Jag började reflektera över det här med skräck och andra typer av mer eller mindre känslomässiga inslag i konventsscenarion. I år både spelledde och skrev jag scenarion till GothCon, bland annat ett till Götterdämmerung. Även om det inte var avsett som ett renodlat skräckscenario så var det ändå ganska dystert och tragiskt. Men ingen av de grupper som jag spelledde verkade ha några som helst ambitioner i den riktning, något som jag dessutom kände igen ifrån när jag spelledde förra årets Götterdämmerung-scenario. Det blev snabbt humor och någon slags familjelustspel av det hela. Eftersom spelarna ledde scenariot i den riktningen och hade roligt med det så har jag inga invändningar. De gjorde ett bra jobb och var mycket underhållande att spelleda och följa. Men det för mig ändå vidare till själva kärnan i mitt inlägg. Jag upplever att humor är den lättaste känslan att uppnå i ett scenario, kanske för att skräck är så personlig och privat, kanske för att det inte finns särskilt mycket tid eller utrymme för att bygga upp andra typer av stämningar. Och sedan är det sällan som det finns några vattentäta skott mellan olika känslor, dessutom är det svårt att bedöma hur spelarna resonerar, reagerar och fantiserar inombords under själva scenariot. De kanske ändå upplever det som ett skräckscenario även om de spelar ut det som mer av en fars.
Vad är era erfarenheter och hur ska man bära sig åt för att skapa och spelleda ett scenario så att de bibehåller sin ursprungsstämmning (utan tvång, våld, hot och andra dåliga verktyg naturligtvis)?
Jag kan tillägga att jag inte ser det här fenomenet som ett problem så länge som spelarna har roligt även om det går stick i stäv med scenarioskaparens ambitioner.
Vad är era erfarenheter och hur ska man bära sig åt för att skapa och spelleda ett scenario så att de bibehåller sin ursprungsstämmning (utan tvång, våld, hot och andra dåliga verktyg naturligtvis)?
Jag kan tillägga att jag inte ser det här fenomenet som ett problem så länge som spelarna har roligt även om det går stick i stäv med scenarioskaparens ambitioner.