Nekromanti Skogstokiga svenskar
- Thread starter Mekanurg
- Start date
Dewil
Skrivbordsgeneral
Mössor och änglar
Med vad är "mördarmössan" och "förgörande ängel"?
Lömsk resp. vit flugsvamp.
Jag har drabbats av svamphysteri de senaste två veckorna. Spanar efter champinjoner överallt. Här om natten drömde jag om karljohanssvampar. Måste ut och plocka för att dämpa denna märkliga drift.
Dewil
Med vad är "mördarmössan" och "förgörande ängel"?
Lömsk resp. vit flugsvamp.
Jag har drabbats av svamphysteri de senaste två veckorna. Spanar efter champinjoner överallt. Här om natten drömde jag om karljohanssvampar. Måste ut och plocka för att dämpa denna märkliga drift.
Dewil
Nightowl
Champion
Re: Skogstokiga svenskar (OT)
Svampexperten Hakan Bodo låter som nån sorts asiat, tycker jag. Som en expert på muay thai eller som har nåt meditations-retreat nånstans. Möjligtvis kan Hakan Bodo också vara ett påhittat namn, t.ex. på en jedi-riddare eller nån utomjording i en serietidning (kanske en kree).
Åsså har jag aldrig hört att kantareller kallas för skogarnas guld - skogarnas röda guld, det är lingon. Fast det är kanske nåt ni sörlänningar säger.
Erik
Svampexperten Hakan Bodo låter som nån sorts asiat, tycker jag. Som en expert på muay thai eller som har nåt meditations-retreat nånstans. Möjligtvis kan Hakan Bodo också vara ett påhittat namn, t.ex. på en jedi-riddare eller nån utomjording i en serietidning (kanske en kree).
Åsså har jag aldrig hört att kantareller kallas för skogarnas guld - skogarnas röda guld, det är lingon. Fast det är kanske nåt ni sörlänningar säger.
Erik
Dewil
Skrivbordsgeneral
Re: Skogstokiga svenskar (OT)
Dewil
Google säger att det råder dött lopp mellan kantareller och hjortron på "skogens guld"-fronten. Referenserna till hjortron avtar sannolikt med förekomsten av hjortron (som växer på myrmarker ned till Småland).
Dewil
Nightowl
Champion
Det förstod faktiskt jag också...
...det var ju uppenbart inte poängen.
Däremot var poängen uppenbart att svenska namn låter ganska roliga om man betraktar dem som en tänkt utlänning.
*suck*
Erik
...det var ju uppenbart inte poängen.
Däremot var poängen uppenbart att svenska namn låter ganska roliga om man betraktar dem som en tänkt utlänning.
*suck*
Erik
Rising
Vila i frid
Nä, jag tror att det ska vara Häkån Bödô. [NT]
NT = Nips Tips
NT = Nips Tips
Eva Florén
Swashbuckler
Svamp... överallt svamp
Kalle är på utgående, ingående är rödgul trumpet och mycket snart trattkantareller. Yeha, har bärgat den största skörden av vanliga hederliga gula kantareller sedan... sedan... någonsin i våra små skogar.
Har dock inte sett några champinjoner, vare sig de där vanliga runda fina bollarna med mjukt rosa undersida eller skogens fnasiga fransiga saker i år.
Däremot har jag spanat in både panterfläckig och lömsk flugsvamp, en uppsjö av tjusiga kamskivlingar och ett fåtal spindelskivlingar.
Nu så här i slutet av Karljohan så har sandsoppen stuckit upp sina små fina huvuden också och det berikar kantarellernas eftersläntingar. En fin blandsvampsstuvning eller omelett står på menyn.
Säsongen bjöd också på ett överdåd av blåbär, inte för att jag äter dem, men jag har nog aldrig sett skogen så full med så STORA blåbär, de försökte säkert efterlika de där fuskiga amerikanska blåbären. Sedan ser lingonskörden ut att bli helokej här också... om man nu tog sig tid att skörda den... men rårörda lingon är inte helt tokigt till rårakor. Mums.
Och nej, jag äter vare sig panterfläckig, lömsk eller spindelskivlingar, men de är vådligt granna och häftiga att titta på... och gillar man att läsa sagor så passar de in där tillsammans med häftiga växter som Skvattram, älgört och annat som har en sövande söt doft....
Kalle är på utgående, ingående är rödgul trumpet och mycket snart trattkantareller. Yeha, har bärgat den största skörden av vanliga hederliga gula kantareller sedan... sedan... någonsin i våra små skogar.
Har dock inte sett några champinjoner, vare sig de där vanliga runda fina bollarna med mjukt rosa undersida eller skogens fnasiga fransiga saker i år.
Däremot har jag spanat in både panterfläckig och lömsk flugsvamp, en uppsjö av tjusiga kamskivlingar och ett fåtal spindelskivlingar.
Nu så här i slutet av Karljohan så har sandsoppen stuckit upp sina små fina huvuden också och det berikar kantarellernas eftersläntingar. En fin blandsvampsstuvning eller omelett står på menyn.
Säsongen bjöd också på ett överdåd av blåbär, inte för att jag äter dem, men jag har nog aldrig sett skogen så full med så STORA blåbär, de försökte säkert efterlika de där fuskiga amerikanska blåbären. Sedan ser lingonskörden ut att bli helokej här också... om man nu tog sig tid att skörda den... men rårörda lingon är inte helt tokigt till rårakor. Mums.
Och nej, jag äter vare sig panterfläckig, lömsk eller spindelskivlingar, men de är vådligt granna och häftiga att titta på... och gillar man att läsa sagor så passar de in där tillsammans med häftiga växter som Skvattram, älgört och annat som har en sövande söt doft....
Dewil
Skrivbordsgeneral
Resultat av svampplockningsturen
I dag har vi varit ute och plockat svamp, jag och flickvännen.
Turen inleddes på Hallbergs bokhandel, där en svampbok (författare Bo Nylén) med de vanligaste matsvamparna för nybörjare inhandlades. Den innehöll kantareller, soppar, kremlor, blodriskor, någon till svamp samt vit och lömsk flugsvamp, två sorters giftspindelskivling och stenmurkla.
Vi cyklade sedan upp till elljusspåret ovanför Gavlestadion och började promenera i den härliga sensommarvärmen. Den första svampen vi stötte på var en sopp av något slag. Eftersom vi inte lyckades bestämma den var den antagligen en oätlig sort.
När vi fått in snitsen plockade vi strävsopp (björksopp), smörsopp, vinkremla (obs! se nedan), kantkremla, fjällig bläcksvamp och gran- och tallblodriska. Tyvärr så fann vi bara en karljohanssvamp och den var trasig. Väl hemma rensades svampen, koktes ur i torr kastrull (för att få ur vätskan) och stektes i smör med lite salt och peppar. Delikat!
Vid rensningen visade det sig till vår besvikelse att de o så praktfulla vinkremlorna, med vackert vinröda hattar och kritvita fötter, smakade likt pepparrot (och inte nötaktigt som vinkremla ska smaka). En koll i en svampguide på webben gav vid handen att det var giftkremla vi fått tag på. Dumt att den inte fanns med i vår svampguide när den var så lätt att förväxla med vinkremla!
Den stekta svampen slog vi på grädde på och fyllde crepes med. Dagens middag tog alltså ca 7 timmar att tillreda. Svampplockning är mer nöje än nytta.
Nå, hur klarade vi av att smaka på giftkremlan utan att dö? Jo, det är så vist ordnat att det bara är några enstaka svampar i Sverige som är dödligt giftiga. Förutom de fem som fanns med i vår bok är endast en till svamp dödlig, och den är mycket sällsynt. Övriga svampar ger på sin höjd svåra magplågor. Giftkremlan hör till de sistnämnda och det räcker med att spotta ut och skölja munnen. Kremlor och soppar är säkra svampar att plocka, för i dessa grupper är de giftiga varianterna illasmakande. (Märk väl att flera av de dödligt giftiga svamparna är rätt välsmakande...)
Det var alltså en lärorik dag. Särskilt blodriskorna är delikata och har fördelen att de inte liknar någon annan svamp, förutom en nära besläktad oätlig riska som dock har mjölkvit saft när de ätliga riskorna har en kraftigt morotsröd saft.
Jag kan alltså rekommendera er att kila ned till bokhandlarn, införskaffa en modern svampbok och ge er ut längs motionsspåret att plocka blodriskor och diverse soppar. Ta med en vid korg (svamp mår inte bra av att ligga på varandra, de får tryckskador) och en lagom vass kniv.
Lycka till!
Dewil
I dag har vi varit ute och plockat svamp, jag och flickvännen.
Turen inleddes på Hallbergs bokhandel, där en svampbok (författare Bo Nylén) med de vanligaste matsvamparna för nybörjare inhandlades. Den innehöll kantareller, soppar, kremlor, blodriskor, någon till svamp samt vit och lömsk flugsvamp, två sorters giftspindelskivling och stenmurkla.
Vi cyklade sedan upp till elljusspåret ovanför Gavlestadion och började promenera i den härliga sensommarvärmen. Den första svampen vi stötte på var en sopp av något slag. Eftersom vi inte lyckades bestämma den var den antagligen en oätlig sort.
När vi fått in snitsen plockade vi strävsopp (björksopp), smörsopp, vinkremla (obs! se nedan), kantkremla, fjällig bläcksvamp och gran- och tallblodriska. Tyvärr så fann vi bara en karljohanssvamp och den var trasig. Väl hemma rensades svampen, koktes ur i torr kastrull (för att få ur vätskan) och stektes i smör med lite salt och peppar. Delikat!
Vid rensningen visade det sig till vår besvikelse att de o så praktfulla vinkremlorna, med vackert vinröda hattar och kritvita fötter, smakade likt pepparrot (och inte nötaktigt som vinkremla ska smaka). En koll i en svampguide på webben gav vid handen att det var giftkremla vi fått tag på. Dumt att den inte fanns med i vår svampguide när den var så lätt att förväxla med vinkremla!
Den stekta svampen slog vi på grädde på och fyllde crepes med. Dagens middag tog alltså ca 7 timmar att tillreda. Svampplockning är mer nöje än nytta.
Nå, hur klarade vi av att smaka på giftkremlan utan att dö? Jo, det är så vist ordnat att det bara är några enstaka svampar i Sverige som är dödligt giftiga. Förutom de fem som fanns med i vår bok är endast en till svamp dödlig, och den är mycket sällsynt. Övriga svampar ger på sin höjd svåra magplågor. Giftkremlan hör till de sistnämnda och det räcker med att spotta ut och skölja munnen. Kremlor och soppar är säkra svampar att plocka, för i dessa grupper är de giftiga varianterna illasmakande. (Märk väl att flera av de dödligt giftiga svamparna är rätt välsmakande...)
Det var alltså en lärorik dag. Särskilt blodriskorna är delikata och har fördelen att de inte liknar någon annan svamp, förutom en nära besläktad oätlig riska som dock har mjölkvit saft när de ätliga riskorna har en kraftigt morotsröd saft.
Jag kan alltså rekommendera er att kila ned till bokhandlarn, införskaffa en modern svampbok och ge er ut längs motionsspåret att plocka blodriskor och diverse soppar. Ta med en vid korg (svamp mår inte bra av att ligga på varandra, de får tryckskador) och en lagom vass kniv.
Lycka till!
Dewil