Nu satt jag in anslagsrutan och då kom den gamla klyschan om den onde tvillingen upp. Och då jeflar gick min hjärna igång.
Hur har ni det när ni spelar, är det så att rollpersonerna alltid vinner eller stupar på kuppen? Är det rentav så att det ibland slutar med att rp:na står där med lång näsa och ser Stortrollkarlen Arkibald den Magnifike rida iväg på sin magiska tvättbjörn utan att kunna göra något åt saken?
Och i sådarna fall, är det bra, dåligt eller vad? Hur tycker ni att det ska vara?
Kort sagt: Slutar era äventyr alltid lyckligt?
Storuggla, brottas med en arg kudde
Hur har ni det när ni spelar, är det så att rollpersonerna alltid vinner eller stupar på kuppen? Är det rentav så att det ibland slutar med att rp:na står där med lång näsa och ser Stortrollkarlen Arkibald den Magnifike rida iväg på sin magiska tvättbjörn utan att kunna göra något åt saken?
Och i sådarna fall, är det bra, dåligt eller vad? Hur tycker ni att det ska vara?
Kort sagt: Slutar era äventyr alltid lyckligt?
Storuggla, brottas med en arg kudde