Nekromanti sjukdomar i spelvärldar...

[Jade]

i mina underliga filosoferingar med mig själv landade jag en mörk kväll på ett (enligt mig) ganska intressant ämne; mentala sjukdomar. psykiska störningar. galningar.

varför hör man så lite om psyksjukdomar i olika spelvärldar? (tänker främst på fantasyn där jag är mest hemastadd) det står oftast extremt lite om dem, om det står något överhuvudtaget. iofs står det ganska lite om sjukdomar i allmännhet.

så... det jag funderade över var, bland annat, följande...
hur ser man på svåra sjukdomar i olika spelvärldar? hur ser man på psykiska sjukdomar?
förekommer psykiska sjukdomar ens? (borde dom väl göra för sjuttsingen)
vad gör man med de mentalsjuka och psykiskt störda?

och nu menar jag inte bara stackare som ser gula monster överallt... jag pratar om såna som är schizofrena, har multipla personligheter, tvångstankar, är manodepressiva, borderline och allt annat man kan råka ut för som rör om i huvet på en....

så... för att vaska fram kardemumman ur alla kanelen här.

hur hanteras psykiska sjukdomar, och sjukdomar i allmänhet, i rollspel och spelvärldar? hur har NI gjort i era världar? (om ni nu har tänkt på det. mig har tanken slagit ett par gånger)

och jag som babblar så himla mycket.. hur har då Jag gjort? ehm... inte gjort så mycket åt det än faktist. men det ska sägas att "sjuka" personer förekommer i min spelvärld... kan tänka mig att de ses som "förbannade av gudarna", alternativt "besatta av demoner" (inte så många som tror på demoner överhuvudtaget). men är ganska så säker på att Ingen ser det för vad det är, en sjukdom....

hm... skumma funderingar....

 

[Krille]

"varför hör man så lite om psyksjukdomar i olika spelvärldar?"

Två skäl.

1) Rollspelare vet väldigt lite om dem.

2) De är inte roliga att spela.

Sen kan man ju slänga in lite historiska skäl också: psykiska sjukdomar är en väldigt ny företeelse, medicinhistoriskt sett. Ofta har de betraktats som konsekvens av en annan sjukdom eller som något religiöst/magiskt. Det finns åtskilliga indicier på att epileptiska anfall betraktades som besatthet, till exempel, och en del forskare vill gärna få det att Jeanne d'Arcs visioner och änglaröster var hallucinationer av en långt gången schizofreni - en bild som Luc Besson verkar ha tagit fasta på i sin film om henne. Även den helige Fransiscus lär ha råkat ut för något liknande, liksom vår egen svenska heliga Birgitta.

Vilket för övrigt är det sätt som det betraktas i Västmark: har man tur så är man välsignad av Herren, har man otur så är man besatt av djävlar. Men att det är en sjukdom har man ingen som helst aning om. Den medicinska paradigmen omfattar inte ens konceptet.

 

[Bunny]

2) De är inte roliga att spela.

Helt klart en smaksak. Psykiska sjukdomar är roliga att spela ifall de spelas på rätt sätt. Det finns en stor risk att man faller in i syndromet att handla galet vid alla tänkbara situationer, bara för det är lustigt och "det är ju så galningar gör". En scitzofren RP kan konstant hävda att "jag hör röster i huvudet som säger att jag ska döda honom" när de ställs inför dilemmat leva-eller-döda, och det är inte heller bra. Psykologiska störningar kräver helt klart bra rollspelare och en bra balans mellan SL:s (eller gruppens) berättande och störningen i fråga.

Jag har en scitzofren RP i min grupp, jag kontrar det med att låta honom uppleva en alternativ historia i form av syner, drömmar och verklighetsförvrängningar, som jag tar med honom sepparat. De andra RP vet inte hur han ska handla, eftersom de inte känner till hans inre kaotiska känsloliv, men däremot vet de att han kan handla till synes helt irrationellt. Det känns mer genuint än de som handlar galet bara för att handla galet - en med psykologiska störningar kan faktiskt bete sig som en till synes balanserad människa långa stunder.

 

[Gurgeh]

varför hör man så lite om psyksjukdomar i olika spelvärldar?

Antagligen för att det finns en oändlig mängd företeelser i spelvärlden som är mer användbara för den genomsnittlige spelaren, som regelförfattaren har större inblick i och som har större påverkan på hur spelvärlden ser ut.

Undantag finns naturligtvis (och jag har för mig att omslaget till den tredje upplagan klassar det som ett fantasy-rollspel): Call of Cthulhu. Där finns det flera sidor regler för psykiska sjukdomar.

/tobias

 

[chrull]

mina två ören också trådflytt

Tja. Jag har rollspelet Asylum, i den är det enda som behandlas psykiska störningar och sjukdomar typ. Men det hör väl inte till gruppen "normala rollspel" heller...

Men i övriga rollspel. Tja. Titta på hur få rollspel som idag har med Gifter och droger i sina grundregler. Och sen jämför du hur ofta dina spelares rollpersoner intar någon form av drog eller kommer på idén att använda gift med hur ofta de får för sig att spela sinnesjuka...

Sen så var det väl först i slutet av 1800-talet som vi i väst började låsa in våra psykiskt sjuka. tidigare lät vi dem sköta sig själva, slängde ut dem från stan eller i värsta fall slog ihjäl dem eller brännde dem på bål.

Själv har jag inte ägnat särskilt mycket tanke åt det. Inte i fantasyn iaf.

chrull

Edit: Det här är ett ämne som många utanför rollspelsmakarforumet kan vara intresserade av, och lämna intressanta saker. Därför flyttar jag tråden till rollspelsforumet.

 

[avatarex]

Malkavian i Vampire [ANT]

De är väl de mest framstående rollspelspsykfallen.

 

[Mask_UBBT]

Låtom oss inte glömma...

Min personliga favvo; Sankt benidict - som predikade för fåglar

Listan kan göras myyycket lång!

/Mask

 

[Balderk]

Re: Malkavian i Vampire [ANT]

De är väl de mest framstående rollspelspsykfallen.

Jo, och den läckraste klanen i vampire... min nya favvoklan lätt. Förut var det Nosferatu

Nån som sett bilden på malkavianen i victorian age vampire? hur häftig som helst!

På tal om psykfall i rollspel har ju gaktiskt vampire ett bra system. Och man måste ju inte vara malkavian för att vara lite psykisktsjuk. Fast det är ju mest framträdande hos mina älsklingar malkavianerna förståss.

/Balderk, fastnar lätt vid en klan.

 

[Krille]

Re: Malkavian i Vampire [ANT]

"De är väl de mest framstående rollspelspsykfallen."

Möjligen mest framstående pajasarna.

Själv spelade jag schizofren i Kult en gång så att spelledaren blev rädd för mig. Rätt intressant tvist på konceptet "skräckrollspel", faktiskt...

 

[Demiurg]

Re: Malkavian i Vampire [ANT]

Själv spelade jag schizofren i Kult en gång så att spelledaren blev rädd för mig.

Höhö, får man fråga hur detta gick till egentligen?

 

[PAX]

Call of Cthulhu...

Måste vara det självklara svaret där spelet i sig själv är uppbyggt för att driva rollpersonerna över psykets brant ner i Avgrunden. Regler finns och fungerar bra.

En hel kampanjbok om behandlingshem och vad som försigår innanför väggarna har ju också givits ut. Mitt minne sviker mig vad gäller titeln på boken.

/Patrik Ax - goes quantity insane sometimes...

 

[Sabelkatten]

Galen spelare?

Själv spelade jag schizofren i Kult en gång så att spelledaren blev rädd för mig.

Höhö, får man fråga hur detta gick till egentligen

En av mina polare spelar manodepresiv så att man undrar om det är spelat...Fast det är klart, i det fallet så blir man inte så mycket "rädd", man vill mest ringa gossarna i vita rockar!

/Henrik

 

[Krille]

Re: Malkavian i Vampire [ANT]

"Höhö, får man fråga hur detta gick till egentligen?"

Börja med att konstatera att schizofreni inte har med multipla personligheter att göra, utan är en synnerligen svår sjukdom där patienten har svårt att skilja mellan verklighet och fantasi.

Fortsätt sedan med att skapa en totalt egen rationalitet. Tolka om allting som medspelarna och spelledaren säger enligt denna rationalitet. Det kan innebära tvångshandlingar, som att man måste syssla med något, eller saker man inte får göra utan att det får katastrofala konsekvenser. Som till exempel att gå igenom automatiska dörrar. Det kommer att utlösa en gasbomb i Tokyos tunnelbana, ju.

Byt rationalitet emellanåt. Delge spelledaren rationaliteten så och då, plus konsekvenserna av dem. Det kan bli rätt mycket, både att läsa och skriva. Var totalt spontan på det som skrivs ner. Ett litet trick var att skriva ner tankar som andra placerat i ens hjärna. "Tankar som Josefine satt i mitt huvud: 'sticka ut ögonen på kärringen, koka soppa på dem'. Josephine måste vara helt störd. Eller så är det ett experiment, hur jag ska reagera på hennes sadistiska kannibalistiska tankar."

Blinka så lite som möjligt. Ha problem med att sitta still. Dra väldigt konstiga slutsatser. Ha inga som helst hämningar. Men det viktigaste av allt: var allvarlig. Gör inte tokgalna saker för att de är tokgalna eller för att spela pajas, utan för att du är tvungen. Om du inte gör en viss tokgalen sak så får det otroligt allvarliga konsekvenser. Hitta helt enkelt en metod i galenskaperna och fullfölj den.

 

[entomophobiac]

Taint of Madness? (NT)

NT = No Text

 

[Demiurg]

Re: Malkavian i Vampire [ANT]

Aha, på så vis...

Spelade själv, eller snarare skulle ha spelat en schiztofren typ i kult jag med. Satt och klurade på hur hans värld såg ut, och kom fram till att han var byggd av Bofors, och kontrollerades av regeringen. Flera gånger hade han försökt gräva ut kontrollchipet som satt innanför bröstbenet. Men de hade reparerat honom varje gång. Dessutom infekterade de hans styrsystem med en massa mediciner de tvingade i honom, de gjorde honom slö och mottaglig för program som de skickade för att hålla koll på hans system. Men han kunde läsa andras tankar i alla fall, så han visste ALLTID vad de tyckte om saker och ting, och när det kom fram att de ljög för honom, då insåg han hur många spoiner från Bofors det fanns i samhället. Vissa människor han träffade var också de Bofors-robotar och de kunde kommunicera med varandra genom radiovågor. Ibland fjärrstyrdes han till att utföra smutsiga jobb åt regeringen.

Tyvär hann han bara spelas med en gång. Tror han hade varit kul att spela om det kommit igång.

 

[Snurgla]

Re: mina två ören också trådflytt

Tja, Gustav Wasa avskaffade alla former av sjukvård och omsorg... men fick till sist ge sig på punkten mentalsjukhus. Det gick inte att klara sig utan. Men, man har spärrat in galningar längre tid än sedan 1800-talet.

 

[entomophobiac]

Warhammer

Vill minnas att Warhammer Fantasy Role Play har ett lättsamt och smått humoristiskt sätt att tolka psykiska sjukdomar. Ungefär som hela den brittisk-humoristiska atmosfären i det spelet, iofs.

Rekommenderas helt klart. Om inte annat så för den skrattretande tabellen man slår på när karaktärerna blir tokiga.

Call of Cthulhu har en bra mycket mer lärd syn på det hela, som jag faktiskt gillar, men ibland kan tycka att den känns lite väl detaljistisk för att höra hem kring ett spelbord. Spelbara psykiska sjukdomar, och gärna väldigt arketypiska sådana, är ofta roligare än exakta gestaltningar av psykiska diagnoser.

Men det är ju bara mina två cent.