Nekromanti Skräck, att rälsa eller inte rälsa dit stämningen

[.:Warwolt:.]

Jag är sugen att spelleda på ett konvent med inriktning på spel med skräckrelaterade teman, men kom på mig att jag inte kan så mycket om skräck. Jag tror att jag som rollspelsnörd, och teoriwanker, är lite för mycket på "hur förbereder jag det här med vilka indietekniker" lite förmycket istället för att gå på känsla men jag tycker fortfarande det är en ganska intressant diskussion. Borde man rälsa skräckäventyr eller kan man improvisera fritt baserat på spelarna? Egentligen så tror jag att improvisering baserat på spelarinput inte alls är så svårt som man kanske vill få det till att vara i skräckäventyr.

Det skulle ju gå att utnyttja det faktum att de VET att det kommer bli läskigt genom att bygga upp och bygga för att det sedan ska visa sig att det inte alls var "SKRÄCKEN" som kommit än. Man får vänta, antagligen ha något sorts uppdrag att sysselsätta sig med (I skräck tror jag det inte behöva vara så mycket tyngd här, kan vara något så enkelt som att hitta räddning, rädda någon, bara ta sig från punkt a till b osv. tyngden ligger på stämningen) tills att det smäller till och blir creepy.

En annan fördel med att improvisera fritt baserat på spelarnas reagering är att man kan anpassa sig, då man sällan kan skriva ett äventyr som är så pass universellt att det funkar för alla grupper. Nu påstår jag inte att rälsning inte går att improvisera ifrån, men det är ju mycket lättare och mer gjort för sådant med exempelvis flaggor och bomber.

En spelare som i det rälsade äventyret skulle trigga massa saker innan stämmningen byggts upp, skulle ju kunna göra så att hela äventyr kommer i o-fas med gruppen och att det blir ett fiasko. Samtidigt kan ett rälsat äventyr hjälpa till att få dit en jämn uppbyggnad utav stämningen då improvisation kräver bra timing och en känsla för andra människor.

Hm, sen skulle jag vilja att folk tänker på att JAG gjorde tråden med konvents-scenarion i syfte. Då är ju flaggor och bomber, som jag tagit upp, inte så relevanta då de kräver förberedelser där spelarna är involverade vilket är något man inte nödvändigtvis har.

Någon som kan tillägga något om improvisation, eller nämna några fler fördelar med rälsning (något jag inte ens tog upp)? Vore kul att bolla idéer lite.

 

[Farcrom]

Nu e jag nog ingen skräckmästare jag heller

Men tänk dig dom skräckfilmer du själv tycker att är väldigt bra och utgå från dem t.ex.

Själv tycker jag om House on the Haunted Hill(för övrigt mycket bra inspirationskälla) och the Grude är riktigt bra skräckfilmer eftersom jag nu faktiskt blev rädd när jag såg dom eller hoppa till några gånger iaf

Skillnaden är väl kanske att när du ser en skräckfilm så vet du om att det kommer att bli läskigt, i ett rollspel behöver du inte alls ana vad som kommer att hända och det går ju att utnyttja

Och egentligen är det väl det okända folk blir rädda för. Samma sak är det ju i en skräckfilm, publiken är helspänd ända tills mördaren/monstret eller vad det nu är avslöjar sig..

Så låt spelarna få känslan av att någonting finns där men utan att dom vet vad det är. Tex. i en skog kanske dom hör märkliga ljud eller känner sig iaktagna. Eller så är dom i ett hus eller annan byggnad(övergiven kanske) och upplever samma sak. Plötsligt släcks ljuset/ficklampan slockar och efter ett tag märker dom att någonting finns med dem i samma rum osv..

Annars kan barn vara jävligt läskiga Se filmen Screamers tex. jävligt läskiga ungar med i den

 

[krank]

Skräck är i stort sett det enda jag spelleder, men precis som i filmer så är det inte "bu"- eller rädseleffekterna som är det göttiga, utan genuint obehaglig stämning, gärna sådan som lever sig kvar några timmar efter spel.

Nå; jag har egentligen ingenting att tillföra ämnet som sådant. Jag kör ofta en form av semiräls jag brukar kalla "spindelnätet" vilket är som en vanlig räls men det finns en massa olika stationer att åka till och man tar dem i den ordning man känner för.

Viktigt, tycker jag, är grejer som musik, bra miljöbeskrivningar, obehagliga spelledarpersoner, använda bra belysning, och så vidare.

Försök inte göra skräckfilm. De flesta skräckfilmer är bara effektuppvisning, inte särdeles "skrämmande" alls. Spela Silent Hillspelen istället, där har vi riktigt obehag som dröjer sig kvar. Skräckfilm är värdelöst, och rollspel är ett helt annat medium.

Jag är helt ointresserad av spelarmedverkande i skräckrollspel, eftersom hela poängen är att rollpersonerna/spelarna känner sig utsatta och obehagliga till mods - och det tror jag inte att man kan uppnå med samberättande. Tvärtom ser jag nog karaktärsimmersionism som en mycket viktig del, åtminstone för min del, i skräckrollspelande.

 

[Eksem]

Jag tror på skräckrälsen, och tänker göra ett par försök med Trail of Cthulhu inom nån månad eller två. Som jag ser det systemet så är det i princip konstruerat för att göra rälsen lite extra tålig för svårförutsägbara spelarinfall. Dock är det magkänsla och illa underbyggda resonemang som ligger bakom min lust att testa det här, så jag kan tyvärr inte bidra med så mycket mer förrän jag faktiskt testat och utvärderat.

Ska det vara öppna scenarier föredrar jag dock generellt att utnyttja de oändliga interaktionsmöjligheterna för sammanhang som är lämpade för det. Jag tror jag vill att skräck ska vara klaustrofobiskt och med få och mer eller mindre dåliga utvägar.

 

[.:Warwolt:.]

Hm, så att döda (eller försöka) RP är en sak som uppmanas. Vore kul att testa köra ett skräckspel där jag när jag tar rollen utav "det i skuggorna" faktiskt försöker döda RP, så att de blir försiktigare, då jag har kört med att spelarnas karaktärer är immuna mot att DÖ (inte få skador, dock) om det inte gör något för plotten.

Och mycket spindelnäts-äventyr.