Jag spelleder just nu Mage: the Awakening i VJR-story now-stil med fokus på personligt drama och helt utan förskriven plot. För bara några år sedan när jag ledde sådant här gick en förfärlig massa tid åt till att beskriva och detaljera olika plotlines som spelarna uppfann eller intresserade sig för och när det hittades papper i arkiven eller en karta eller en dagbok så gick jag mellan spelmöten hem och skapade handouts. Det tog tid, var för mig sjukt ointressant och träligt och förtog för mig glädjen när jag försökte upprätthålla en visuell och stilmässig standard samtidigt som jag mest ville skapa abstrakt, inte konkret.
No more. När det under en spelomgång visar sig att det svaga spöket av en tonårspojke bor i Phobos och hans familjs hem är ankaret i form av en dagbok bara några knapptryck bort. De profetiska teckningar Phobos son ritar, relationer och bakgrund för Phobos sovande politikerkollegor, tidslinjen för valrörelsen, med mer allt har jag vid mina fingerspetsar. Och språkmodellen som jag matat och matar med mina tankar om plotten, händelseutvecklingen, alla platser och roller och planer med mera väver ständigt in och håller reda på de dussintals aktörer som finns i vårt fiktiva Uppsala anno 1996.
Jag kan drömma och ta ut färdriktningen och kan i realtid skapa allt stoff, handouts och annars som jag vill ska finnas men _hatar_ att behöva hantverka.
Tack språkmodellen <3
Hur använder ni moderna hjälpmedel och AI i ert spelledande, mellan spelmöten och under pågående möten?
No more. När det under en spelomgång visar sig att det svaga spöket av en tonårspojke bor i Phobos och hans familjs hem är ankaret i form av en dagbok bara några knapptryck bort. De profetiska teckningar Phobos son ritar, relationer och bakgrund för Phobos sovande politikerkollegor, tidslinjen för valrörelsen, med mer allt har jag vid mina fingerspetsar. Och språkmodellen som jag matat och matar med mina tankar om plotten, händelseutvecklingen, alla platser och roller och planer med mera väver ständigt in och håller reda på de dussintals aktörer som finns i vårt fiktiva Uppsala anno 1996.
Jag kan drömma och ta ut färdriktningen och kan i realtid skapa allt stoff, handouts och annars som jag vill ska finnas men _hatar_ att behöva hantverka.
Tack språkmodellen <3
Hur använder ni moderna hjälpmedel och AI i ert spelledande, mellan spelmöten och under pågående möten?