Nekromanti Skräck - eller inte?

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
Hej. mitt första inlägg på detta forum. *Fanfar!*
iaf. har en aning svårt att förstå tjusningen med skräckrollspel. kanske jag har en vriden syn på det hela, men mystiska kulter och demoner med åttielva armar verkar inte skrämmande för mig. däremot kan det vara jobbigt i en skog utan mat, när favvodvärgen som man haft i två år håller på att svälta ihjäl. Då var jag SKRAJ!
består det bara av dunkar i bordet med näven och långa, slingriga gångar med elm på väggarna eller är mina klicheer helt fel ute? jag har testat de flesta genrer (Lajvat, fantasy(DoD 3 Expert, Chronophia, v.6) och Scifi(star Wars) och Cyberpunk (cyberpunk 2020, neotech v.2) för att nämna nåra och är öppen för nytt.
kan någon vänligen förklara det här med skräckrollspel lite djupare för mig, tack! ovinklat, helst...

Jag vet att jag har rätt!
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
och demoner med åttielva armar verkar inte skrämmande för mig. däremot kan det vara jobbigt i en skog utan mat, när favvodvärgen som man haft i två år håller på att svälta ihjäl. Då var jag SKRAJ!

Det verkar ju litet konstigt... en åttaarmad demon tycks ju vara ett mer akut hot än risken att svälta ihjäl. Varför var du inte rädd för demonen? Om det berodde på att du inte såg den som något riktigt hot så har du ju nästan svarat på din egen fråga.

Det klart att du inte blir rädd för demoner om du är en van äventyrare som med sitt pålitliga bredsvärd hackar sig igenom värre saker innan morgonkaffet och du dessutom känner dig rätt säker på vad denna demon kan tåla.
Om du däremot är en fredlig matematiker uppväxt i ett modernt samhälle (tänk dig en mattelärare från gymnasiet) och råkar ut för att en av dina bekanta spricker upp framför dina ögon när något onämnbart slänger av sig hans hud som ett tomt skal för att sträcka sina gripklor efter dig... då tror jag du skulle bli litet nervös i.a.f...

Skräckrollspel är litet annorlunda eftersom man där oftast har oddsen emot sig. Man spelar inte längre en actionhjälte som klarar allt och litet till; man spelar istället rollbesättningen i en skräckfilm där man skall ha en ruskig tur för att klara sig till slutet utan att dö eller bryta ihop. Mera "The Cube" än "Die Hard" helt enkelt.
En annan lustig sak med skräckrollspel är att rätt få saker kan lösas med våld. Man kan inte bara vada in med automatvapen och anta att allt kommer lösa sig.
Det finns dessutom större risker än de rent fysiska...


ovinklat, helst...

Det lyckades jag inte med... det finns många definitioner av skräckspel och min beskrivning ovan reflekterar bara min egen uppfattning.
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
först, tack. jag läste artiklen i COdexc Om CoC, där stod en del. självklart blir matteläraren rädd, men vad får jag ut som spelare av att min RP blir skrämd till döds?
grejjen var vbäl att jag som spelare skulle bli rädd, och jag var rädd när min dvärg höll på att svälta ihjäl. jag älskar den dvärgen! =)

och det ovinklade.
det gör inget. jag förväntade mig ändå ignen opartiskt jämförelse.
dessutom har man ofta oddsen emot sig när jag är SL i DoD.. MUHAHAAA (och N2 också för den delen)

Jag vet att jag har rätt!
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"grejjen var vbäl att jag som spelare skulle bli rädd, och jag var rädd när min dvärg höll på att svälta ihjäl. jag älskar den dvärgen! =)"

Lösningen är skitenkel: se till att du gillar matteläraren. [vnk]

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Svar på dina båda inlägg

”grejjen var vbäl att jag som spelare skulle bli rädd, och jag var rädd när min dvärg höll på att svälta ihjäl. jag älskar den dvärgen! =)”

Nja, är skräckspel verkligen detsamma som att man som spelare är rädd? Skräckrollspel är väl ett spel där rollpersonen upplever skräck; på samma sätt som att ett fantasyspel inte innebär att du personligen möter på hydror och troll eller lägger besvärjelser, utan att din rollperson gör det. Sen är det en annan femma att om man lever sig in riktigt i spelet så är det lättare att se den där hydran framför sig som rollpersonen möter i fantasyspelet och man kan själv känna den där skräcken som ens rollperson upplever i skräckspelet.

”mystiska kulter och demoner med åttielva armar”
”långa, slingriga gångar med elm på väggarna”


Som jag ser det så är rekvisitan runt omkring av underordnad betydelse för om något är ett skräckspel eller inte. Det skräckrollspel handlar om är att man är den som är jagad, att man inte själv valt att uppleva äventyr av olika slag utan att det tvärtom är äventyren som söker upp en. Jämför med när du spelat Star Wars eller DoD, då är det (antar jag) så att din rollperson själv valt att ge sig ut i världen (eller universum) för att slåss mot orättvisor, leta skatter, bli berömd eller upptäcka nya kontinenter (eller planeter). Din dvärg t.ex. kunde antagligen valt att ta jobb i en gruva eller vara assistent åt någon smed och struntat i allt vad äventyrande heter. Men något inom honom gör att han väljer att inte söka sig till en trygg miljö utan istället kastar sig ut i världen med risk för liv och lem. Jämför med en rollperson i Kult; han är antagligen rätt nöjd om han får gå till sitt jobb, umgås med sina vänner och sitta i sin lägenhet och kolla på TV. Han längtar inte det minsta efter det som komma skall; mardrömmar som tränger in i verkligheten och tar fysisk form, okända män som förföljer honom, bortglömda släktingar som plötsligt dyker upp och påminner honom om sådant han förträngt, t.ex. svåra brott eller hemska upplevelser o.s.v.

”har en aning svårt att förstå tjusningen med skräckrollspel”

Det som jag gillar när jag spelar skräckrollspel jämfört med flera andra spelkategorier är att rollpersonen får en intressantare karaktär. Man är inte låst till att göra en person som är på jakt efter äventyr/pengar/berömmelse eller har ett övergripande mer eller mindre ädelt mål och är beredd att riskera livet för det. Möjligheterna är helt enkelt fler när man kan utforma sin personlighet fritt utan tanke på äventyrande. Dessutom ställs rollpersonens karaktär i centrum på ett annat sätt i ett skräckspel än den görs i t.ex. DoD eller Star Wars. Detta enligt min personliga erfarenhet; det finns säkerligen de som har en annan uppfattning. Naturligtvis går det att ha intressanta karaktärsdrag på en fantasyperson men för mig har det ändå varit stor skillnad på fantasy och skräck i det avseendet. Sen finns det förstås massa annat som är bra med fantasy; jag har själv mestadels spelat fantasyspel genom åren. 35% fantasyspel, 35% skräckspel, 15% övriga spelkategorier och 5% andra hobbies än rollspel känns spontant som en bra uppdelning av fritiden... /images/icons/smile.gif

”vad får jag ut som spelare av att min RP blir skrämd till döds?"

Tja, säg det. Vad får du ut som spelare när din RP skjuter stormtroopers eller hittar ett magiskt svärd i den hemlighetsfulla trollskogen?

”ovinklat, helst...”

Då har du kommit till fel forum, gosse... /images/icons/wink.gif
 

Bosse_UBBT

Swordsman
Joined
7 Feb 2000
Messages
429
Location
Stockholm
Saken är den att om man verkligen lever sig in så blir man själv rädd när en rollperson är det (hur mycket Krille än vill hävda annorlunda :-]). Man får (iaf i mitt fall) grymt mycket mera adrenalin av detta än en strid/spännande scen i ett fantasy eller sci-fi spel.

Saken är ju den att man allt som oftast tycker om sin rollperson också, så när man vet att det kan finnas något stort och elakt inne i grottsystemet där man vandrar, beväpnad med enbart en ficklampa och ett pennfack, så blir man lite skraj. Men det gäller som sagt verkligen att leva sig in också samt att yttre stimuli (ja, krille) också oftast måste till (levande ljus, bakgrundsmusik, en engegerande SL). Tänk exempelvis på Blair Witch Project, en film man inte alls blir skämd av om man inte lever sig in och känner för/med karaktärerna. Det är en film som är väldigt lätt att skaka av sig om man förhåller sig kyligt till det som händer men är skitläskig ifall man lever sig in. Samma sak med rollspel.

Tänkte också bara avslutningsvis också påpeka att man ändå trots allt inte behöver yttre stimuli för att bli rädd (*kastar sten in i Krilles hus?*), då jag blivit fenomenalt jäkla tokrädd i ett väl upplyst klassrum där vare sig levande ljus eller bakgrundsmusik (osv) tillhandahölls. Jag levde mig bara in så mycket att jag höll på få hjärtinfarkt.

Sen är det extra givande också att vara SL i ett skräckrollspel, de få gångerna man verkligen-verkligen skrämmer skiten ur sina spelare (i och med att detta är väldigt svårt, ändå). Som den gången när jag ledde Kult på LinCon när en av tjejerna i spelgruppen kom tillbaka helt blek efter ett toalettbesök och mumlade om att lysröret på toan börjat flimra som fan när hon var där inne (behöver jag nämna att äventyret, som sig bör i Kult, innehöll en hel del blinkande lysrör?). :)

Skräck är kul, helt enkelt. Prova på det!

/Andreas
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
självklart blir matteläraren rädd, men vad får jag ut som spelare av att min RP blir skrämd till döds?

Idén är att en del av denna skräck även påverkar dig som sitter och lever dig in i hans situation. Detta funkar på samma sätt som en skräckfilm; man identifierar sig litet med de hotade karaktärerna, bygger upp en förväntning om att något hemskt kommer att hända o.s.v... sedan händer något hemskt och så blir man skraj. Detta trots att en bikaraktär i en skräckfilm säkerligen betyder mindre för dig än ens en rätt färsk karaktär...

Om du blir rädd av skräckfilmer finns det ett visst hopp; det rollspel saknar i visuella effekter kan de ta igen med identifikation med karaktären. Det är inte ännu en korkad brud (*), det är _din_ karaktär. Det hjälper ju att man i CoC ofta gör rätt mysiga och charmiga karaktärer som det är lätt att fatta tycke för.

(* Ledsen om det där låter sexistiskt men i de skräckfilmer jag sett har det gått åt mycket fler flickor än pojkar och de (flickorna) har dessutom betett sig avsevärt mer korkat än sina maskulina medkaraktärer.)
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
IMHO

Nja, är skräckspel verkligen detsamma som att man som spelare är rädd?

Jag skulle vilja hävda det, precis som jag anser att skräckfilmer är filmer som skrämmer sina åskådare snarare än filmer om folk som blir rädda.
Om skräckrollspelet misslyckas med att skrämma spelarna är det litet misslyckat. Det kan ju fortfarande vara kul som spel betraktat, precis som en b-skräckis kan vara komisk, men det är inte längre _skräck_.


"ovinklat, helst..."

Då har du kommit till fel forum, gosse...


Hear hear! :)
 

Mambo

Veteran
Joined
9 Jul 2001
Messages
136
Location
ÖSD
skräckrollspel KRÄVER en jävligt bra SL..
om man har en dålig SL kan inte skräck vara bra utan det hänger helt o håller på SL att göra det så stämningsfullt som möjligt.. genom att välja rätt spelare, göra (eller välja) ett bra äventyr men bra karaktärer och sedan inte bara sitta och tänka karaktärerna är ju förståss lite dåliga men äventyret är bra utan ta tag i ALLT och gör det bra!
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,948
Location
Uppsala
Skräck... jisses. Det finns lika många sorters skräck som det finns stjärnor på himlen. Följande är de jag personligen anser viktigast :

<B>Gotisk skräck</B>. Klassikern. Väsande vampyrer, galna forskare e tc allt à la Bram Stoker och co. I denna genre hamnar spel som Ravenloft (fantasy-skräck till AD&D/D&D) och lite av Call of Cthulu (det klassiska, och enligt många, bästa skräckrollspelet). I denna genre handlar själva skräcken oftast om att framkalla känslor hos spelaren, känslor som mindervärde, underlägsenhet, att inte vara förstådd av omvärlden och så vidare. Detta kräver därför ofta en mycket skicklig SL, eller åtminstone en som är påläst vad gäller Viktoriansk litteratur...

<B>Storytelling skräck.</B> Vampire, Werewolf o sv hör till denna grupp. Personligen anser jag skräckfaktorn är att se vuxna människor diskutera meningslös politik istället för att spela rollspel, men det är ju bara min åsikt :gremsmile: Egentligen handlar många av spelen om mörker och identifikation. Som vampyrens kamp mot monstret inom sig. Mycket mer populärgotisk ångest än skräck, men ofta väldigt bra rollspel - särskilt Vampire: The Dark Ages.

<B>Det okända.</B> Vissa skräckspel, som ofta tangerar mer på Science Fiction än skräck (om det ens är skräck), handlar likt Arkiv X om det okända och det som inte riktigt går att greppa. Hit hör spel som Conspiracy X.

<B>Perversions-skräck (?).</B> Vissa spel bygger mestadels på samma äckel-fenomen som många videoproduktioner anklagats för. Många av spelen bygger på en eskalerad perversion, bland rollpersoner och övrig värld, allt eftersom rollpersonerna blir mer och mer "upplysta". Hit hör, givetvis, Kult.

<B>Överlevnads-skräck.</B> Hmmm, inte egentligen skräck men i alla fall nästan... Populära filmer som Jurassic Park och den helt underbara Dead trilogin av George Romero står båda med fötterna i Survival Horror genren, precis som Playstation-hit:arna Dino Crisis och Resident Evil. Det enda spel jag själv känner till som hör till denna genre är All Flesh Must Be Eaten som, enligt mig, är ett helt underbart kvällsfördriv.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,291
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Fantasyspel

Du påstår alltså att man tvunget måste ut och äventyra, frivilligt dessutom, i fantasyspel? Är inte det lite uppåt väggarna? Inte faen måste man äventyra i fantasyspel (och inte faen gör man det, äventyrande suger, imho), väl? Iaf inte i våra kampanjer. :)

Helt enkelt: Det finns andra sätt att spela fantasy än att flumma runt i världen med en stor yxa i jakt på äventyr. Visste du inte det? :)

Vidare...att karaktärerna i skräckkampanjer skulle få intressantare personlighet än de i fantasykampanjer har jag då aldrig märkt.

- Ymir, föredrar intrigkampanjer och dylikt.

<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by Ymir on 2001-07-14 04:56.</EM></FONT></P>
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Fantasyspel

”Du påstår alltså att man tvunget måste ut och äventyra, frivilligt dessutom, i fantasyspel? Är inte det lite uppåt väggarna? Inte faen måste man äventyra i fantasyspel (och inte faen gör man det, äventyrande suger, imho), väl?"

Nej, naturligtvis går det att spela på ett annat sätt. Men som jag skrev i mitt inlägg så är det min personliga erfarenhet och vinklade synpunkt att det brukar vara på det sättet. Om man kollar på dominerande fantasyspel som DoD, D&D, Rolemaster och Warhammer, nog är det genomgående så att rollpersonen betraktas som en äventyrare med någon form av motiv för att ge sig ut i världen. Detta får betraktas som normen när det gäller fantasy, sen behöver man givetvis inte följa normen. Men jag vågar nog påstå att bland de allra flesta som spelar fantasy, däribland mig själv, brukar denna norm finnas med, mer eller mindre tydligt.

”Iaf inte i våra kampanjer. :)

Skicka ett mail med inbjudan till nästa spelmöte, jag lirar gärna fantasy med mindre äventyr och mer intriger.

”Helt enkelt: Det finns andra sätt att spela fantasy än att flumma runt i världen med en stor yxa i jakt på äventyr. Visste du inte det? :)

Nej det känner jag inte till. Jag trodde det var i lag förbjudet att inte spela äventyr som är exakt likadana som Äventyrspaketen till DoDs grundregler... /images/icons/wink.gif
Eftersom det i sammanhanget gällde att presentera skräckrollspel tyckte jag det var vettigt att jämföra det med genrer som Foggmock (Dane) nämnde och då för att göra det tydligt lämpligast beskriva det så som de oftast gestaltar sig (Jag vet ju inte något om hur han och hans polare lirar). Hade jag istället skrivit ”man kan spela fantasy på tusen olika sätt och spela skräckrollspel på tusen olika sätt så hur skräckrollspel är beror helt på dig och dina spelare” hade jag inte tyckt att det skulle ge särskilt mycket om det nu hade varit jag som langat iväg frågan. Får man inte generalisera är det ju smått hopplöst att beskriva genrer, hela poängen med att prata i genrer är ju att man tar upp det som är dominerande och utmärkande. Rollpersonen som en äventyrare är centralt i fantasykulturen, oavsett om det någonstans finns någon som har det på ett annat sätt. Själv vill jag gärna komma bort från biten med hjältar och äventyr, men det är svårt.

”Vidare...att karaktärerna i skräckkampanjer skulle få intressantare personlighet än de i fantasykampanjer har jag då aldrig märkt.”

Det är en följd av hur man spelar och hur upplägget ser ut. Eftersom du uppenbarligen spelar intrigbaserad fantasy utan äventyr så hamnar antagligen karaktären i centrum på ett annat sätt än den hade gjort om ni bara lirat äventyr i stil med Maktens portar. Men tittar man på den fantasy respektive den skräck som dominerar marknaden (och sålunda får ses som en sorts allmän norm när vi pratar om genrer) så skulle jag nog påstå att fantasyn är mer handlingsbaserad medan skräcken är mer karaktärsbaserad.

”- Ymir, föredrar intrigkampanjer och dylikt.”

Jag gillar också intrigkampanjer och dylikt, men jag tycker det är knepigt att skapa äventyrslösa och intrigdominerade kampanjer i fantasy. Men jag skulle gärna höra hur du gör så skriv och berätta! Likaså skulle jag (och kanske Foggmock också) gärna se vad du tycker kännetecknar skräckrollspel och vad som är tjusningen med dem kontra andra genrer. Till tangentbordet – jag är nyfiken! /images/icons/smile.gif
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Skräck och fantasy

"Om man kollar på dominerande fantasyspel som DoD, D&D, Rolemaster och Warhammer, nog är det genomgående så att rollpersonen betraktas som en äventyrare med någon form av motiv för att ge sig ut i världen."

Tvärtom, skulle jag vilja säga. Till en början, i början på ens rollspelaskarriär, saknar fantasyrollpersoner motiv över huvud taget. De äventyrar för att det står i äventyret. Motiven kommer senare, när spelare och spelledare mognar. Ofta blir det då intrigspel på olika nivåer som motiverar äventyren, det vill säga exakt samma motiv som tvingar rollpersonerna i Vampire att konspirera om makten i Långtbortistan. Och blir det inte intrigspel så tvingas rollpersonerna ut i äventyr av ren nöd (världen undergång är en rätt bra motivator), och hamnar i så fall i samma klass som nästan vilket Cthulhu-äventyr som helst. Rollpersonerna kan välja mellan att äventyra eller dö, liksom.

Och medan vi ändå delar ut pungsparkar, betrakta Cthulhu. I många äventyr skulle den förnuftiga rollpersonen flytta från Arkham till ett bättre ställe, till exempel Los Angeles eller Hawaii, innan anslaget till äventyret ens är över. Men likförbannat tar man i med Cthulhus motsvarighet till amerikanska B-skräckisars "jag hörde något i källaren - det är bäst att jag går ner ensam med en ficklampa utan att tala om det för mina kompisar eller tända ljuset". Och orsaken? Tja, man vill bli skrämd, helt enkelt, på samma sätt som man i fantasyäventyren vill råka ut för ett äventyr.

Så ursäkta att jag säger det, men kom inte med sådana där elitistiska antydningar att skräck per automatik är "bättre" i form, motivation och ståry. Det är det inte.

"Men tittar man på den fantasy respektive den skräck som dominerar marknaden (och sålunda får ses som en sorts allmän norm när vi pratar om genrer) så skulle jag nog påstå att fantasyn är mer handlingsbaserad medan skräcken är mer karaktärsbaserad."

Nja. Skräckäventyr har ett annat tema, men jag vill hävda att båda genrernas äventyr är tämligen likartade i sin struktur.

Tittar man på köpeäventyr så upptäcker man att den dominerande intrigstrukturen faller under "biljettmodellen", det vill säga att man måste hitta pryl A för att kunna göra grej B så att man kan nå plats C där D händer i ett jättemaffigt klimax. Prylen A och handlingen B är då biljetten in till C och D. Det spelar inte så stor roll vilken genre man rör sig i - oavsett om vi talar om ett skräckäventyr i Cthulhu (där biljetterna huvudsakligen fås tag på genom att förfölja sektmedlemmar och rota i gamla bibliotek) eller ett fantasyäventyr i Drakar och Demoner (där biljetterna till exempel kan röra sig om fyra orakel utspridda på varsin ö i Trakorien), de har båda samma generalla struktur. Den egentliga skillnaden är biljettens utformning och hur man får tag på dem.

Intrigspel är synnerligen förekommande i samtliga genrer. Utöver de absolut tidigaste "röja tunnel och hämta skatter"-äventyren så finns det faktiskt minst två sidor som gör något aktivt, nämligen spelarnas och skurkarnas. Det räcker faktiskt med två sidor för att man ska ha intrigerande. Återigen spelar det faktiskt ingen roll om rollpersonerna, Imperiet och en kasse prisjägare samtliga jagar en gammal fältherre från Republikens tid, eller om Ventrue, Brujah, Tremere, Nosferatu och rollpersonerna jagar samma annoterade ex av Book of Nod, som på grund av annotationerna skulle kunna vända upp och ner på hela vampyrstrukturen i New York - intriger är det likafullt. Det spelar ingen roll om Imperiet sätter prisjägare efter rollpersonerna och sedan följer prisjägarna, eller om Tremere antyder för Nosferatu att rollpersonerna är ett hot mot nossarna och Tremere sedan följer kloaklukten, det är fortfarande intriger.

Den absolut största skillnaden är att fantasyrollspel har fler köpeäventyr, medan skräckrollspelarna av nöd blir tvungna att uppfinna egna äventyr. Eftersom köpeäventyr måste vara handlingsbaserade - i och med att konstruktörerna inte känner till dina spelarnas rollpersoner så kan de inte göra dem karaktärsbaserade. Därmed får skräckrollspelarna större möjlighet (hah!) att göra karaktärsanpassade äventyr, medan fantasyspelarna har större möjlighet att köpa handlingsbaserade äventyr. Därigenom är risken större att handlingsbaserade äventyr blir dominerande eller i alla fall lika stora som karaktärsbaserade äventyr.

Men tro för allt i världen inte att skräckrollspelen slipper undan från handlingsorienterade äventyr. Skräckexemplet (pun intended) är Svarta Madonnan till Kult. Maken till spårvagn får man leta efter!

Poängen är att intrig, ståry och struktur är ofta samma i både fantasy, SF och skräck. Den stora skillnaden är temat och det önskade resultatet, inte metoden. Det skulle göra ett antal pretentiösa skräckrollspelare rätt gott att komma underfund med detta, istället för att höja sin genre till skyarna på grund av de egenskaper som alla andra genrer också har.

Får jag avslutningsvis påminna om filmen Alien. Är den skrämmande? Ja! Är den handlingsinriktad? Ja! Är den karaktärsinriktad? Nepp, inte en centimeter. Hela temat och ståryn i filmen är ett stängt utrymme, en besättning som inte kan komma ut och ett oövervinnerligt monster som plockar bort dem en efter en. Hade Ridley Scott fokuserat på besättningens karaktärer och intriger dem emellan så hade filmen förlorat sitt flyt. De som har tillgång till DVDn kan själva titta på den bortklippta scenen när Veronica Cartwright grälar med Sigourney Weaver. Scenen blir ett stopp i ståryn och den tar bort fokus från det skrämmande, även om det utvecklar karaktärerna. Således, snipp ner på klipprummets golv.

Skräck är ofta bäst när den helt enkelt bara skrämmer skiten ur spelarna.

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Mr SL

Warrior
Joined
28 Dec 2000
Messages
395
Location
i ett obetydelse löst ställe
Skrik

Nja, är skräckspel verkligen detsamma som att man som spelare är rädd?

Jag kan få fram den efekten att spelarna skakar och skriker.

*ler det rysliga leendet som fick Ida att skrika*

Människor skapar sina egna gudar, Markis Lazarus
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Skräck och fantasy

”Tvärtom, skulle jag vilja säga. Till en början, i början på ens rollspelaskarriär, saknar fantasyrollpersoner motiv över huvud taget. De äventyrar för att det står i äventyret.”

Inte mina rollpersoner iaf, och antagligen inte så många andras heller. Nog har man väl en tanke om vad ens RP är för någon och varför den väljer att bli äventyrare. I de flesta rollspel, såväl fantasy som andra genrer, uppmanas man att ha en personlighet/drivkraft, däremot har jag inte sett något spel där det står att rollpersonerna äventyrar därför att det står i äventyret.

” betrakta Cthulhu.”

Svårt eftersom jag inte har spelet. Jag tror för övrigt att ett grundläggande problem är att du och jag har olika uppfattning om vad skräckrollspel är för något. Den logiska följden därav är att skillnaderna mellan skräck och fantasy inte är desamma för oss.

”Tja, man vill bli skrämd, helt enkelt, på samma sätt som man i fantasyäventyren vill råka ut för ett äventyr.”

De skräckspel som jag bygger min uppfattning utifrån är Kult och Vampire. Där är det definitivt inte så att rollpersonerna söker skräck.

”Intrigspel är synnerligen förekommande i samtliga genrer. Utöver de absolut tidigaste "röja tunnel och hämta skatter"-äventyren så finns det faktiskt minst två sidor som gör något aktivt, nämligen spelarnas och skurkarnas. Det räcker faktiskt med två sidor för att man ska ha intrigerande.”

För mig är inte intrigspel detsamma som att ”intriger förekommer”, utan att intriger betonas. I ett spel som Vampire där det ständigt är ett gäng olika fraktioner och individer som intrigerar på diverse plan betonas intrigerna på ett annat sätt än i Star Wars där intrigen mestadels är enkel. (Detta utifrån hur spelen är gjorda, naturligtvis går det att spela på annat sätt...) För säkerhets skull ska sägas att detta inte är någon sorts kritik mot Star Wars, jag har lirat flera jäkligt roliga SW-äventyr /images/icons/laugh.gif, men där har det som utmärker SW betonats.

”Eftersom köpeäventyr måste vara handlingsbaserade - i och med att konstruktörerna inte känner till dina spelarnas rollpersoner så kan de inte göra dem karaktärsbaserade.”

Åtminstone är det svårare att göra dem karaktärsbaserade, så man ska nog inte ta köpeäventyrens utforming som någon alltför stark indikator.
Men tittar man på spelen så är det skillnad i var tyngdpunkten ligger. I Kult är fördelar, nackdelar och mörka hemligheter (alla är viktiga delar i ett karaktärsskapande) centrala i spelet, något liknande hittar du inte i DoD eller Rolemaster. Naturligtvis är det inget som hindrar att man tar in de här elementen i sitt fantasyspel, men spelens utformning får ändå ses som en indikator på vad som betonas i olika genrer.

”Får jag avslutningsvis påminna om filmen Alien.”

Har inte sett den.

”medan vi ändå delar ut pungsparkar”
”pretentiösa skräckrollspelare”
”Så ursäkta att jag säger det, men kom inte med sådana där elitistiska antydningar att skräck per automatik är "bättre" i form, motivation och ståry. Det är det inte.”


Min uppfattning är att skräcken i allmänhet har de fördelar framför fantasy som jag redogjort för tidigare i tråden, men att detta givetvis varierar med beroende på hur man väljer att spela. Detta är absolut inte detsamma som elitism! Jag gillar verkligen fantasy och tycker den har sina fördelar där den vinner över andra genrer. Fantasy är den genre som jag ägnat och ägnar i särklass mest tid och engagemang åt. Undvik gärna att komma med anklagelser i stil med ovanstående, det blir lätt konstigt när man kommer med personangrepp mot någon man inte träffat. Om du kände mig så skulle du inse hur fullkomligt absurpt det vore att påstå att jag ser ner på fantasy. Åtminstone borde man väl kunna begära att du tittar på min profil, den ger väl en ganska stark antydan om att jag inte har någon sorts rangordning mellan skräck och fantasy.
Det som var själva poängen från början i den här tråden är att Foggmock (Dane) undrade om skräckrollspel. Då tyckte jag att det var lämpligt att jämföra den med andra genrer. Eftersom de genrer han spelat är desamma som de jag hade spelat innan jag mötte på skräckspelen tycker jag det är relevant att förklara vad jag upplevde (och upplever) som positivt med skräckspel kontra andra spel (och då i första hand fantasy eftersom det är det jag spelat klart mest). Om du har en annan uppfattning än mig om skräck, fantasy och genrer så tycker jag att du ska skriva ett inlägg där du berättar om...
...vad du anser vara skräckspel.
...vad du tycker skräckspel har för positiva och negativa sidor i jämförelse med andra genrer.
...vad du tycker karaktäriserar fantasygenren.
...hur du tycker man kan lyfta fram karaktärs- och intrigspel i fantasy.
...i vilken mån du tycker man kan tala om olika genrer.
Det tycker jag och förhoppningsvis de flesta andra på forumet är mer intressant än ”pungsparkar” och rekommendationer om vad ”pretentiösa skräckrollspelare” borde komma underfund med. /images/icons/wink.gif
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Skrik

Nja, är skräckspel verkligen detsamma som att man som spelare är rädd?

Ja, för om spelaren sitter där lungt och avslappnat och påpekar "ojsan, det ser ut som min karaktär är vettskrämd igen... vilken mes..." så tycker i.a.f jag att man inte kan kalla det för skräck.
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Fantasyspel

Om man kollar på dominerande fantasyspel som DoD, D&D, Rolemaster och Warhammer, nog är det genomgående så att rollpersonen betraktas som en äventyrare med någon form av motiv för att ge sig ut i världen.

Av den enkla anledningen att många tycker det är tråkigt att spela en bagare som lever ett lungt liv och bakar bröd varje dag utan fler bekymmer än priset på ved och mjöl... Motsvarigheten till detta i t.ex. WoD vore att alla spelarna spelade vampyrer som bodde ensamma i olika småstäder utan kontakt med andra av sin sort. Hur mycket intriger skulle det ge upphov till?

Eftersom du uppenbarligen spelar intrigbaserad fantasy utan äventyr så hamnar antagligen karaktären i centrum på ett annat sätt än den hade gjort om ni bara lirat äventyr i stil med Maktens portar.

Det finns inget som hindrar en från att spela Maktens portar med fokus på karaktärerna och med mycket intriger...

Jag gillar också intrigkampanjer och dylikt, men jag tycker det är knepigt att skapa äventyrslösa och intrigdominerade kampanjer i fantasy.

Varför skulle det vara svårare än i andra spel? Det är bara frågan om att göra levande karaktärer, bra spelledarpersoner och ett gäng motstridiga mål.

F.ö. tycker jag inte intriger är en naturlig del av skräckrollspel så det känns fel att hålla fram det som dess stora fördel. Intriger och skräck kan på sin höjd samexistera; de är inte sammankopplade. Man kan notera att det mest långlivade skräckrollspelet är i princip helt befriat från intrigerande och lämpar sig väl för en äventyrsbaserad struktur.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Skräck och fantasy

"Inte mina rollpersoner iaf, och antagligen inte så många andras heller. Nog har man väl en tanke om vad ens RP är för någon och varför den väljer att bli äventyrare. I de flesta rollspel, såväl fantasy som andra genrer, uppmanas man att ha en personlighet/drivkraft, däremot har jag inte sett något spel där det står att rollpersonerna äventyrar därför att det står i äventyret."

Tja, jag kanske började rollspela för tidigt, eller nåt, men även min erfarenhet av "nyare" spelare är att de började ofta precis som jag och de flesta andra jag spelar med: man gjorde en kasse siffror och går ut och äventyrar. Bakgrunden bestod i princip av namnet.

Först senare kom bakgrunden in i rollpersonsskapandet och man började fundera över varför man egentligen gick ut och äventyrade, men det brukade mest bli platta påhitt om "hela familjen dog" eller "pappa kastade ut mig" eller något sånt. I vilket fall som helst så kom bakgrunden inte att spela någon större roll egentligen. Fortfarande äventyrade man mest för att äventyret förväntade sig att man skulle ut och äventyra. Det hindrade iofs inte rollspelande.

Först efter en sju-åtta års spelande så började spelledaren väva in rollpersonens bakgrund i äventyret, och motivationen att äventyra blev en del av äventyret. Trots detta är det inte så ofta som bakgrunden används som annat än startpunkt i kampanjen. Det är faktiskt inte ofta som spelaren kan hämta resurser från sitt förflutna, eller som spelledaren bygger äventyr kring något som hänt förut.

Nå, detta är min rollspelande historia, men jag har funnit att den stämmer överens med tämligen många andras.

"Där är det definitivt inte så att rollpersonerna söker skräck."

Det gör inte huvudpersonen i en amerikansk B-skräckis heller. Jag talade om spelaren nu. Man hänger med på skräckäventyret och gör rent ut sagt idiotiska saker, eftersom det är en outtalad konvention: håll dig inom äventyrets ramar och bli road. Det enda som behövs är en lös och luddig motivation till varför rollpersonerna ska stanna kvar så att spelarna kan bli skrämda - motsvarande de gamla B-skräckisklassikerna "jag hörde ett konstigt ljud i källaren, bäst jag kollar upp det (så att det otäcka monstret kan skrämma ihjäl mig när jag är isolerad och utsatt)" eller "usch vad kladdig jag är, bäst jag tar en dusch (så att den galne psykopaten kan hugga ihjäl mig i en trevlig nakenscen i duschen)". Den första satsen är det skäl som vi presenterar som orsak till handlingen i den andra satsen, men i själva verket är det bisatsen i parentes som är den verkliga orsaken. Vi vill bli skrämda, och hittar på en kasse svepskäl för att rollpersonerna ska kunna stanna kvar så att bli kan bli skrämda.

"För mig är inte intrigspel detsamma som att ”intriger förekommer”, utan att intriger betonas."

Jag skulle vilja rekommendera dig att titta på äventyret "Power behind the Throne" till Warhammer Fantasy Roleplay. Det är förmodligen ett av de bästa köpeäventyren som jag har sett, och det är i högsta grad ett intrigspel sett ur din synvinkel.

">>”Får jag avslutningsvis påminna om filmen Alien.”
Har inte sett den."


Gör det.

"Undvik gärna att komma med anklagelser i stil med ovanstående, det blir lätt konstigt när man kommer med personangrepp mot någon man inte träffat."

Vad jag menade med mina pungsparkar är egentligen att alla de element som du hävdade var unika eller utmärkande för skräckspel inte är det - de är generella återkommande drag i samtliga genrer. Måhända att jag uttryckte det elakt, men poängen är ändå att genreskillnaden snarare handlar om miljö och önskat mål, inte om element i stårystruktur eller rollpersonernas motivation eller bakgrund.

Intrigspel förekommer i fantasy, SF och skräck. Som jag redan uttryckt tidigare så hävdar jag jag personligen anser att intriger inte har i skräck att göra, annat än som rollpersonerna utsatta för den utan chans att påverka. Intriger dödar skräck, eftersom det är en analytisk handling att utsättas för dem, och analys dödar skräck.

Välbeskrivna rollpersoner förekommer i fantasy, SF och skräck. De rollspel där rollpersonens deltagande i äventyr motiveras bäst som jag har spelat är två SF-rollspel: Babylon Project och Albedo. Därefter kommer Pendragon och Cyber Generation. Vampire och Kult ligger ganska långt ner, på nivå med Cyberpunk, Castle Falkenstein, Ars Magica och Star Wars, ungefär. Cthulhu ligger mer eller mindre längst ner - enda orsaken till att man äventyrar är att spelaren förväntas äventyra.

"...vad du anser vara skräckspel.
...vad du tycker skräckspel har för positiva och negativa sidor i jämförelse med andra genrer.
...vad du tycker karaktäriserar fantasygenren.
...hur du tycker man kan lyfta fram karaktärs- och intrigspel i fantasy.
...i vilken mån du tycker man kan tala om olika genrer."


Det tar jag i en annan tråd, för det är också ett oerhört intressant ämne.

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 
Top