! https://shadowrun.fandom.com/wiki/Human_Meta-Human_Vampiric_Virus De odöda har sitt eget mega-corp och sitt eget land i settingen.

 

[Rymdhamster]

Jag håller med Khan: Cool backdrop, kan funka som drivkraft i ett äventyr, men i övrigt oftast väldigt tråkigt.

Att kräla runt i avloppen under en fatansystad kan vara skitcoolt, men om det är 70% chans att ens karaktär dör av en infektion efter att ha gjort det så är det inget man kommer vilja göra.

Möjligen kan det funka lite abstrakt. Jag har som en grej i ett rollspel jag kör just nu att man får slå om sina hit points då och då. Och beroende på vilken levnadsstandard rollpersonerna har haft fram tills dess får de kanske fördel eller nackdel på slaget. Det här tänker jag mig involverar just saker som sjukdomar också, att om någon slår fram riktigt dåliga HP så är det för att de återhämtar sig från någon sjukdom.

Men jag vet inte om det är roligt eller inte.

 

[DeBracy]

Jag har haft en grupp wipa pga tuberkulos.

TBC-TPK?

 

[guldfink]

Askhem, som @Lemur nästan har skrivit klart, handlar om en 1700-talsstad i karantän. Dessutom har alla RP ett elände (gikt, paranoia, alkoholism, etc.) att försöka mildra under spel. Jag gillade framförallt det senare när vi speltestade för några veckor sedan.

 

[michael]

Instämmer i det mesta som sagts ovan. Det enda sättet som jag har haft sjukdomar med i spel är som en backdrop eller drivkraft för skeenden men som inte påverkar regelmekaniskt -- eller som i Noir och Coriolis (YZ) där man har nackdelar respektive en hemlighet (som då kan vara en sjukdom) som spelledaren kan trigga igång med sina metapoäng för att sätta spelarna i knipa eller ge dom svåra val. Då finns ju sjukdomen där men tas bara med i spel om SL triggar igång den och har någon tanke bakom det.

 

[God45]

TBC-TPK?

Jupp

De hade en apotekare i gruppen som botchade att försöka bota dem med att inandas ångor från kokade kvicksilversalter vilket gjorde alla sjukare. Sedan marscherade de genom ett träsk på vintern utan ordentliga kläder (halva gruppen hade blivit rånade tidigare så de hade inte jackor eller skor), gick vilse och var utan mat i en vecka. Här dog apotekaren. De kom till ett värdshus längs en landsväg men tidigare fiender väntade på dem, trollkarlen överreagerade och brände ner värdshuset men de lämnade en massa vittnen. Så de flydde ut i vildmarken igen där alla dog från sjukdomen. Knekten försökte be till Nurgle för nåd men han fick bara ett djurhuvud vilket inte hjälpte honom.

 

[Daniel]

Vilket fick mig att fundera: kan man göra något roligt med sjukdomar i rollspel?
Finns det något rollspel som har sjukdom som huvudtema? (t.ex. ett apokalyptiskt spel med en farsot som drar över världen)
Finns det något bra äventyr där en stor del av plotten är en sjukdom?
Kan ni komma på något äventyrsuppslag med någon sjukdom som är spännande?

I fantasykampanjen Sylfens vrede till Eon förekommer pest som ett centralt tema. När jag spelledde blev det mest som bakomliggande hot och kuliss, och spelarna blev aldrig riktigt rädda för att bli smittade vilket i vårt fall lämnade den tråden ganska oengagerad. Men, spelarna erbjuds storymässigt att delta i bekämpningen av den spridande pesten. I ett isolerat munkkloster finns exempelvis möjlighet att hitta (spoiler!!) ett hemligt botemedel mot pesten, vilket kan orsaka drama och problematik (typ hur det i våra dagar bråkas om vaccin och profiterande företag och västländer). Det är dock bara en av många ingredienser i handlingen, och inte den huvudsakliga premissen för äventyren, men ett centralt hot och loremässigt historiskt tema.

Finns det något monster förknippat med sjukdom?
Vampyrer, varulvar, zombier, mumier - har dessa med sjukdom att göra?

Vampyr har ju haft sitt sjukdomstema, åtminstone i fiktionen*. Exempelvis Nosferatu (1922) där Dracula (greve Orlok) främst är en pestspridare som för med sig pestråttor och sjukdom till Västeuropa. Även Bram Stoker's Dracula (boken) har ju sina medicinska inslag med blodsjukdom och blodtransfusion (vid bokens släpp en helt nutida setting).

Varulv förknippades tidigt i historien med sjukdom, åtminstone i lärda kretsar, med vätskeläran om svart galla som orsakar inre vapörer som bokstavligt talat stiger en åt huvudet. Många seriösa forskare vill tona ner sjukdomstolkningen eftersom den nästan aldrig anfördes som bevis (varken fällande eller friande) i häxprocesser mot varulvar, men det fick uttryck i flera prästers (även svenska prästers) samtida demonologiska studier av den påstådda varulvsförvandlingen och tog stor plats i den dåtida fiktionen*. Det finns bl.a. en engelsk teaterpjäs från tidigt 1600-tal där varulvsförvandlingen utlöses av just sådan fysisk sjukdom. (Värt att komma ihåg att psykisk och fysisk sjukdom inte var separerad, utan helt sammankopplad.) Senare, under 1700-talet, inkorporerades vetenskapliga teorier om rabies i det psykiska sjuka i varulvsmyten, vilket delvis lett fram till vår moderna (helt fiktiva) version av varulven med smitta via bett.

(* När jag skiljer på fiktion och verklighet menar jag alltså inte jag tror på vampyrer och varulvar, utan att man måste skilja på hur de skildrats i pjäser, litteratur och film och hur de faktiskt skildrades i folklore och äkta myt.)

 

[Genesis]

Jag har inte heller haft så mycket sjukdom med i spel, beroende på var man drar gränsen. I Plommonkrönikan har jag i del ett en rollperson som har svårt att gå på grund av fotbindning, men det kan väl knappast kallas sjukdom. I del tre har jag en man som är allvarligt sjuk som är lite nyckel till hela scenariot, men han är inte rollperson.

På HemCon för ett år sedan spelade några av oss ett Lovecraftesque-scenario som utspelade sig i ett italienskt universitet som var utrymt på grund av Corona, så där var det en utmärkt bakgrund till varför platsen var nästintill övergiven.

I en AW-kampanj hade jag en sjukdom som drabbade ön alla bodde på, som gjorde folk till zombier. En rollperson drabbades och vägrade gå till Angeln för hjälp och det slutade med att hon konverterades till den där playbooken som har en hunger och superkrafter. Det blev ganska lyckat.

I Toi qui, comme on coup de couteau, dans mon cœur plaintif es entrée har alla vampyrjägare ett lidande (det hela är väldigt katolskt), och om de botas från sitt lidande förlorar de sina vampyrjägarkrafter. Ett sådant lidande kan vara att man är döende i en sjukdom. Men jag har inte haft det i spel ännu.

I Bliss Stage och Bois dormant drabbas ju folk av en sjukdom som gör att de somnar och inte kan väckas. Men det är ju inte pesten, direkt.

Det är väl det jag kommer på sådär på rak arm. På det stora inte så imponerande. Däremot tycker jag att det efter den här pandemin finns god potential till att bygga dystopi på detta. Jag menar, folk hålls isolerade från varandra, man kan inte träffas, överallt går människor i ansiktsmask, folk i hazmat-dräkter som sanerar drabbade platser, överallt skyltar som påminner om riskerna, och de där eviga röstmeddelandena på ICA som nöter in i en hur viktigt det är att följa de föreskrivna reglerna som staten preskriberat. Det är fan en riktigt bra dystopi, och man behöver inte ens hitta på saker!

 

[Genesis]

Jovisstja, förresten, jag har spelat Follow där vi spelade en grupp munkar som försökte att hitta ett botemedel mot den fruktansvärda pest som härjade i området. Det var en lyckad omgång, vill jag minnas. Kampen mot kyrkan som argumenterade att sjukdomen var ett straff från Gud och det enda botemedlet var bön och rättfärdigt leverne. Jag vill minnas det som att jag och min broder blev exkommunicerade och vandrade ut från klostret som helbrägdagörare, med botemedlet i hand, men hunsade som apostater.

 

[Lukas]

Western har regler för sjukdomar, de är okej, men boken svarar inte på frågan hur man gör dem intressanta att använda i spel.

 

[wilper]

Mentala sjukdomar är väl något av en trope i skräckrollspel.

"Ajdå, du såg ett läskigt spöke, slå på fobi-tabellen."

 

[Skarpskytten]

Mentala sjukdomar är väl något av en trope i skräckrollspel.

"Ajdå, du såg ett läskigt spöke, slå på fobi-tabellen."

I min erfarenhet blir det där lätt osmaklig lyteskomik i CoC. Kutulu har en bättre lösning, men frågan är om det är ”sjukdom”.

 

[Ymir]

I ett sällsynt förutseende infall skrev vi en hel del om pandemihantering i Neotech Edge. Tidigt i covid-pandemi gjorde vi också ett äventyr med pandemi-tema, "Dårarnas paradis", som är publicerat i Fenix 3/2020.

 

[Ymir]

Vampire har ofta med sjukdomar i olika former, då ett ganska smart drag i Vampires design är att vampyrer kan bli smittbärare, men inte själva drabbas. Vampire Dark Ages är för tidigt i tajmlajnen för att ha med digerdöden i fulla drag, men pest, spetälska och mycket annat har ändå figurerat i Vampire genom åren.

Ett särskilt ökänt case är dock Tzimisce-klanen, vars specialförmåga Viccissitude ofta beskrev som en sjukdom, ett primordialt virus från deras grundare, som infekterat hela klanen och eftersträvade att spridas. I Clanbook: Tzimisce finns ett kontroversiellt avsnitt där det antyddes att ärkevampyren Demdemeh tagit Viccissitude så långt att hen själv hade utvecklats till ett virus, och var källan till ebola.

 

[Svarte Faraonen]

Den kommande Nekrotropi-modulen till Eon hanterar dels sjukdomar på ett individuellt plan, men också kampanjmässigt. Om man som nekromantiker släpper lös en farsot är det ju ohållbart att se hur varenda enskild person drabbas, så då är det mer spännande att titta på hur den sprids och vad konsekvenserna blir, både i dödsfall och i sociala följder.

 

[Ymir]

I Kult - Divinity Lost skrev jag en drömfurste som är en pandemi-doktor från en tidslinje i världens nära framtid. Hennes drömvärldar är förvridna, primitiva sjukhusmiljöer med ruvande fasor bakom smutsiga plastskynken.

 

[Ymir]

Egentligen kan jag tycka det är märkligt att nästan ingen ännu kommit på idén att göra en rollspelvärld som tar sin början i efterdyningarna av en digerdöden-style epidemi. Perfekt sätt att få världen att kännas dynamisk, och samtidigt så där ödslig och avfolkad som fantasyförfattare brukar älska. Massor av resurser och tillgångar är up for grabs, många gamla samhällsstrukturer har kollapsat, folk försöker plocka upp spillrorna, eller profitera på kaoset - vilken fantastisk setting för rollspelsäventyr. För extra punch, basera det på Norge, där typ nästan alla dog i digerdöden och riket kollapsade fullständigt, så blir det direkt postapokalyps av det.