entomophobiac
Low Prep High Play
Har spelat en del D&D (framförallt AD&D 2E och 3E), och spelar just nu massor med Baldur's Gate 3 på datamaskinen. En sak som slår mig är hur mycket allting skalar. Hur varje level, varje ny region, varje ny grupp SLPs, gör att mina val skenar iväg och att strider går från 15-20 minuter till 1-2 timmar. Ibland uppstår kombinationer av faktorer, eller slumpen skapar en sorts fjärilseffekt, som gör att det är nästan helt omöjligt att överblicka vad som sker. Det här kan vara roligt, som när en bro brann upp och förstärkningar inte kunde nå striden. Men det kan också vara svindrygt, som när jag måste vänta på att varje individuell zombie på kyrkogården skall promenera in i striden, eller min healer blir crit-mördad runda ett, eller alla halkar och blir Prone på isfläcken.
Lite varierat för olika klasser, raser, etc. (vilket är ytterligare state-space), men i stora drag gör varje level att spelets antal tillstånd ("states") ökar, nästan exponentiellt:
- Fler val av spells.
- Fler spell slots.
- Fler handlingar.
- Fler feats och klassförmågor.
- Fler effekter som varar över tid och måste följas upp.
- Fler resurstyper.
- Fler magiska föremål med specialfeatures (mer fenomen i BG3 än i bordsrollspelet).
- Fler typer av conditions, resistances, immunities, etc.
För mig gör det här spelet nästan ospelbart efter ett tag. Någonstans efter level 3-4 så slutar ökningen av tillstånd ge mig någonting. Särskilt när många av dem, säkert 10-15 olika, i praktiken är funktioner av typen "stå över nästa runda". Oavsett om det kallas stun, sleep, banish, imprison, nausea, entangle, frighten, eller något annat.
Så det som egentligen blir min fråga: den här ökningen av ett spels state-space, är det i praktiken vad den mer taktikspelande rollspelaren är ute efter? Är state-space complexity önskvärd i rollspel som en taktisk simulation?
Min egna känsla är ju att det här blir motsatsen till player skill, där du utifrån ett litet set features får lära dig hantera spelet och kan känna att du blir bra på spelet snarare än att din rollperson får fler möjligheter.
Lite varierat för olika klasser, raser, etc. (vilket är ytterligare state-space), men i stora drag gör varje level att spelets antal tillstånd ("states") ökar, nästan exponentiellt:
- Fler val av spells.
- Fler spell slots.
- Fler handlingar.
- Fler feats och klassförmågor.
- Fler effekter som varar över tid och måste följas upp.
- Fler resurstyper.
- Fler magiska föremål med specialfeatures (mer fenomen i BG3 än i bordsrollspelet).
- Fler typer av conditions, resistances, immunities, etc.
För mig gör det här spelet nästan ospelbart efter ett tag. Någonstans efter level 3-4 så slutar ökningen av tillstånd ge mig någonting. Särskilt när många av dem, säkert 10-15 olika, i praktiken är funktioner av typen "stå över nästa runda". Oavsett om det kallas stun, sleep, banish, imprison, nausea, entangle, frighten, eller något annat.
Så det som egentligen blir min fråga: den här ökningen av ett spels state-space, är det i praktiken vad den mer taktikspelande rollspelaren är ute efter? Är state-space complexity önskvärd i rollspel som en taktisk simulation?
Min egna känsla är ju att det här blir motsatsen till player skill, där du utifrån ett litet set features får lära dig hantera spelet och kan känna att du blir bra på spelet snarare än att din rollperson får fler möjligheter.
