Nekromanti Skett någon utveckling? [uppföljning]

[Rickard]

Ett uppföljningsinlägg på följande tråd krävs av alla som skrev då.. För er som inte svarat på den tråden så gäller ursprungsfrågan "Har ni några utstolpade mål som spelare/spelledare som ni vill uppnå?"

Mer utvecklade spelledarpersoner
Det gör i regel att mina spelledarpersoner sällan förekommer mer än en gång..

Den punkten har lyckats, eftersom jag nu i början av spelmötet tar ett A4-papper och skriver dit 10-15 namn (ibland får spelarna hitta på namn). Under spelets gång så använder jag de namn på personer som jag kommer på och fyller i lite information om dem. Det gör att jag kan återanvända mina spelledarpersoner mycket lättare. Ta några gamla anteckningar, försöka fundera ut hur de spelledarpersonerna har för anknytning i det nya jag har kommit på och vips så har man en igenkänningsfaktor. När vi spelade EDoD så återkom några spelledarpersoner ständigt under spelets gång, men det var också spelarnas förtjänst som återanvände det etablerade.

Ett familjeliv
Jag är trött på att rollpersonerna inte har någon bakgrund.. Inga flickvänner.. Inga vänner.. Detta gäller inte bara mina egna, utan även de andra spelarnas när jag är spelledare..

Vänner är något som jag löst via mina EDoD-regler, där spelarna kan spendera en poäng ur en viss pott för att förankra att de känner en viss person. Det kan vara en person jag har hittat på eller så kan de hitta på någon helt ur luften som de kan dra nytta av.

Just familjeliv har jag inte lyckats få in, men det beror på att rollpersoner fungerar bäst som ensamvargar. Att ha familjeliv kan innebära en hel del solospelande (vilket är dåligt) eller tama scenarieuppslag (i stuket "din dotter har blivit kidnappad"), såvida inte alla rollpersoner tillhör familjen.

Mer spelarinvolverande

Oj, ja. Gud, det här har jag involverat. En bieffekt blev att spelledarbördan inte blev lika tung. Jag har börjat tycka att spelledandet är kul igen. Spelarna drar faktiskt det tyngsta strået.

Kunna spelleda skräck
Så jag får väl se till att börja träna..

Jag har inte tränat ett smack, så denna punkt har jag inte lyckas uppfylla.

/Han som hittade tråden via en sökning och tyckte den var intressant

 

[Rising]

Kul uppföljning.

Wow! Så här borde vi göra med fler gamla trådar. (Och för er nya: Ni borde skapa frågor som ni uppföljer tre år framåt)

(mitt svar finns här)

Elakare, rättvisare
Check. Jag har lekt mycket med problemlösning de senare åren och blivit mycket bättre på att sköta utmaningar helt opartiskt. Det handlar mycket om att skapa utmaningarna på ett visst sätt - så att de oftast upplevs som stimulerande och inte blott som godtyckliga.

Inte säga "gigantisk" så ofta
Check. Dels är jag mycket subtilare nu för tiden - men man kan också tolka den här punkten mer allmänt. Jag är mer medveten om vad jag säger numera, och har därför ett mer varierat språk och mer varierade sätt att inspirera spelarna.

Mera ledtrådar i mina induktiva utmaningar
Nja... Eller jo, kanske. Att somliga speltillfällen blev dåliga förr i tiden beror nog snarare på att jag spelade oftare då. Min lägstanivå är högre idag, men det kan bero på andra orsaker.

Inte bara Bobba Fett och Inigo Montoya-spelledarpersoner
Ingen förändring alls. Jag är fortfarande jätteförtjust i superballa spelledarpersoner som nästan överskuggar rollpersonerna.

Saker som spelar av sig själv
Nej. Har inte lyckats komma på något sådant.

 

[Bunny]

Nu skrev inte jag i ursprungstråden (vilket faktiskt förvånar mig, jag brukar skriva i just sådana trådar), men ser man till min egen utveckling som spelledare sedan 2004 så ser jag den själv som ganska stor. Jag orkar inte fördjupa mig i de sätt utvecklingen skett sedan dess, men kan gärna tänka mig nämna tre saker jag vill bli bättre på nu:

Jämnhet, jämnhet och jämnhet
Där har ni dem alla tre, på en gång. Spelmötet i måndags var så jävla bra, spelmötet måndagen innan var otroligt uselt. Jag pendlar som en jojo mellan extremer känns det som, något som mina spelare inte verkar hålla med om. De verkar i regel ha en annorlunda uppfattning än min när det kommer till det, i alla fall vissa av dem. Ett exempel är från senast det gick dåligt - då blev jag så jävla lack på mig själv att jag kände mig nödgad att uttrycka det mitt under spelmötet:

Jag: "Jag ber om ursäkt att spelmötet är så segt och dåligt och att mina förberedelser tydligen är totalt bristfälliga och suger getpung."
Spelare: "Va? Det har jag inte märkt någonting av, men nu när du nämner det är det naturligtvis så att du suger..."

Det värsta med just det spelmötet var dock att en rollperson hamnade helt utanför handlingen, och inte fick vara med om de spännande saker som jag faktiskt lyckades utsätta resten av spelgruppen för. Det är ett så monumentalt misstag att jag trodde att jag tappat greppet helt och hållet. Efter senaste spelmötet, när allt plötsligt klaffade igen, är dock självförtroendet på topp igen, konstigt nog.

 

[Sodivra]

Jo, jag har blivit bättre på att förmedla en känsla eller ett budskap, och experimentera med olika koncept. Jag har utvecklat en mer minimalistisk designfilosofi, och distraheras inte av detaljerna lika lätt.

Jag har inte blivit bättre på att leva mig in i rollpersoner. Även nu skulle jag gärna bli arg och ledsen på riktigt som w176 och krank skrivit om, men till skillnad från då så har jag accepterat att jag inte spelar på det sättet nu.

Jag har inte blivit så mycket bättre på att förbereda mig. Kanske lite, jag har mer disciplin och vet bättre vad jag klarar av och vad jag kan få gjort i förväg.

Däremot har jag blivit mycket bättre på att inte skriva totalt otydliga och flummiga inlägg som jag inte begriper i efterhand.