Nekromanti Ska vi drömma lite tillsammans?

[RasmusL]

Jag drömmer om ett rollspel i en värld tyngd av komplexitet där övermogna byråkratiska svulster dominerar vardagen. Optimering av rutiner på lokal nivå har skapat bisarra konstruktioner i kontaktytor mellan olika enheter och återvändsgränder där funktioner för felrapportering går i oändliga loopar genererandes allt större högar med oöppnad post som skyfflas från avdelning till avdelning. Att manövrera systemet är en konst även i mindre skala och spelaren har just befordrats till avdelningschef. Systemet beskrivs inte godtyckligt av en spelledare som något organiskt och oförståeligt utan existerar där som en enorm mängd sammankopplade svarta lådor som gradvis förändras och utvecklas på lokal nivå. Output kommer från andra avdelningar som måste delegeras, administreras, raffineras och skickas vidare. På sin egen nivå kämpar spelaren för att vinna mer och mer inflytande, resultatmässigt överglänsa sina konkurrenter inom systemet och klättra den oändliga stegen mot allt högre höjder. Ända tills hen upptäcker tecken på konspirationen: en närmast självmedveten konstruktion av marionettdockor, självspelande pianon, propagandafunktioner och rent sabotage vars okända ledares mål är outgrundliga från spelarens initiala position.

Jag drömmer om det här systemet, om att faktiskt skapa en logisk men muterande modell (någon form av GA-optimering med dåliga parametrar) och sedan mata spelaren med information från processen, lyckas skapa ett uttydbart mönster från konspirationen och låta spelaren följa detta spår till källan.

Vad drömmer du om?

 

[Nirbulas]

Jag drömmer ibland om en Fate/Zero-kampanj förlagd till Mundana, världen Eon utspelar sig i. Den hade haft awesome jakter på reliker som tillhörde hjältar från det förflutna, högfärdiga magiker som beordrar omkring de legendariska hjältarna när dessa väl har åkallats med relikernas hjälp och löftet om att få en önskan uppfylld från en allsmäktig(?) önskeuppfyllare om du besegrar de andra mästarna och deras hjältetjänare. Men tills vidare nöjer jag mig med att se om animen.

 

[Krille]

Jag drömmer om ett humanistiskt teknikpositivt rymd-science fiction-rollspel, där olika släkten har kommit ut i rymden och nu utforskar främmande nya världar. Det finns förstås dem som expanderar utåt av imperialistiska, nationalistiska eller religiösa skäl, men det är inte protagonisterna i den här världen. Tvärtom är protagonisterna de som utforskar för utforskandets skull, de som patrullerar känd rymd för att upprätthålla ordningen, och som handlar och utvecklas i fred och samarbete med sina grannar.

Visst finns det problem, om inte just med de där som inte är protagonister. De där som skriker att de måste skydda sitt släkte från utomsläktes påverkan. De som vill kasta ut dem som behöver hjälp. De som slåss om linjer på rymdkartan. De vars heliga bok är RÄTT och RIKTIG. De som försöker sko sig på andras bekostnad.

Och rollpersonerna har förstås sina egna problem. Galaxen är inte en utopi, inte ens de där protagonist-delarna. Det finns alltid utrymme för förbättring. Men på det stora hela är det tydligt att de är protagonisterna i det här spelet. De är inte antihjältar eller mörka hjältar.

Jag drömmer om en stil som påminner om det bästa av franska seriealbum, Chris Foss, och japansk anime: den är färgrik och kontrastrik, och precis allt annat än den där koncept-art-stilen som är så populär nu, och definitivt inte mörk och murrig och grus i rymddräkten.

Det är inte så viktigt att det är realistisk SF. Det är inte det som är poängen, utan att vi försöker bygga en bättre värld från en bra kärna. Det får hemskt gärna vara ljud i rymden, strålpistoler som säger "pjä", rymdskepp som svänger som flygplan, robotar med burkig röst, telepati och mysticism.

Vissa skulle nog kalla spelet naivt, men det skiter jag i. För det är min dröm.

 

[Tony.Meijer]

Jag drömmer om en stil som påminner om det bästa av franska seriealbum, Chris Foss, och japansk anime: den är färgrik och kontrastrik, och precis allt annat än den där koncept-art-stilen som är så populär nu, och definitivt inte mörk och murrig och grus i rymddräkten.

Åhhh, Chris Foss!

 

[God45]

Jag drömmer om ett rollspel i en värld tyngd av komplexitet där övermogna byråkratiska svulster dominerar vardagen. Optimering av rutiner på lokal nivå har skapat bisarra konstruktioner i kontaktytor mellan olika enheter och återvändsgränder där funktioner för felrapportering går i oändliga loopar genererandes allt större högar med oöppnad post som skyfflas från avdelning till avdelning. Att manövrera systemet är en konst även i mindre skala och spelaren har just befordrats till avdelningschef. Systemet beskrivs inte godtyckligt av en spelledare som något organiskt och oförståeligt utan existerar där som en enorm mängd sammankopplade svarta lådor som gradvis förändras och utvecklas på lokal nivå. Output kommer från andra avdelningar som måste delegeras, administreras, raffineras och skickas vidare. På sin egen nivå kämpar spelaren för att vinna mer och mer inflytande, resultatmässigt överglänsa sina konkurrenter inom systemet och klättra den oändliga stegen mot allt högre höjder. Ända tills hen upptäcker tecken på konspirationen: en närmast självmedveten konstruktion av marionettdockor, självspelande pianon, propagandafunktioner och rent sabotage vars okända ledares mål är outgrundliga från spelarens initiala position.

Jag drömmer om det här systemet, om att faktiskt skapa en logisk men muterande modell (någon form av GA-optimering med dåliga parametrar) och sedan mata spelaren med information från processen, lyckas skapa ett uttydbart mönster från konspirationen och låta spelaren följa detta spår till källan.

Vad drömmer du om?

Jag "spelar" det här 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan. För att anmäla dig skriver du in dig på "Socionom utbildningen" på Lunds universitet och när du är färdig med turtorialen ta "socialsekreterare" klassen. Du kan alltid försöka prestigeklassa vidare senare.

 

[RasmusL]

Jag "spelar" det här 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan. För att anmäla dig skriver du in dig på "Socionom utbildningen" på Lunds universitet och när du är färdig med turtorialen ta "socialsekreterare" klassen. Du kan alltid försöka prestigeklassa vidare senare.

Ja men lite så, bara det att du i mitt spel, eftersom att det är ett spel, kan utsätta dig för omaket att gräva djupt, agera drastiskt för att uppnå dina mål och koka ner långsiktiga planer till några timmars spelande på ett sätt som inte känns ovärt relativt att riskera investeringen du har i "samhället"!

 

[Ram]

Jag vill... Jag vill ha ett system som kan hanter på ett tydligt, överkådligt och logiskt sätt ett icke-trivialt politiskt spel. Ett system som kan hantera en maktkamp, identifiera maktvaccum och överlast i enskilda sfärer och som kan låta andra sfärer expandera eller tryckas tillbaka av händelser i dess omgivning. Ett system som känner sina aktörer, som skapar reaktioner på förändringar, aggressiva, manipulativa eller tillbakadragande, som genererar nya aktörer om ballansen så kräver det. Som förmår att generera militärdiktaturer, anarki, gudfader-scenarion, avslutade och nya guldrusher, politiska kriser, brister i samhället som briserar i balla händelsekedjor, ...

Sedan skulle jag spela det i ALLA settings någonsin och låta mig svepas med och paddla satan i floderna av de fördämningar som brustit!

 

[Staffan]

Jag drömmer om ett humanistiskt teknikpositivt rymd-science fiction-rollspel,

Jag vill också ha det. Och nu börjar jag drömma om att haxxa Star Wars till att göra det med.

 

[.113]

Jag såg just smaugs ödemark igen så jag blev väldigt sugen på mer drakar i allmänhet

 

[DeBracy]

I en tråd på Story Games så skrev vi fuskrecensioner på spel vi ville ha. Jag skrev följande:

Oh man! Less than an hour ago I complained on Google+ that there aren't any romatic fantasy games other than Blue Rose, but with some google fu and lot of luck I stumbled onto a game called Squire's Oath. I bought the pdf right away and I've looked it over.

It's clear from first glance that the writer's had a a look at both Hero Quest and Mouse Guard. Skills and conflicts work a lot like HQ, but skills are advanced like in MG with successful and failed rolls. There's some sort of artha-like system of points tacked onto the whole thing too, but I haven't had time to read how it works yet. Seems you can use the points to buy both rerolls and to introduce stuff into the fiction (there's an example where one of the players introduce a winged cat as an unexpected ally - very genre appropriate!).

The thing I like the best about the game so far is that there are some pretty ritualistic parts to play. All the player character's start out as the Queen's squires so every session starts with the player's reciting the Squire's oath. As play progresses the characters can achieve titles or ranks (each with it's on requisit), and swear new oaths: the Knight's oath (protect the people, uphold the Queen's law), the Healer's Oath (protect life, help the sick), the Harper's oath (protect people's soul and spirit), the Herald's oath (spread knowledge and news), etc. There are 12 oaths in total, and they're all included and there's a little description of each swearing in-rite which I get the impression that you're supposed to larp more or less. Of course, once you've taken a new oath you don't join the others in reciting the Squire's oath.

It's suggested that players make a new character once their squire graduates to another rank since their old characters are probably going to get orders that take them far away. There's also a sidebar encouraging troupe play since there's going to be a growing gallery of old and new characters.

I've got to read more now, hopefully I'll get some peoaple to try it with me this weekend!

---


Det var i augusti 2011 och jag drömmer fortfarande om det spelet då och då.

 

[Krille]

Jag drömmer om Roleplaying in the Silent World.

Jag tror dessutom att jag vet hur jag skulle göra det. Jag skulle nog utgå från Järn. Istället för att skapa en klan så skapar man en expedition. Det behövs en ny färdighetslista och nya värv, förstås, och rollpersonerna bör nog vara inte riktigt så kompetenta. Kanske det blir typ +40, +40, +30, +30, +20, +20, +20, +10, +10, +10, +10 istället, och ingen själsform. Eventuellt drar man ner på mängden fria tärningar man kan lägga färdigheter, typ 2/4/6 styck på värvsfärdighetet med baschans 30/15/0. Kanske det skulle bli ett annat turordningssystem, som inte är fokuserat på närstrid.

Men sejd får vara som det är! Det är klockrent för Stand Still, Stay Silent!

 

[Basenanji]

Jag drömmer om att få uppleva hur Mysteriet kryper ut ur rollspelskvällen och börjar korrumpera vardagen med oupphörliga frågor, genererade av brist på logik eller kanske upptäckten att någon/något/några vill hemlighålla fasansfulla mönster, icke-poetiska bestämmelser och en plan som kommer få alla att gå under.

Och mina rollspelskompisar har ännu inte fattat nåt. Bara spelledaren ler i mjugg.