En detalj som bekymmrat mig då jag spelleder är hur mycket information som man ska ge spelarna. Frågan är i princip denna:
- Skall en spelare endast veta det hans rollperson vet?
(Drar man frågan till sin spets uppstår absurdheter, och det är alltså inte det jag frågar efter. Exempelvis kan en spelare mycket väl få känna till hur man sätter en 360 på snowboard utan att rollpersonen gör det...)
Istället, tänk på en film. Bra. Tänk nu på att tittaren är huvudpersonens spelare, och att huvudpersonen är tittarens rollperson. En hyffsad jämförelse eller hur? Så: Hur ofta får du som tittare se vad som händer på andra platser än där huvudpersonen är?
Det är ofta ett ganska bra cineastiskt knep att låta tittaren veta vad som händer i ondingarnas bas, medan filmens hjälte inte har en susning om vad som försegår. Det kan vara stämningshöjande även i rollspel att inflika små episoder av händelser som inte direkt berör rollpersonerna, tex Darth Vader diskuterar med kejsaren om att skicka en stjärnjagare till Tatoine.
Problemet är att spelarna får veta en väldig massa saker som deras rollpersoner inte får veta. Givetvis kan man kräva att spelarna bara får agera med utgångspunkt i vad deras rollpersoner vet, men samtidigt kan det styra vad rollpersonerna gör även om det inte öppet diskuteras vid spelbordet.
En liknande fråga är vad man skall göra då rollpersonerna skiljs åt i spelvärlden. Skicka ut spelare, be dem hålla för öronen eller helt enkelt förlita sig på att spelarna verkligen agerar efter vad rollpersonerna vet, och därmed kan tänkas låta en annan rollperson förblöda i ett intilliggande rum eller dylikt.
I en annan tråd här diskuteras vad spelarna ska få veta om deras rollpersoners skador. Också den frågan är en tillämpning av frågan jag här ställde.
Vad anser ni? Vad blir bäst rollspel? Hur är roligast att spela?
- Skall en spelare endast veta det hans rollperson vet?
(Drar man frågan till sin spets uppstår absurdheter, och det är alltså inte det jag frågar efter. Exempelvis kan en spelare mycket väl få känna till hur man sätter en 360 på snowboard utan att rollpersonen gör det...)
Istället, tänk på en film. Bra. Tänk nu på att tittaren är huvudpersonens spelare, och att huvudpersonen är tittarens rollperson. En hyffsad jämförelse eller hur? Så: Hur ofta får du som tittare se vad som händer på andra platser än där huvudpersonen är?
Det är ofta ett ganska bra cineastiskt knep att låta tittaren veta vad som händer i ondingarnas bas, medan filmens hjälte inte har en susning om vad som försegår. Det kan vara stämningshöjande även i rollspel att inflika små episoder av händelser som inte direkt berör rollpersonerna, tex Darth Vader diskuterar med kejsaren om att skicka en stjärnjagare till Tatoine.
Problemet är att spelarna får veta en väldig massa saker som deras rollpersoner inte får veta. Givetvis kan man kräva att spelarna bara får agera med utgångspunkt i vad deras rollpersoner vet, men samtidigt kan det styra vad rollpersonerna gör även om det inte öppet diskuteras vid spelbordet.
En liknande fråga är vad man skall göra då rollpersonerna skiljs åt i spelvärlden. Skicka ut spelare, be dem hålla för öronen eller helt enkelt förlita sig på att spelarna verkligen agerar efter vad rollpersonerna vet, och därmed kan tänkas låta en annan rollperson förblöda i ett intilliggande rum eller dylikt.
I en annan tråd här diskuteras vad spelarna ska få veta om deras rollpersoners skador. Också den frågan är en tillämpning av frågan jag här ställde.
Vad anser ni? Vad blir bäst rollspel? Hur är roligast att spela?