Djur? Djur... Djur! Nä, jag vet inte riktigt. Katt känns lite för uppenbart och gjort; vem kan klå Katten Gustaf liksom? Han är ju optimal. Björn? Mjäe... jag är inte krallig nog. Delfin då? De är ju smarta och mest bara leker och nuppar tror jag. Det vore ju soft, men det är inte så jag har det även om jag skulle vilja. Nä...
Jag är den dumma Sorken. Ni vet han som inte samlar nån mat utan bara softar omkring hela sommaren och njuter av tillvaron, av det färska... men sen kommer hösten och vintern. Och då blir det bråda tider. Då ger jag mig iväg till Lämmeln. Han är flitig han! Har jobbat hela vintern på att fylla upp förråden så hela hans håla är full.
Först när jag knackar på blir han irriterad ("Stick iväg! Du har inget här att göra!" ropar han). Det är inte för att han är så ilsk egentligen, det är bara för att han jobbar så mycket. Man blir sur om man jobbar för mycket. Jag klämmer mig i alla fall in i hans håla och förklarar min situation för honom. "Skulle du tänkte på tidigare!" svarar han bara. Jag blir nog lite ledsen i ögat och tänker väl bege mig hemmåt igen men... jag sitter fast! Det är så fullt med mat i hålan att jag inte ens kommer loss nu när jag väl tagit mig in! "Eländes elände! Vad har du ställt till med?" ylar Lämmeln.
Paniken är ett faktum och i vår förvirring gör vi det enda vi kommer på; vi äter oss fria. Och när vi ätit så mycket har vi blivit så feta att vi inte kommer ur hålan i alla fall. Och då kommer fjällräven och äter upp oss...
(min serie är ingen serie, det är en vemodig illustrerad barnbok för barn i åldrarna 7 till 77)