Nekromanti Skapa en trovärdig religion

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Jag funderar på att skriva en bok. I dagsläget så kommer den att utspela sig i en fantasyvärld utan vare sig magi eller märkliga raser och mer påminna om en historisk roman. Nu är det förstås mycket möjligt att denna roman aldrig kommer att lämna min hjärnas mörka vrår, men man kan ju alltid hoppas. I alla fall har detta projekt gjort att jag börjat fundera lite kring olika religioner i rollspel och litteratur. De flesta av dessa tenderar att vara tämligen usla och inkonsekventa. Varför har rollspelskapare så svårt att konstruera bra och trovärdiga religioner?
Det jag är ute efter är en monoteistisk religon, splittrad av ett antal inriktningar och olika ordnar. Trots att samhället i övrigt är tämligen patriarkaliskt och begränsande så finns det vissa chanser för kvinnor att avancera till höga poster. Vad bör man lägga sin energi på? Är det lönt att hitta på nya namn som ersättning för munk, nunna, biskop eller är det viktigare att fokusera på andra detaljer? Hur hade ni burit er åt för att skapa en fantasyreligion? Är det ens önskvärt att göra den trovärdig och någorlunda korrekt?
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
För att religioner i regel inte är trovärdiga?

Nä min religionsuppfattning åt sido så skulle jag börja med att välja par grundläggande värderingar (underkastelse, hämd, gästfrihet, ära, sanningsägande, hängivenhet, tolerans, intolerans eller vad det nu kan vara) och rangordna dem.

Sen skulle jag fortsätta med grundläggande världsuppfattninen (Guden är vaddå/hurdå? Ser man människor först och främst som självständiga individer eller i grupperingar (som tex familjer)? Finnd gereppet liv efter döden osv.)

Nästa grej skulle vara symboliken och historian för religionen, och sen skulle jag lägga till lite udda quirks (som att tro att vin förvandlas till blod och bröd till kött och anledningen till detta) och sist skulle jag börja fundera över hur hur människor (prästraskap och samhället i stort) och sedjer (som tillexempel gifemål) organiserar sig runt religionen vilker bör vara betydligt lättare än att börja i den motsatta änden för att få religionen trovärdig.

/Elin som grattar en viss person dessutom (igen)
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Det jag är ute efter är en monoteistisk religon, splittrad av ett antal inriktningar och olika ordnar. Trots att samhället i övrigt är tämligen patriarkaliskt och begränsande så finns det vissa chanser för kvinnor att avancera till höga poster.

Fråga 1. Är det så att guden verkligen finns och inverkar på människors liv på olika fysiska sätt eller är det som i verkligheten (ja jag är typ ateist) och guden verkar bara på det mentala planet då folk tror att han finns.

För att få till olika ordnar kan man t.ex. stoppa in en motsvarighet till bibeln som går att tolka på drösvis olika sätt.

Om guden finns kan han/hon/den/det kanske vara taskig och dra sin historia på olika sätt för olika personer för att sedan spela ut dem mot varandra, en jäkla taskig gud mao.

Är det lönt att hitta på nya namn som ersättning för munk, nunna, biskop eller är det viktigare att fokusera på andra detaljer?

Sådana namn tycker jag gott du kan låta bli att ändra på.
_______
Svara på fråga 1 så kanske jag kan kläcka ur mig nåt vettigt sen.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Religionen utvecklas i takt med samhället

"Sen skulle jag fortsätta med grundläggande världsuppfattninen (Guden är vaddå/hurdå? Ser man människor först och främst som självständiga individer eller i grupperingar (som tex familjer)? Finnd gereppet liv efter döden osv.)"

Det är väl rimligt att anta att dessa saker förändras i takt med samhället? Kristendomen av idag påminner inte så värst mycket om den som fanns i gamla Rom. Olika tider kräver olika saker.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
"Fråga 1. Är det så att guden verkligen finns och inverkar på människors liv på olika fysiska sätt eller är det som i verkligheten (ja jag är typ ateist) och guden verkar bara på det mentala planet då folk tror att han finns."

Relgionen kan jämföras med vår egen kristendom i det avseendet. Naturligtvis finns guden, det är ett faktum som den vanlige tjommen inte ens ifrågasätter. Men oss emellan så kan jag avslöja att han inte finns även om det egentligen inte påverkar religionen särskilt mycket. Kyrkan och religionen inverkar på människor liv även om inte guden själv traskar runt och hälsar på folk.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
"Nu skall jag berätta om hur duktig jag är"

"Jag funderar på att skriva en bok."

Frågan är då vilken roll religionen skall ha i berättelsen, och på vilket sätt det du har klurat på kommer kunna komma in i boken. För är det något jag verkligen ogillar, så är det när berättelsen avbryts eller tillkrånglas på något vis bara för att författaren fått för sig att han ska visa sig duktig och berätta om alla tankar han har haft i bakhuvudet när han började klura på sin värld.

Det känns lite som om man ger författaren ett handjobb när man sitter och lider sig igenom ett tråkigt parti i en bok där han stolt visar upp och berättar om sitt dockskåp som om det vore en glänsande fallos. Allt detta bara för att författaren tar sig själv på så stort allvar att han vägrar kalla sig "sagoförfattare".

"Nä, det är jag inte alls det!" lipar han, "jag skriver faktiskt fantasy! Jättebra vuxen-fantasy med en massa historiska paralleler och sånt! Det är inte för barn, jag skriver för akademiker, socionomer och historiker!!! Jag är en författare på riktigt!!!"

"Science Fairytale" kallar jag den sortens berättelser, och jag hatar dem.

En riktig påhittare har precis lika mycket klur bakom sina berättelser, men har den goda smaken att framföra det indirekt i berättelsen och utan att störa handlingen.

Lewis Caroll behövde inte skriva sina läsare på näsan med alla funderingar han hade bakom Alice i Underlandet. Det får läsaren ta reda på själv.

Science Fantasy framstår ofta som mer bildad än sagor eftersom de förytliar sitt klur så att det inte kräver någon intelligens från läsaren att se det. Det är ju egentligen att jämföra med att gå omkring på stan med kallingarna utanpå byxorna för att visa att man minsann har rena underkläder på sig.

Jag hatar dockskåpsfantasy, så jag tycker att du i längsta möjliga mån bör låta de religösa funderingar du har genomsyra hela din berättelse, inte bara i några nödtorftigt förklarande stycken inskjutna i handlingen med vänsterhanden där du börjar undervisa för läsaren om alla detaljer du pillat med i din fina dockskåpsvärld.

Men nu märker jag att det här inte alls var vad du ville veta. Så *poff*

/Rising
tycker Tove Jansson är bättre än Tolkien
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Ska boken handla om religionen? Ska huvudpersonerna vara präster?

Om inte, strunta i den. Inte helt och hållet förstås, men nästan.

Fokusera på det som syns i sammhället: Går alla i kyrkan en bestämd veckodag? Finns det svordomar med anknytning till religionen? Finns det motsvarigheter till helgonlegender? Är det vanligt att man namnger sina barn efter något inom religionen? Finns det flera varianter av religionen, och vad tycker de i så fall om varandra?

Stjäl från verkligheten. Du kanske vill undvika de mest uppenbara kristendomsreferenserna, men om du läser på lite grann kommer du att hitta massor med intressanta detaljer som de flesta inte skulle associera direkt till kristendom (samma sak kan man förstås göra med andra religioner, men det är kanske svårare att veta vad en muslim skulle betrakta som en rip-off...)

Tänk på att “vanliga människor” inte nödvändigtvis ser på samma sätt på religionen som prästerna. Men gör det inte för enkelt för dig – religionen är inte ett instrument för förtryck av massorna, och prästerna (ända upp till din motsvarighet till påven) tror visst på det de predikar. (inte för att jag tror att du tänkte dig något sånt, men ändå).

Däremot är det inte nödvändigt att sätta igång och skriva skapelsemyt, planera kyrkans hierarki och sånt. Hitta på religionen vartefter den behövs. Du kan alltid ändra saker efteråt.

JPS
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Haha! Jag är mycket duktigare än dig!

"Frågan är då vilken roll religionen skall ha i berättelsen, och på vilket sätt det du har klurat på kommer kunna komma in i boken. För är det något jag verkligen ogillar, så är det när berättelsen avbryts eller tillkrånglas på något vis bara för att författaren fått för sig att han ska visa sig duktig och berätta om alla tankar han har haft i bakhuvudet när han började klura på sin värld."

Det är just därför som jag har redigerat bort alla klassiska fantasyelement ur berättelsen. De kändes ologiska och opassande. Religionen och dess utövare ska finnas med både som maktfaktor och stående inslag i samhället. Vill du verkligen veta vad plotten är din snusmumrik?
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
"Ska boken handla om religionen? Ska huvudpersonerna vara präster? "

Om det överhuvudtaget kommer att bli mer än lösa fantasier så kommer kyrkan och dess höga präster att vara en maktfaktor att räkna med men inte bokens huvudpersoner.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Re: Religionen utvecklas i takt med samhället

Man skapar den inte tidsmässigt korrekt eller som den egetligen skaps utan man börjar i motsatta änden för att det ska bli lite lättare.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag tycker inte man ska vara duktig

"Religionen och dess utövare ska finnas med både som maktfaktor och stående inslag i samhället. Vill du verkligen veta vad plotten är din snusmumrik?"

Jag tycker du skall hitta på religionen först innan du börjar pussla på plotten. Om nu religionen är din berättelses essens. Eller så låter du religionen stå som symbol för vad du nu vill berätta om i din handling. Det är ju så sagor fungerar:

Hook och krockodilen är ju en kommentar till Peter Pan-syndromet. Det är inte en lycklig slump att det blev så. Man har alltså tagit reda på vad man vill berätta först, sedan utformade man detaljerna för att brodera ut det budskap man ville få fram.

Fantasy börjar liksom i fel ände. Först kommer man på att man ska skriva en äventyrsberättelse, sedan börjar man klura på hur man ska framställa naturfolket som Tigerlilja är en del av. Vad ska de leva av för mat? Vad ska de dyrka för gud? Lever de under en panteism som är en pantomim av en pantalong, eller skall det vara animism som är en anomi byggd på animositet? Hmm, och vilket valutasystem skall piraterna använda sig utav? Salta piastrar? Och vilken politisk ideologi företräder de? Hmm, och hur skall man förklara det samhällssystem som Lost Boys lever i? Hmm hmm hmm...

Resultatet blir att den egentliga berättelsen går förlorad bakom en massa fullkomligt idiotiska detaljer som författaren krystat fram bara för att verka viktig.

Ta reda på vad du egentligen vill berätta för något först. Lyft sedan fram denna essens med så snillrika medel som möjligt. Det är gott berättande. Det spelar inte så stor roll om du har med minotaurer och troll eller om du lämnar dem båda utanför.

När du har berättelsen klar för dig, då är det ju bara att välja en religion, ras, whatever, som är en lämplig symbol för vad du nu vill berätta.

/Rising
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Inte ens om man verkligen vill?

"Jag tycker du skall hitta på religionen först innan du börjar pussla på plotten. Om nu religionen är din berättelses essens. Eller så låter du religionen stå som symbol för vad du nu vill berätta om i din handling. "

Religionen är ingen avgörande del av plotten men något som genomsyrar hela samhället som sig bör. Därför blir den hyfsat viktigt. Berättelsen är en kolbit som jag så småningom hoppas skall bli en diamant. Den kommer att skrivas ur en historikers perspektiv. Ingen magi, ingen märklig sagovärld. Det kanske inte är en vision som tilltalar dig. Jag är mer ute efter en miljö med drag av filmer som "Elisabeth". Renässans, hovintriger, en ung drottning uppvaktad av ett antal potentiella makar. Religionen är en av många maktfaktorer.

"Ta reda på vad du egentligen vill berätta för något först. "

En mustig historia om en regents levnadsbana och ett lands tumultartade utveckling under en tidsperiod.

"Resultatet blir att den egentliga berättelsen går förlorad bakom en massa fullkomligt idiotiska detaljer som författaren krystat fram bara för att verka viktig."

Varför ger du mig bara en massa exempel på saker som du tycker att jag ska undvika? Litar du inte på att jag kan se fallgroparna själv? :gremwink:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Absolut inte då.

"Religionen är ingen avgörande del av plotten men något som genomsyrar hela samhället som sig bör."

Om nu religionen inte skall vara betydande för plotten så tycker jag att den skall vara betydande för vad berättelsen verkligen skall handla om. Själva essensen.

"En mustig historia om en regents levnadsbana och ett lands tumultartade utveckling under en tidsperiod"

Fast det där är ju det ytliga. Vad ska den egentligen handla om? Kärlekshistorien mellan Romeo och Julia förändras ju inte nämnvärt om man flyttar historien till Vilda Western.

"Varför ger du mig bara en massa exempel på saker som du tycker att jag ska undvika? Litar du inte på att jag kan se fallgroparna själv?"

Äh, jag vet inte vad jag är ute efter. Du kommer ju skriva din bok som du vill oavsett vad jag skriver här, och det är ju jag som är den töntige viktigpettern som vägrar ge ett enkelt svar på din fråga om hur du skall göra din religion. Det är ju jag som gör mig viktig och slår mig för bröstet och tar mig själv på för stort allvar.

Så nu lägger jag av med det. (Det tar ett tag, men jag återfår alltid självdistansen förr eller senare)

Så här kommer mina tips:

Jag tycker att man skall utforma religioner utefter följande regler:

Religionen är de dumma människornas vetenskap
Varför finns vi? hur skapades världen? Vad händer efter att man dör? Dumma människor behöver enkla svar på dessa frågor och hittar därför på en religion som låter trovärdig. Enkla folk som lever under simpla förhållanden söker sensationella svar ("jorden är bananformad och är upphängd i morrhåren på en jätte-chinchilla som heter Doriz, och när det blåser så känner vi hennes andedräkt. När hon nyser så blir det storm.") medan människor som lever komplicerade, stressfyllda liv kräver enklare förklaringar. ("Det var mörkt. En andlig kraft befallde Varde Ljus!"...)

Religionen är de problemfria människornas ok
När maskiner, verktyg och uppfinningar kan göra livet lättare att leva, då känner problemfria människor en skärrande tomhet inom sig. "Vad skall jag nu oroa mig över?" Därför hittar hon på maniska tvångstankar och kallar sedan dessa för "levnadsregler". Det är enkla, naturliga saker som onani och lättja som först får bära djävulshuvudet. När livet blir ännu enklare att leva så kräver de troende allt större och svårare saker av dem själva. (inte ens ha begär efter min nästas hustru?)

Religionen är de fula människornas skönhet
Allt svårt är åtråvärt. När vanliga arbetare tvingas vara ute i solen anses det fint att vara blek, och när arbetarna flyttar in i fabriker så anses det fint att vara solbränd. När man har lite mat så anses det fint att vara tjock, och när alla kan äta sig feta så anses det fint att vara smal.

Religion funkar ungefär som förhållandet mellan tjock/smal. När det anses fint att vara tjock så är religionen sensationell & prålig, att kunna erbjuda guden offer anses betydande och väldigt uppskattat. När det anses vara fint att vara smal, då blir det plötsligt så att avhållsamhet blir dygden som skiljer de "fula" från de "fina". De fina förkastar alla materiella ting åt sidan, slutar med berusningsmedel och hävdar att "tvåsamhet, det är grejen!" (eller så är de troende så fula att de lurar i folk att celibat minsann är något fint som Gud uppskattar)

Religionen är de hopplösa människornas tröst
I svåra tider får religionen fylla en mycket viktig uppgift. Den kan ge styrka åt de svaga, ge hopp åt de hopplösa och synliggöra de osynliga. Tron på att alla lever under någons översyn är mycket trösterik och håller igång de som ingen annan ser åt.

---

Alltså, ju bättre världen är, ju sämre inflytande har religionen på människorna.

Titta på vad människorna i din värld saknar (och har saknat genom historien), och sedan låter du religionen fylla dessa tomrum. Bry dig inte om detaljbjäfs som huruvida man kommer in i en himmel när man dör eller om man återföds, osv. Det där är bara fluff som i slutändan beror på om det är den fantasifulle personen A eller den påhittige personen B vars idéer sedan spridits över resten av alfabetet.

Poängen är att om du och jag saknar en och samma sak, och vi båda skall försöka formulera en religion som fyller detta tomrum, då kommer både din och min idé att fylla en och samma funktion, oavsett om det blir min hinduismliknande religion eller din judendomsinfluerade.

Sök rötterna och stirra dig inte blind på detaljerna.

/Rising
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Religionen utvecklas i takt med samhället

Kristendomen av idag påminner inte så värst mycket om den som fanns i gamla Rom. Olika tider kräver olika saker.

Säg inte det. Småland har producerat mängder med bokstavstroende, och det är ju trots allt samma bokstäver som för två tusen år sedan, mer eller mindre.

Faktum är att religioner förändras mycket mindre än samhället, och detta är nog en av anledningarna till att de inte vinner så mycket fotfäste i dagens västvärld. Självklart ändras den i lagom takt i modernare riktning. Tror inte folk agas i så stor utsträckning, och vi läser uppenbarligen inte katekesen eller har några husförhör nu för tiden. Men TRON är densamma. Gud, paradiset, himlen, Allah, Muhammed, Buddha etc. De finns, verkar och är allsmäktiga - oavsett vilken inriktning du väljer. Och hela idén att det är gudomliga väsen som kontrollerar världen är betydligt mycket äldre än Rom, så förändringen är nog mindre än man tror i det stora perspektivet.

(Tusan... måste man förakta religioner av princip, eller är det djupare än så?)
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Det finns många problem med detta. Och jag tror det egentligen bottnar i vilket syfte religionen har i sitt sammanhang.

Kulter och sekter
Dessa är oftast till för att vara mystiska, onda eller bara konstiga. Därför är deras gudar elaka och mordiska, för att inte säga omänskliga och egentligen helt omöjliga att förstå sig på. Många religioner i diverse D&D settings hamnar här. (Forgotten Realms är ett praktexempel, eller vad sägs om den relativt nya boken Lords of Darkness?)

Korruption
Religionens manifestationer är till för att motverka det som är. Ordningen, verklighten eller vad det än är som motverkas har blivit en naturlig motståndare. Här hittar vi Cthulhu och Warhammer Fantasy Role Play, till exempel.

Skaparen
Gudarna skapade sina egna nischer i verkligheten. Kanske är en gud drejaren bakom lergodset orcherna, en annan smeden som skapade pansardvärgarna och så vidare. De har helt enkelt GJORT världen till det den är. Här hittar vi faktiskt Fornnordisk mytologi, mer eller mindre, även om panteonen i sig inte är dedikerad till de som faktiskt skapat.

Gud för gudens skull
Många spel placerar sig själva i bestämda fack och skapar gudar för att fylla i de fördomar som folk har inför facket. Säg Children of the Sun, där gudarna i princip aldrig omnämns någonstans annat än i det kapitel de beskrivs. Samtidigt ska de vara väldigt "viktiga" för settingen... *hjälp* Jag kan tänka mig hur skribenterna precis gjort färdigt sitt spel och en av dem säger; "tusan, vi måste ha gudar också!"

Den oändliga konflikten
Tja, djävulen mot Gud (stor bokstav i monoteistiska religioner, enligt AP - sådetså!), behöver mer sägas? Gigantiska konflikter som förklaras med gudomliga sådana. En mall jag själv tycker är småtrevlig, eftersom det skapar naturliga falanger också i mänsklighetens led.

Min Gud är bättre än din Gud
Tja, det här är också något som många spelvärldar lider av. En lång rad gudar med vattentunna bakgrunder som bara av ren princip är mot varandra. Man kan tycka att det påminner om verkligheten, men skillnaden är att få spelgudar kan hävda tusentals år historia. Inte ens AD&Ds diverse gudar, som bara kan stoltsera med typ 30 år än så länge.


Trovärdigheten
Men. Vad gör man för att få det hela att bli trovärdigt? Vad är det egentligen som gör en religion trovärdig?

Jag tror faktiskt att w176 är något på spåren i sin rubrik, som hävdar att verkliga religioner inte heller är trovärdiga. För om du för ned på papper bara de vaga grunderna i deras olika propaganda, så får du en gröt som saknar motstycke. Det finns ingen logik, ingen trovärdighet, i det många människor gör i sina religioners namn.

De flesta historiska religioner uppkom för att förklara fenomen i vardagen som människorna själva inte kunde förstå. Varför går solen upp varje morgon? Varför dör morfar? Varför kan inte jag springa lika fort som min kompis? Egentligen allt som kanske tedde sig konstigt utan vare sig vetenskap eller någon motsvarighet till denna.

Men många spelreligioner går den andra vägen. De funderar på ämbeten och deras syften först, innan de har en religion att representera.
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Skippa en trovärdig religion

Det är sant att religioner i böcker och rollspel oftast är torftiga och oftast ganska ointressanta, men det har sin charm det med. En religion kräver bara en sak: några som tror på något. Även om det är tusen halvfulla munkar som tror på gurkans återfödelse så kan det räknas som en religion. Jag tycker du ska satsa på något som inte nödvändigtvis måste vara riktigt bra i religionsynpunkt. :gremsmile:

*går med i the order of the rebirth of the cucumber*
 
Joined
29 Nov 2001
Messages
1,337
Location
Göteborg
Re: Religionen utvecklas i takt med samhället

Det är princip att förakta religioner. Alla bra rollspelare ska klä sig i svart, ha uppochnervända kors eller pentagram och förakta religioner.
Nä, vänta, det är bara vi Vampire-spelare...
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Uppfinna hjulet?

Jag funderar på att skriva en bok. I dagsläget så kommer den att utspela sig i en fantasyvärld utan vare sig magi eller märkliga raser och mer påminna om en historisk roman.

Så varför inte skriva en historisk roman?

Om du behöver förändra något kan du:
* göra det i smyg och anta att folk är för obildade för att se det (som Guillou i sina böcker om Arn :gremsmile:)
* göra det öppet och skryta med att detta minsann är en "alternativ" historia; what-if Karl den tolfte inte skallat en knapp o.s.v...
* kalla det en saga i historisk miljö och ge blanka faan i att det inte fanns gigantiska stridshamstrar i renässans-frankrike (eller något).

En ytterligare fördel utöver att sparat arbete är att du kan bygga mer på vad läsaren faktiskt förväntar sig om miljön ifråga och därmed inte behöver slösa sidor på att försöka förmedla information om världen utan att läsaren somnar . :gremsmile:
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Religionen utvecklas i takt med samhället

Säg inte det. Småland har producerat mängder med bokstavstroende, och det är ju trots allt samma bokstäver som för två tusen år sedan, mer eller mindre.

Mjo, det är tur det. Tänk vilka krig det skulle kunnat bli om folk inte hade en gemensam text att utgå ifrån. Någon hade ju t.o.m. kunnat bli dödad för att de tolkade religionen på ett annat vis...

( :gremwink: )

Men TRON är densamma. Gud, paradiset, himlen, Allah, Muhammed, Buddha etc. De finns, verkar och är allsmäktiga - oavsett vilken inriktning du väljer.

Ehm, har jag missat något? Buddhismens har väl inte precis något allsmäktigt väsen?

I övrigt kan jag inte hålla med. Det finns ett så brett spektrum av saker folk tror på att det är ganska svårt att ta ett påstående om några gemensamma drag på allvar. Vad har en spansk katolik på 1500-talet för religiös gemensamhet med en asatroende viking? ...eller med en modern svensk som tror att det "nog finns något större"?
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Frestande men...

...jag vill skapa något helt eget, hur plagierat det än må vara. Dessutom hade jag haft rätt hårda krav ifrån mig själv på att vara någorlunda historiskt korrekt om jag hade varit ute efter att förändra någon historisk händelse. Tänk så mycket tid jag hade behövt lägga ner på forskning istället för att fantisera fritt.
Den dagen jag bestämmer mig för att verkligen skriva något med verklighetsanknytning så kommer jag att göra allt jag kan för att få det korrekt. Inga halvfjolliga svärdsviftande Hamiltontyper med andra ord. :gremwink:
 
Top