Dimfrost
Special Circumstances
För en tid sedan (i julas, har jag för mig) satt jag och bläddrade i DoD6, och jag greps av en häftig lust att skriva ett äventyr eller kanske en novell (jag spelar inte rollspel själv längre, men det är en annan historia) i den miljön, inspirerad av Peter Bergtings stämningsfulla illustrationer. Jag tog upp tråden några dagar senare, och försökte att återigen fånga upp inspirationen och förflytta mig till Trudvangs nejder, men jag kom någon helt annanstans.
Det är en döende värld, alltmer enslig och folktom, där alverna är grymma och högdragna; som världens härskare lever de i urgamla befäta städer, styrda av ett märkligt hederskodex och insnärjda i ett nät av traditioner. Människorna är skäggiga barbarer i skogarna, primitiva men fåtaliga även de. Vissa är legosoldater hos någon alvfurste men de flesta är stenåldersjägare, hårt präglade av schamanism, astrologi och vidskeplighet. Trollen har stängt in sig i sina bergasalar för gott, kraftigt decimerade av de sista krigen mot människorna; det föds inga nya troll längre, och de flesta sitter i sina älskade bibliotek och väntar på försteningens förlösande omfamning. Orcherna lever samma fria liv som de alltid har gjort, de reser med sina vagnar över de ändlösa slätterna och dansar kring eldarna om kvällarna, trots att århundrade efter århundrade av alviska förföljelser har decimerat detta plågade folk till blott en spillra av deras forntida storhet. Och så till sist har vi halvlängdsmännen, det skygga skogsfolket som en gång i en svunnen urtid såg alverna anlända till världen. Nu bleknar de bort, liksom drakarna; det finns bara en handfull byar kvar, de flesta funderar på att ge sig av, för magins åldrar närmar sig sitt slut. Men vem vet, kanhända finns det ännu tid för stordåd, en sista gyllene hjälteålder innan världen blir tom och öde?
Jag måste nog säga att jag antagligen aldrig kommer att utveckla den här världen något mer, för jag är upptagen med andra projekt, men jag tyckte det var en kul lek med fantasyschabloner, och om det kan tjäna som inspiration för någon annan så blir jag bara glad. Jag hade vissa idéer om en episk quest av värsta klassiska slag också, men de är alldeles för ostrukturerade för att läggas upp.
/Svante
Det är en döende värld, alltmer enslig och folktom, där alverna är grymma och högdragna; som världens härskare lever de i urgamla befäta städer, styrda av ett märkligt hederskodex och insnärjda i ett nät av traditioner. Människorna är skäggiga barbarer i skogarna, primitiva men fåtaliga även de. Vissa är legosoldater hos någon alvfurste men de flesta är stenåldersjägare, hårt präglade av schamanism, astrologi och vidskeplighet. Trollen har stängt in sig i sina bergasalar för gott, kraftigt decimerade av de sista krigen mot människorna; det föds inga nya troll längre, och de flesta sitter i sina älskade bibliotek och väntar på försteningens förlösande omfamning. Orcherna lever samma fria liv som de alltid har gjort, de reser med sina vagnar över de ändlösa slätterna och dansar kring eldarna om kvällarna, trots att århundrade efter århundrade av alviska förföljelser har decimerat detta plågade folk till blott en spillra av deras forntida storhet. Och så till sist har vi halvlängdsmännen, det skygga skogsfolket som en gång i en svunnen urtid såg alverna anlända till världen. Nu bleknar de bort, liksom drakarna; det finns bara en handfull byar kvar, de flesta funderar på att ge sig av, för magins åldrar närmar sig sitt slut. Men vem vet, kanhända finns det ännu tid för stordåd, en sista gyllene hjälteålder innan världen blir tom och öde?
Jag måste nog säga att jag antagligen aldrig kommer att utveckla den här världen något mer, för jag är upptagen med andra projekt, men jag tyckte det var en kul lek med fantasyschabloner, och om det kan tjäna som inspiration för någon annan så blir jag bara glad. Jag hade vissa idéer om en episk quest av värsta klassiska slag också, men de är alldeles för ostrukturerade för att läggas upp.
/Svante