Nekromanti Skeppet som aldrig seglade och sjeppet som gick på grund

[skaraborgarn]

Alla spelmöten slutade inte bra.

I vår grupp blev det så att allt skulle vara hemligt till sisa minuten. men om SL hade en idé som ingen gillade blev det platt fall.
Den som brukade vara SL hade extremt kontrollbehov. När han själv spelade rollperson la ha sig ofta i hur allt skötte och allt skulle vara på hans sätt. Ett spel slutades i vredesmod då en stadvakt frågade rollpersonerna om de hade tillstånd att bära vapen. För i hans värld fanns inte sådant. En gång när Mutant spelades sköt en SLP person med mynningsladdningsgevär. De blev fummel. Jag som var SL tittade på fummeltabellen men den sure spelaren tyckte geväret borde explodera.

En annan som ofta bara var spelare försökte vara SL. Med det gick inte. Han kunde inte förklara saker och ofta blev det så här. Du står framför tre vägar. Du kan inte gå rakt fram för där står en orch han är starkare än du i andra står en annan orch och den tredje är låst. Vad gör du? Slås? nej du kan inte besegra dem? Försöka öppna stängda dörren? nej du kan inte öppna dörren? Gå tillbaka nej det kan du inte heller. Vad göra? Ja spelledaren viste inte han heller.
Vet inte varför det blev så men.

En annan herre som var med några få gånger kunde dock helt plötsligt avbryta spel med att nu kommer det en drake och han sprutar eld ni dör! Hej då.

Minns att jag gjorde några äventyr men jag lät bli att använda dem. Misstänkte på goda grunder att de inte skulle kunna klara av att spela dem. Bråk och tjat.

Känner ni igen er?
Hur lyckas man stäva sådant som beskrivs ovan?

 

[Grisodlar'n]

Kampanjen Den Svarta Madonnan blev helt derailad av mina vapentokiga spelare (Jag tror inte att de gillade äventyret eller Kult så mycket). När de befann sig i Tyskland så blev de snabbt jagade av lagens långa arm. De kapade sedan en TV-kanals helikopter. De tog senare en familj på husvagnssemester som gisslan och startade en dödsfärd på Autobahn. Familjens småbarn fanns fortfarande kvar i husvagnen när en av RPna kröp ut via bakluckan och kopplade bort husvagnen. Allt blev bara mord och kaos. Det blev inga fler spelmöten i den kampanjen.

Den sista delen av Konfluxsviten, den som vi väntat i år och dagar på, slutfördes aldrig heller, utan fick ett brysk och extremt tidigt slut när en av spelarna (som innan hade varit normal i sitt spelande) som spelade en halvalv plötsligt ville skjuta ihjäl Blatifagus när de seglade med Bladverk och draken gled förbi uppe i skyn. Naturligtvis blev halvalven toast, men även hela kampanjen. Jag tappade bara sugen efter det.

 

[Swedish Chef]

Jag har spelat med mycket folk genom åren som inte verkat så intresserade av att spela. De har ägnat all tid åt att förstöra för andra känns det som. Nu för tiden brukar jag prata innan om vad som förväntas i den här kampanjen innan jag drar i gång med något. Sen skulle jag idag aldrig orkar spela med folk som inte ville offra tid på spelet. Att bestämma innan vad som gäller vid bordet är för mig ett måste idag. Man har inte som vuxen så mycket tid och at spela med folk som förstör eller vill ha något helt annat är för mig fullkomligt ointressant.

 

[Zire]

Alltså rollspel är ju ganska svårt, framför allt för spelledaren. Man ska konstruera ett äventyr, leda en grupp och vara domare.

• Det är viktigt att alla i gruppen är med på hur man vill spela, och man ska nog inte vara främmande för att försöka bryta upp gruppen om det blir problem.
• Sedan kan det underlätta att köra ett köpeäventyr eller något man laddat ner från nätet. Det underlättar om det är problem med auktoriteten, eftersom man kan hänvisa till att äventyret är skrivet på ett visst sätt.
• Slutligen så är det enklare att köra med att reglerna används som de är skrivna, så blir det inga diskussioner där.

När man får det att flyta kan man öppna för att ta med fler personer i gruppen, göra egna äventyr/improvisera och anpassa reglerna.

 

[skaraborgarn]

Kampanjen Den Svarta Madonnan blev helt derailad av mina vapentokiga spelare (Jag tror inte att de gillade äventyret eller Kult så mycket). När de befann sig i Tyskland så blev de snabbt jagade av lagens långa arm. De kapade sedan en TV-kanals helikopter. De tog senare en familj på husvagnssemester som gisslan och startade en dödsfärd på Autobahn. Familjens småbarn fanns fortfarande kvar i husvagnen när en av RPna kröp ut via bakluckan och kopplade bort husvagnen. Allt blev bara mord och kaos. Det blev inga fler spelmöten i den kampanjen.

Den sista delen av Konfluxsviten, den som vi väntat i år och dagar på, slutfördes aldrig heller, utan fick ett brysk och extremt tidigt slut när en av spelarna (som innan hade varit normal i sitt spelande) som spelade en halvalv plötsligt ville skjuta ihjäl Blatifagus när de seglade med Bladverk och draken gled förbi uppe i skyn. Naturligtvis blev halvalven toast, men även hela kampanjen. Jag tappade bara sugen efter det.

Något jag avskydde. Man sitter som SL och försöker förklara och beskriva situationen men spelarna struntar i allt. De vill bara veta om motståndarna har vapen och rustning.

 

[Grisodlar'n]

Något jag avskydde. Man sitter som SL och försöker förklara och beskriva situationen men spelarna struntar i allt. De vill bara veta om motståndarna har vapen och rustning.

Jo, jag förstår vad du menar. I min spelgrupp hade just Kult hade ju en egenskap att bli lite AK-47:or mot nefariter och andra varelser bortom Illusionen. Det blev liksom inte mycket till skräck. Lite var det väl mitt fel, lite var det väl alla häftiga bilder på skjutvapen i regelboken. Delta Green, som jag har aldrig har spelat/varit SL för verkar ha samma stuk när man ser och lyssnar på actual play-sessioner. Det är absolut inte skräck på något sätt. T o m klassiska Call of Cthulhu-sessioner man har tittat på brukar sluta med hagelgevär (för hagelgevär är det bästa vapnet) och ett packe dynamit mot Lovecraft-monster, även om RPna är gråhåriga, halvsenila etnologer med höftproblem och allt börjat så stämningsfullt. Speciellt erfarna spelare tycks alltid ladda upp med ett pumphagel i bakluckan på RPns bil, oavsett RPns bakgrund. Jag har inte något emot att RPna beväpnar sig när hotet uppdagas, det görs ju i många skräckfilmer, men det får vara lite rim och reson också. Att spela Professor Kalkyl i ena sessionen till att övergå till att tvinga kidnappade kultister att köra rysk roulette med varandra i en senare session är också lite magstarkt. Jag har lite lösa teorier om varför det ofta blir så här i skräckrollspel, men det skulle nog vara en annan tråd.

 

[skaraborgarn]

Jag gjorde äventyr och var SL. De otacksamma spelarna vägrade spela äventyren och ville i praktiken gå på luffen i min spelvärld. Lite jobbigt att hela tiden improvisera.

 

[Ape of Wrath]

Sen skulle jag idag aldrig orkar spela med folk som inte ville offra tid på spelet. Att bestämma innan vad som gäller vid bordet är för mig ett måste idag. Man har inte som vuxen så mycket tid och at spela med folk som förstör eller vill ha något helt annat är för mig fullkomligt ointressant.

This.

En session zero är nödvändigt. Hitta folk som vill ha kul på samma sätt som du.

 

[Grisodlar'n]

Ja, jag känner igen mig bitvis där. Det första var att jag fick känslan av en spelare verkade tycka det var roligare att spela ett köpt, officiellt äventyr med glassig framsida än mina hemmasnickrade grejer. En annan var helt tvärtom. En tredje var alltid någon slags murderhobo som gärna derailade äventyr när han tyckte att det blev för mycket ROLLspel och för lite action. Han var nästan besatt med att bli jagad av rättvisan, även fast jag förklarade för honom att ryktena om hans illdåd kanske inte spred sig så snabbt som han ville. Men han ville ha något slags uppbåd efter sig. Det var action för honom. Det och att starta riktigt blodiga slagsmål på det lokala värdshuset.

 

[Grisodlar'n]

This.

En session zero är nödvändigt. Hitta folk som vill ha kul på samma sätt som du.

Ja, det är ju lite svårare nu när man är 46 år gammal och rollspelsföreningen VÄS i stan är mer inne på figurslag och Magic the Gathering. Det skulle väl vara över internet då. Ibland drömmer jag om att få lira Call of Cthulhu med de skäggiga, gamla uvarna i Into the Darkness på Youtube, men det är ofta patreons som får den chansen. Och sedan är det ju grym tidskillnad om t ex kanalägaren är Keeper, han bor ju på den amerikanska västkusten.

 

[skaraborgarn]

Du är SL och gör len klassiker rollpersonerna sitter på värdshus och får fråga om de vill hämta den förgyllda spindelkvinnan, ett magiskt föremål i det gamla klostret i Kräkseby.
Rollpersonerna säger nej. Vi vill inte. Vi vill göra annat. Vi slår ihjäl uppdragsgivaren och dricker öl och så letar vi upp en drake att dräpa.

 

[Ape of Wrath]

Ja, det är ju lite svårare nu när man är 46 år gammal och rollspelsföreningen VÄS i stan är mer inne på figurslag och Magic the Gathering. Det skulle väl vara över internet då. Ibland drömmer jag om att få lira Call of Cthulhu med de skäggiga, gamla uvarna i Into the Darkness på Youtube, men det är ofta patreons som får den chansen. Och sedan är det ju grym tidskillnad om t ex kanalägaren är Keeper, han bor ju på den amerikanska västkusten.

Jag känner nog precis tvärtom. Jag har långt mer tid nu än jag någonsin haft och mer kontroll över mitt liv. Visserligen kanske jag är bortskämd som bor i en större stad men om man nu skulle drista sig till att söka likasinnade på nätet kan det väl inte finnas några hinder?

 

[Grisodlar'n]

Ja, problemet blir väl att det ofta blir rollspel på engelska och att jag fortfarande inte har hittat den där rätta plattformen om jag skulle vilja vara SL och ha bakgrundsljud/ambience med schysst kvalité som jag har hemma vid köksbordet. Dessutom är jag inte så socialt framåt och har tydligen svårt med den moderna rollspelsindustrin och dess uppförandekoder.

 

[Ape of Wrath]

Ja, problemet blir väl att det ofta blir rollspel på engelska och att jag fortfarande inte har hittat den där rätta plattformen om jag skulle vilja vara SL och ha bakgrundsljud/ambience med schysst kvalité som jag har hemma vid köksbordet. Dessutom är jag inte så socialt framåt och har tydligen svårt med den moderna rollspelsindustrin och dess uppförandekoder.

Jag beklagar

Du kanske kan se det som en möjlighet att bli bättre på engelska? Om du är tydlig med dina språksvårigheter från början är jag säker på att många skulle se det som en ynnest att få vara med och lära upp någon.

Har du testat utan bakgrundsljud? Det kanske kan öppna upp för helt andra typer av upplevelser?Och det som du tycker är bra kvalitet på bakgrundsljud kanske inte är samma som dina spelare tycker är bra kvalitet?

 

[Grisodlar'n]

Du är SL och gör len klassiker rollpersonerna sitter på värdshus och får fråga om de vill hämta den förgyllda spindelkvinnan, ett magiskt föremål i det gamla klostret i Kräkseby.
Rollpersonerna säger nej. Vi vill inte. Vi vill göra annat. Vi slår ihjäl uppdragsgivaren och dricker öl och så letar vi upp en drake att dräpa.

Mm. Min murderhobo-spelare hade en tendens att sabotera äventyr på det där sättet. Han försatte helt enkelt de andra i knipa. Och det skedde t o m nyligen när jag och tre spelare (inklusive Mr. Murder) bestämde oss för att lira äventyren i klassikern Torshem igen. De skulle resa upp till Torsberg med muldragna flodpråmar med avstamp i något av en råttbo till nybyggarfäste. Det fanns ett värdshus där. Mr. Murder som för en gångs skull spelade en liten tjuv bestämde sig för att bege sig upp på övervåningen, råna värdshusvärdens sjuka och sängliggande fru för att sedan försöka sätta eld på hela värdshuset. Lyckligtvis tappade han väl intresset efter det och har inte förgyllt sessionerna med sin uppfinningsrikedom mer.

 

[skaraborgarn]

Hade en spelare som imman man han säga ett ord utbrast jag värvar mig till armén.
Han ville spela soldat i tid och otid.
Att det inte fanns arméer alla gånger brydde han sig inte om.

 

[Grisodlar'n]

Jag beklagar

Du kanske kan se det som en möjlighet att bli bättre på engelska? Om du är tydlig med dina språksvårigheter från början är jag säker på att många skulle se det som en ynnest att få vara med och lära upp någon.

Har du testat utan bakgrundsljud? Det kanske kan öppna upp för helt andra typer av upplevelser?Och det som du tycker är bra kvalitet på bakgrundsljud kanske inte är samma som dina spelare tycker är bra kvalitet?

Jag är jätteduktig på engelska och det är väl inget fel på 24-bitsljud, eller? Mina nuvarande spelare uppskattar alla ljudspår jag skapar via Reaper och sedan kör via Mutant UA-mixern och Bluetooth-högtalare. Det hjälper immersionen. Jag lägger ned mycket tid och hjärta på realism.

 

[Ape of Wrath]

Jag är jätteduktig på engelska och det är väl inget fel på 24-bitsljud, eller? Mina nuvarande spelare uppskattar alla ljudspår jag skapar via Reaper och sedan kör via Mutant UA-mixern och Bluetooth-högtalare. Det hjälper immersionen. Jag lägger ned mycket tid och hjärta på realism.

Ok, förlåt. Jag tänkte eftersom det första du tog upp som invändning mot att spela online var just engelska. Jag missförstod.

 

[Grisodlar'n]

Det dåliga med engelska är ju att man känner sig mycket bekvämare med modersmålet och svenska förhållanden, särskilt när det gäller nytt folk att spela med. Man har liksom fler delade referensramar. Dessutom kan man inte kan komma dragandes med EDD/Drakar och Demoner -91 helt plötsligt, utan man blir nog ofta bunden till engelska rollspel. Jag gillar ju i princip bara Call of Cthulhu, ingen sitter och lirar gamla Chill och det kommer alltid någon som föreslår Dungeons & Dragons eller Pathfinder till ett annat spelmöte, vilket jag skulle vägra att spela och verka så osympatisk och tjurigt kompromisslös som jag kanske är innerst inne. Men det var nog lätt att missförstå vad jag menade. Jag kan ju vara oklar ibland.