Nekromanti Skräck - eller inte?

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Medhåll

Och medan vi ändå delar ut pungsparkar, betrakta Cthulhu. I många äventyr skulle den förnuftiga rollpersonen flytta från Arkham till ett bättre ställe, till exempel Los Angeles eller Hawaii, innan anslaget till äventyret ens är över.

Genrekonventioner är viktigare än sunt förnuft :)

Så ursäkta att jag säger det, men kom inte med sådana där elitistiska antydningar att skräck per automatik är "bättre" i form, motivation och ståry. Det är det inte.

Eller för den delen att mer motivation, djupare karaktärer och komplexare story skulle vara objektivt bättre. Tredimensionella karaktärer, intrig och äventyrslöshet skulle helt förstöra t.ex. PlayElf, vilket skulle vara dåligt.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Fantasyspel

”Av den enkla anledningen att många tycker det är tråkigt att spela en bagare som lever ett lungt liv och bakar bröd varje dag utan fler bekymmer än priset på ved och mjöl... Motsvarigheten till detta i t.ex. WoD vore att alla spelarna spelade vampyrer som bodde ensamma i olika småstäder utan kontakt med andra av sin sort. Hur mycket intriger skulle det ge upphov till?”

Alltså, jag får ännu en gång betona att jag pratar om rollpersonen, inte om spelaren. Att spelaren tycker det skulle vara trist att spela en bagare som bakar bröd dagarna i ändå är väl självklart. Men vad får rollpersonen att skippa bagarlivet och istället kasta sig ut på jakt efter skatter, faror, äro m.m.? Vad svarar han när någon frågar honom om hans yrkesval? Knappast att ”den som spelar mig ville ha lite mer action på när han lirar på fredagskvällarna”.
I WoD är det inte så att rollpersonen bestämmer sig för att bli vampyr och bli indragen i diverse intriger och farligheter. Han blir vampyr och därmed hamnar har han inte mycket val, till skillnad från en invånare i en fantasyvärld som kan välja att hålla sig utanför allt som luktar äventyr. Det faktum att han är vampyr gör att varulvar och vampyrjägare kommer försöka dräpa honom, han måste gömma sin identitet för människorna, andra vampyrer kommer försöka utnyttja honom o.s.v., oavsett om han är i New York eller en bonnhåla. Kanske kan han få vara ifred lite längre tid i bonnhålan, men förr eller senare så kommer det hända honom saker som beror på det faktum att han är vampyr.

”Det finns inget som hindrar en från att spela Maktens portar med fokus på karaktärerna och med mycket intriger...”

Inte riktigt det ultimata öventyret för det dock va? /images/icons/wink.gif

”Varför skulle det vara svårare än i andra spel? Det är bara frågan om att göra levande karaktärer, bra spelledarpersoner och ett gäng motstridiga mål.”

Varför jag tycker det är enklare i skräck än i andra spel anser jag mig redan ha förklarat, kolla i tidigare inlägg. Observera för övrigt att det handlar om vad jag tycker, inte något försök att presentera en allmängiltig sanning.

”F.ö. tycker jag inte intriger är en naturlig del av skräckrollspel så det känns fel att hålla fram det som dess stora fördel.”

Och vad tycker du är fördelarna då? Det tycker jag vore intressantare att få höra än att bara få veta att du inte tycker som jag. Du kan väl ta en titt på vad för förslag på saker att ta upp som jag skrev till Krille. Det är klart mer motiverat än att försöka berätta för mig att de erfarenheter jag har skulle vara felaktiga. Jag har mina erfarenheter och synpunkter, och du har dina så kom igen och var lite konstruktiv min gode Vindhand! /images/icons/smile.gif
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: hmm...

Jag gillar bådadera. Det jag försökt säga är att jag tycker att skräckrollspel (enligt vad jag menar med skräckrollspel) ger större utrymme för karaktärsspel och intrigspel än flera andra genrer. Eftersom jag gillar intriger och karaktärsspel så gillar jag alltså att man får detta i skräckspelen. Att jag sedan gärna lirar intrig- eller karaktärsspel (känner du till några bra mer eller mindre renodlade sådana får du gärna tipsa mig! /images/icons/smile.gif) utan att det är med någon skräck är en annan femma.

Att man som spelare kan bli skrämd ser jag som en sorts bonus; lyckas man leva sig in ordentligt i spelet kan man känna en del av den skräcken ens RP gör. Vilket förstås är positivt!
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Skräck och fantasy

”Det är faktiskt inte ofta som spelaren kan hämta resurser från sitt förflutna, eller som spelledaren bygger äventyr kring något som hänt förut.”

Kult tycker jag dock får in detta väldigt påtagligt, och är därmed ett exempel på min erfarenhet att skräckrollspel öppnar möjligheter för karaktären.

”Nå, detta är min rollspelande historia, men jag har funnit att den stämmer överens med tämligen många andras.”

Men då är vi inne på frågan om hur man genomgår olika stadier i sitt rollspelande, och inte frågan om genrer. Och det här med rollspelsstadier tycker jag passar bättre in någon annanstans på forumet.
Ska förresten säga att jag missade att du med rollspelskarriär menade den egna rollspelskarriären, jag var såpass inne på det här med rollpersonens synvinkel att jag tänkte ”i början av rollpersonens karriär”. /images/icons/smile.gif

”Det gör inte huvudpersonen i en amerikansk B-skräckis heller. Jag talade om spelaren nu.”
”Vi vill bli skrämda, och hittar på en kasse svepskäl för att rollpersonerna ska kunna stanna kvar så att bli kan bli skrämda.”


Då är vi inne på det här med spelare kontra rollperson igen. Vi vet väl var vi har varandra här så det är nog inte mycket mer att säga. För den här gången... (Varför hamnar vi ständigt i diskussion med varandra? /images/icons/crazy.gif)

”Jag skulle vilja rekommendera dig att titta på äventyret "Power behind the Throne" till Warhammer Fantasy Roleplay. Det är förmodligen ett av de bästa köpeäventyren som jag har sett, och det är i högsta grad ett intrigspel sett ur din synvinkel.”

Med tanke på att vi ständigt verkar ha olika åsikter så vet jag inte om jag vågar lita på dina smakråd. Men en polare lirar ibland Warhammeräventyr i sitt Elric så jag ska se om jag kan få honom att köpa det kanske. Han ska spelleda kampanjen Shadows over Bögenhafen (tror jag det heter) i höst; ingår Power behind the Throne där?

”Det tar jag i en annan tråd, för det är också ett oerhört intressant ämne.”

Bra, ser verkligen fram emot att läsa det inlägget!/images/icons/smile.gif
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Enemy Within

"Han ska spelleda kampanjen Shadows over Bögenhafen (tror jag det heter) i höst; ingår Power behind the Throne där?"

Shadows over Bögenhafen är första modulen i serien "The Enemy Within". Andra modulen är "Death on the Reik". Tredje är "Power behind the Throne". Den fjärde delen, "Something rotten in Kieslev", bör ni hoppa över - det är bara en massa tunnelkräl och påverkar knappast kampanjen. Femte delen heter "Empire in Flames".

Det ska tilläggas att jag inte är förtjust i Warhammer Fantasy Roleplay, vare sig som regelsystem eller spelvärld, men "Enemy Within" är den bästa köpta kampanj jag någonsin spelat, trots detta.

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Fantasyspel

Men vad får rollpersonen att skippa bagarlivet och istället kasta sig ut på jakt efter skatter, faror, äro m.m.?

Det är ju individuellt för rollpersonen. Man väljer helt enkelt att spela någon av det fåtal som gör något intressant och spännande med sitt liv snarare än den stora grå majoriteten som bakar bröd och skyfflar dynga...

Vad svarar han när någon frågar honom om hans yrkesval? Knappast att ?den som spelar mig ville ha lite mer action på när han lirar på fredagskvällarna?.

Nej knappast, men det krävs inte mycket fantasi för att komma på en bättre bakgrund än så. Titta på Bilbo; han började äventyra mest föratt hans stolthet sårades, därefter fortsatte han för att reda upp den röra han hamnat i...

Den enklaste förklaringen: jag ville ha litet spänning i livet. Funkar faktiskt även ur karaktärens synvinkel. Det finns idag folk som söker sig till att bli legosoldater m.m. med liknande motiveringar :)

Kanske kan han få vara ifred lite längre tid i bonnhålan, men förr eller senare så kommer det hända honom saker som beror på det faktum att han är vampyr.

Ja, och detta som händer honom är lika mycket "ett äventyr" som fantasygruppen som snubblar över en urgammal karta eller CoC-investigatorn som kommer en elak kult på spåren...

Inte riktigt det ultimata öventyret för det dock va?

Så fel är det inte... Det omedelbart föregående äventyret (Döda skogen) är rena drömmen för intrigbaserat och karaktärsfokuserande spel eftersom det nästan kräver att man får ett antal motstridiga faktioner att samarbeta. Dessa intriger flyter lätt över in i Maktens portar eftersom ett antal av nämnda faktioner sannolikt kommer kräva att få följa med in...
Dessutom, första gången jag spelade det så försökte vi övertala "huvudskurken" att byta sida, så att vi skulle slippa slåss mot honom... :)

Varför jag tycker det är enklare i skräck än i andra spel anser jag mig redan ha förklarat, kolla i tidigare inlägg.

Det enda jag finner är att du tycker det är lättare i spel som uttryckligen siktar på och betonar intriger. Jag tycker inte det har med skräck att göra... Hur mycket _intrigerande_ blev det när du spelade Kult t.ex?

Och vad tycker du är fördelarna då?

Det torde väl vara uppenbart: Att man blir skrämd / får skrämma sina spelare.

Det tycker jag vore intressantare att få höra än att bara få veta att du inte tycker som jag. Du kan väl ta en titt på vad för förslag på saker att ta upp som jag skrev till Krille. Det är klart mer motiverat än att försöka berätta för mig att de erfarenheter jag har skulle vara felaktiga.

Jag har väl redan <a href="http://forum.rollspel.nu/showthread...ew=expanded&sb=5&vc=1#Post102464">försökt</a> i någon mening men jag kan ju hoppa på Krilles nya tråd ovan för mer utförlig diskussion om det :)
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: hmm...

Det jag försökt säga är att jag tycker att skräckrollspel (enligt vad jag menar med skräckrollspel) ger större utrymme för karaktärsspel och intrigspel än flera andra genrer.Eftersom jag gillar intriger och karaktärsspel så gillar jag alltså att man får detta i skräckspelen.

Jag håller fortfarande inte med om den kopplingen. Man kan säkert intrigera litet i skräck men det är ingalunda något inneboende i genren. Hur mycket regelrätta intriger är det i Nosferatu eller Vampyrernas Natt?

Att jag sedan gärna lirar intrig- eller karaktärsspel (känner du till några bra mer eller mindre renodlade sådana får du gärna tipsa mig! /images/icons/smile.gif) utan att det är med någon skräck är en annan femma.

Tja, du spelar ju redan Vampire som är mycket bättre lämpat för intrigerande (eller ultravåld) än för skräck så du borde ju vara glad /images/icons/wink.gif

Allvarligt talat är jag fel person att fråga om tips eftersom jag inte, som du, anser att förmågan att intrigera eller spela en karaktär är så värst beroende av genren. Man kan göra det i D&D om man så vill... faktum är att D&D nog skulle förbättras av att spelas som ett våldsfritt intrigrollspel med tanke på de sunkiga stridsreglerna men det är en annan debatt :)

Att man som spelare kan bli skrämd ser jag som en sorts bonus; lyckas man leva sig in ordentligt i spelet kan man känna en del av den skräcken ens RP gör. Vilket förstås är positivt!

Man skulle kunna använda dina argument för att berömma t.ex. SF som genre. Babylon 5 är fyllt med intrigerande och karaktärsutveckling och dessutom finns det en massa sf-element som kan förhöja stämningen litet som en bonus :gremsmile:
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Skräck och fantasy

<I>De som har tillgång till DVDn kan själva titta på den bortklippta scenen när Veronica Cartwright grälar med Sigourney Weaver.</I>

Eftersom jag inte har tillgång till DVDn... Vad grälar de om?

--
Åke
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Skräck och fantasy

"Eftersom jag inte har tillgång till DVDn... Vad grälar de om?"

Ripley släppte ju inte in Lambert, Kane och Dallas när Kane fått något i ansiktet, eftersom karantänreglerna inte tillåter det. Så när Kane äntligen ligger i sjukan så flyger Lambert på Ripley i korridoren utanför sjukan och anklagar henne för att vara mördare som inte släppte in dem. Lambert utvecklas till en hysterisk person som rätt lätt sticker över gränsen, och Ripley utvecklas till en kall regelslav.

Det finns ett par andra klipp också som utvecklar de andras personligheter, men som också klipptes bort.

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,291
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Tja...

"Eftersom du uppenbarligen spelar intrigbaserad fantasy utan äventyr så hamnar antagligen karaktären i centrum på ett annat sätt än den hade gjort om ni bara lirat äventyr i stil med Maktens portar. "

- Tja, faktum är att jag snarare spelar karaktärsbaserad fantasy - när vi spelar får såväl intriger som äventyrande stå tillbaka i karaktärsutvecklingens namn :)

"...så skulle jag nog påstå att fantasyn är mer handlingsbaserad medan skräcken är mer karaktärsbaserad."

- Tja, inte när vi spelar, det är ett som är säkert. :)

"Jag gillar också intrigkampanjer och dylikt, men jag tycker det är knepigt att skapa äventyrslösa och intrigdominerade kampanjer i fantasy. Men jag skulle gärna höra hur du gör så skriv och berätta!"

"Skicka ett mail med inbjudan till nästa spelmöte, jag lirar gärna fantasy med mindre äventyr och mer intriger."

- Tja, varför inte? Så jävla gott om spelare har vi inte, och du bor ju hyfsat nära Malmö. :)
Nej, jag berättar gärna mer om mina kampanjer, men jag får erkänna att jag inte (iaf inte just nu) orkar hålla någon större utläggning här på forumet. Skaffa någon irc-klient och titta in på ircnet-kanalen #rpgonline om du är väldigt nyfiken - där pratar jag mycket och gärna. :)

- Ymir, nyss hemkommen efter ett väldigt bra spelmöte
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Tja...

"Nej, jag berättar gärna mer om mina kampanjer, men jag får erkänna att jag inte (iaf inte just nu) orkar hålla någon större utläggning här på forumet. Skaffa någon irc-klient och titta in på ircnet-kanalen #rpgonline om du är väldigt nyfiken - där pratar jag mycket och gärna. :)"

irc-klient? ircnet-kanalen? Sånt här har jag väldans dålig koll på; det var kanske dumt att spelgängets datakille inte fick någon plats i mitt sommar-DoD...

Du har förresten inga planer på att dyka upp i Lund nästa vecka när vi är några personer från forumet som ska ses? Ebbas café klockan 15 på tisdag, det står på Kontaktannonsforumet.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Fantasyspel

”Det är ju individuellt för rollpersonen. Man väljer helt enkelt att spela någon av det fåtal som gör något intressant och spännande med sitt liv snarare än den stora grå majoriteten som bakar bröd och skyfflar dynga...”

Exakt, här kommer vi till min poäng! ”Det fåtal” – precis!” Den klassiska och helt dominerande fantasyvarianten är att ens RP är en person med helt andra mål och värderingar än genomsnittspersonen. Min erfarenhet av skräckspel, Kult och Vampire, är att man här är mer ”vem som helst”. Man kan faktiskt välja att spela bagaren som tänkt sig att tillbringa resten av sitt liv i bageriet och som tycker att en helg på den årliga marknaden i grannstaden är höjden av äventyrlighet. I fantasyspelen är det generellt så att rollpersonen söker äventyren, medan det i skräckspel är tvärtom. Detta är iaf min erfarenhet som jag försökte redogöra för i mitt svar till Foggmock (Dane), precis som du försökte ge din bild av skräckspel.

”Den enklaste förklaringen: jag ville ha litet spänning i livet. Funkar faktiskt även ur karaktärens synvinkel. Det finns idag folk som söker sig till att bli legosoldater m.m. med liknande motiveringar :)

Jepp, och det är ju en nackdel om man skulle vara mer eller mindre tvingad att spela just de personerna, som ju utgör en liten minoritet. Jag känner (ytligt) bara två personer som dragit till Bosnien som FN-soldater och om jag skulle spela ett spel i miljön ”Sverige 2001” skulle jag definitivt inte vilja ha någon av dem som RP... /images/icons/wink.gif

”Ja, och detta som händer honom är lika mycket "ett äventyr" som fantasygruppen som snubblar över en urgammal karta eller CoC-investigatorn som kommer en elak kult på spåren...”

Exakt, men till skillnad från fantasygruppen som antagligen tycker det är jättespännande att upptäcka en skattkartan (trots att den vaktas av troll som äter äventyrare till frukost) så tycker inte vampyren i bonnhålan att det är det minsta kul att upptäcka att det finns en annan vampyr i trakten som känner sig hotad och därför tänka göra något åt den nyinflyttade.

”Dessutom, första gången jag spelade det så försökte vi övertala "huvudskurken" att byta sida, så att vi skulle slippa slåss mot honom... :)

När vi lirade försökte huvudskurken (i Mörkrets hjärta) istället övertala oss att byta sida, men vi slog ihjäl fanskapet. /images/icons/smile.gif

”Det enda jag finner är att du tycker det är lättare i spel som uttryckligen siktar på och betonar intriger. Jag tycker inte det har med skräck att göra... Hur mycket _intrigerande_ blev det när du spelade Kult t.ex?”

Det har inte varit lika mycket intriger som i Vampire, men mer än i fantasy. (Det hade kanske varit annorlunda om jag av någon anledning gillat de där killarna i slutet i boken som ser elaka ut på bilderna). Framförallt ett intressant spel mellan rollpersonerna som kan vara väldigt olika varandra (lite väl olika för att det ska fungera ibland ska sägas).

Nu drar jag iväg till sommarstugan, så det blir ingen mer diskussion för mig, men det finns kanske inte heller så mycket mer att säga i den här tråden. Se till att ha fixat något kul diskussionsämne tills jag är tillbaka nästa helg! /images/icons/wink.gif
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Fantasyspel

Exakt, här kommer vi till min poäng! "Det fåtal" - precis!" Den klassiska och helt dominerande fantasyvarianten är att ens RP är en person med helt andra mål och värderingar än genomsnittspersonen.

Det är som sagt upp till spelaren. Man får ju välja vilka mål och värderingar man vill... Det känns litegrann som du sågar fantasyspel för att du, när du spelat det, inte skapat karaktärer som du gillar att spela. Om du vill spela en vanlig person som tvingas in i spännande händelser mot sin vilja så är det lika lätt att göra detta i fantasy. Jag vet inte hur många karaktärer jag träffat på som varit baserade på ett dylikt koncept...

F.ö: vad är det för skillnad på att spela det fåtal som av någon anledning ger sig ut i världen (kanske i jakt på äventyr) mot att spela det fåtal som blir vampyriserade/har en chans att skåda igenom illusionen? Det ena behöver inte vara frivilligare än det andra.
Vampyrer och folk som börjar skåda igenom illusionen borde väl dessutom ha _ännu_ mer annorlunda värderingar jämfört med vanligt folk än fantasyrollpersoner jämfört med slps?

Min erfarenhet av skräckspel, Kult och Vampire, är att man här är mer "vem som helst".

Jätte... vampyrer och halvpsykos med mörka hemligheter är ju verkligen så svensson att det nästan blir tråkigt :)

Man kan faktiskt välja att spela bagaren som tänkt sig att tillbringa resten av sitt liv i bageriet och som tycker att en helg på den årliga marknaden i grannstaden är höjden av äventyrlighet. I fantasyspelen är det generellt så att rollpersonen söker äventyren, medan det i skräckspel är tvärtom.

Om man i Vampire gjorde mänskliga karaktärer som sedan förvandlades skulle det vara mer på det viset. Då borde man varken få välja sin klan eller vilka dicipliner man hade och så vidare. Nu är det ju inte så, eller?
Kult är litet mer ditåt, men det går lika gärna att spela det som ett avsiktligt sökande efter det övernaturliga.

Detta är iaf min erfarenhet som jag försökte redogöra för i mitt svar till Foggmock (Dane), precis som du försökte ge din bild av skräckspel.

Tja, det kan jag väl inte argumentera med... Däremot anser jag att det du hävdar som stora fördelar är lika tillgängligt även i andra genres än skräck. Det kan ju vara så även om du inte råkat uppleva det.

Jepp, och det är ju en nackdel om man skulle vara mer eller mindre tvingad att spela just de personerna, som ju utgör en liten minoritet. Jag känner (ytligt) bara två personer som dragit till Bosnien som FN-soldater och om jag skulle spela ett spel i miljön ?Sverige 2001? skulle jag definitivt inte vilja ha någon av dem som RP...

Så gör en mys-pys hemmasittar-karaktär som är tvingad från sin lugna tillvaro då. Om det är "soldat i bosnien" som är kravet så är det ju lätt att göra en andra generationens invandrare som ser sin farmor och sina kusiner hotade av onda människor...

Exakt, men till skillnad från fantasygruppen som antagligen tycker det är jättespännande att upptäcka en skattkartan (trots att den vaktas av troll som äter äventyrare till frukost) så tycker inte vampyren i bonnhålan att det är det minsta kul att upptäcka att det finns en annan vampyr i trakten som känner sig hotad och därför tänka göra något åt den nyinflyttade.

Jag har spelat många fantasyäventyr som knappast varit en drömsituation för karaktärerna. T.ex började ett äventyr med att vi kidnappade ("räddade") en liten flicka som satt i fångenskap hos en person som ryktades vara en hänsynslös magiker. Detta var inte frivilligt så mycket som det enda anständiga vi kunde göra. Min karaktär var emot det hela tiden men var tvungen att följa med för att skydda sin syster (som var en annan karaktär).

Det finns inget i skräckrollspel som hindrar folk från att vara intresserade eller gladda av äventyrstrådarna. Den gamle forskaren som kommer över ett urgammalt manuskript i CoC kan nog bli lika glad som äventyrarna med sin karta... även om denna glädje snart kan förbytas i skräck...
På samma sätt föreställer jag mig att en intrigerande vamp kan bli glad över en möjlighet att utöka sin makt.
T.o.m. den ensamme vampyren från bonnhålan kan nog bli glad över chansen att komma i kontakt med någon av sin egen sort...

Nu drar jag iväg till sommarstugan, så det blir ingen mer diskussion för mig, men det finns kanske inte heller så mycket mer att säga i den här tråden. Se till att ha fixat något kul diskussionsämne tills jag är tillbaka nästa helg!

Den kommer ju finnas i arkiven så jag svarar ändå :)
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Heh :)

när vi spelar får

Jag läste fel först och tänkte att "faan, nu går väl ändå grisodlandet litet långt; _spela_ får kan väl ändå inte vara kul"...

Jaja :)
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,292
Location
Helsingborg
Re: Skräck - eller inte? [lång]

Av nån anledning så gillar folk från alla åldrar att vara rädda. Det kan vara allt från åka berg- och dalbana, läskiga historier runt lägerelden till skräckfilmer och monsternoveller. Folk bara älskar skräck. Varför? Kanske bara för stimulationen och föreställningen som sker i personens huvud. Kanske är det känslan av när magen drar ihop sig och man känner sig helt kall.

Vad är det som framkallar dessa element då? Snabbt tänkt så kommer jag på dykarscenen i Hajen 1 när liket kommer fram. Mig skrämde den skiten ur.. Testa det i rollspel.. Skulle nog inte funka.
SL - "Du går i den mörka gången, facklans flammor speglar på dess väggar, en kall vind blåser vid dina fötter. Taket brister ovanför dig och en manskropp hänger ner från taket."
Spelare - "Jaha.. Ööh. Jag undersöker kroppen."
Inte så mkt till skräck där inte.. Man kan visserligen vinkla det lite och göra det till en död RP. Då blir spelaren lite oroad för det var <EM>något</EM> som dödade RP:n och kan vara ute efter spelarens RP också.

En annan som som har skrämt mig är monster i filmer men hur skulle det vara i rollspel? SL beskriver hur monster ser ut och det enda som spelaren tänker är antingen hur man ska likvidera monstret lr hur RP: ska fly. Återigen. Man måste vinkla det till sin fördel.
Kontenta.. Skräck på film är inte samma sak som skräck i rollspel.

Här är några element som är skräckinjagande:
<B>Det övernaturliga</B> - Människor/djur som ser helt normala ut har övernaturliga förmågor. Jmf m. de flesta utav Arkiv X:s avsnitt. Ofta så får tittarna också reda på vad det övernaturliga har för krafter. Gör detta med spelarna också.
<B>Det onda</B> - Monstret är inte alltid det onda. Obland kan det finnas en högre kraft bakom denna. Inte förrän <EM>den</EM> är förstörd så kan hemskheterna sluta.
<B>Skräcken</B> - Monster kanske <EM>ser</EM> förfärligt ut men det är bara stämningen som blir hemskt förfärligt om du beskriver monstret och förväntar dig att spelarna blir rädda utav det. Försök inte få de att må dåligt pga av äckliga scener som i den värsta splatterfilmen. Bra skräck är en blandning av de flesta element som jag tar upp här.
<B>Mystiken & förväntningen</B> - En stor del av förväntningen av vad som ska kommas skall är beroende av atmosfären som SL:n bygger upp. Hur omgivningen ser ut, dimma, fullmåne, mörkt, mystiska ljud och lukter. Allt läggs till mystiken. Håll inte inne med information bara för att skapa en mystik. Det kan leda till förvirring för spelarna istället. Men berätta saker som en regelbabblande SL som såhär "Det ryktas om en vampyr som finns i staden som ni är i. Ni hör ett skrik". Väv in det i historien. Låt de få höra rykten om vampyren. Rykten som kanske inte är sanna. Kanske är det <EM>flera</EM> vapmyrer, kanske en kult eller en psykiskt sjuk man. Eller det bästa! Låt spelarna få möta en galning eller en alkoholist som verkligen har mött vampyren.
Det okända - Tricket för att använda det okända är att avslöja en hel del till dina spelare men att alltid få de att vilja ha mer. Låt de få möta monstret en gång innan. Dels för att de då vet vad de möter så att de kan förbereda sig, dels för att monstret ska få ett ansikte och dels för att få spelarna att uträtta saker snabbt så monstret inte orsakar mer dödande/kaos. Men spelarna vet inte var monstret brukar hålla hus, hur de kan hitta den och hur den kom till.
<B>Slutstriden</B> - En bra berättelse har en början, en mitt som i sin tur leder till slutet. I slutet så läggs alla kort på bordet. SL avslöjar allt. RP:na får äntligen svar på sina frågor. Det brukar tillfredsställande att inte fortsätta undra över varför monstret gjorde som den gjorde och hur den kom till. Kanske var vampyren bara en psykopatisk människa...
<B>Uppföljaren</B> - Den som aldrig sker. Får mig att tänka på "Kritters - fula men grymma" när monstrerna äntligen är slaktade så får man se, som en epilog, några ägg som innehåller dessa Kritters. Uppföljaren är bara en enda scen som SL spelar upp i slutet för att få spelarna att tro att det nån gång i framtiden... då kommer uppföljaren.
<B>Magi</B> - Magi har alla övernaturliga berättelser. Den finns för att skapa en atmosfär av skräck och övernaturlighet. CoC har detta inslag. Mig har den fått som spelare att undra över vad som egentligen finns i världen som vi vanliga människor (i rollspelet) inte känner till.

OBS. Jag har själv inte kommit på detta själv utan sammanfattat det från en bok från "Palladium books".

"<EM>Skräck är ofta bäst när den helt enkelt bara skrämmer skiten ur spelarna.</EM>"
Men viktigast. Skräckrollspel funkar bara om spelarna tillåter sig själv att blir skrämda. Testa detta nästa gång ni spelar CoC eller nåt annat skräckrollspel. Det blir genast roligare att spela om ni hänger med i stämningen.

"<EM>Jag trodde det var i lag förbjudet att inte spela äventyr som är exakt likadana som Äventyrspaketen till DoDs grundregler...</EM>"
Grundlagarna till DoD.
1. SL har alltid rätt.
2. Om SL inte har rätt se ovanstående regel.
3. Du måste spela äventyr där du reser runt i världen beväpnad med stor yxa.
/images/icons/wink.gif

/[color:green]Han</font color=green> som ska börja belöna spelare som blir skrämda, för att de lever sig in bättre
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Heh :)

<I>Jag läste fel först och tänkte att "faan, nu går väl ändå grisodlandet litet långt; _spela_ får kan väl ändå inte vara kul"...</I>

Tja... Med lammslakt och perversa fåraherdar kanske man kunde få till en rätt schysst skräck- och ångestkampanj där? (-:

--
Åke
 

Hasse

Hero
Joined
13 Jan 2001
Messages
1,684
Location
Göteborg
Re: Heh :)

"Tja... Med lammslakt och perversa fåraherdar kanske man kunde få till en rätt schysst skräck- och ångestkampanj där? (-:"

Du får inte glömma den stora stygga vargen som brukar stryka omkrig runt hagen. Undrar om det finns några halvraser i sådana kammpanjer.

Hasse

So you think you can tell heaven from hell, blue skies from pain.
Pink Floyd
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Fantasyspel

”Om man i Vampire gjorde mänskliga karaktärer som sedan förvandlades skulle det vara mer på det viset. Då borde man varken få välja sin klan eller vilka dicipliner man hade och så vidare. Nu är det ju inte så, eller?”

Som sagts vid ett antal tillfällen i den här tråden så pratar jag om min personliga erfarenhet. I den Vampirekampanj som jag deltar i så spelar jag en människa som aldrig hört talas om vampyrer. Jag gissar att min RP för eller senare kommer att förvandlas till vampyr, men har väldigt svårt att tro att rollpersonen ifråga kommer att träffa på en skock vampyrer, där alla klaner är representerade, som kommer att fråga om hon har några särskilda önskemål angående klantillhörighet. /images/icons/wink.gif

För övrigt verkar det, utifrån vad som står i dina inlägg, som om det helt enkelt klickar i kommunikationen här. Uppenbarligen går det inte att få fram till dig vad jag menar och jag tänker inte spekulera i var felet ligger. Det ger hur som helst inte mig något att älta det hela om igen här på forumet. Vill du diskutera frågan ytterligare så föreslår jag att du greppar telefonen och ringer till mig eller att du hör av dig om du skulle ha vägarna förbi Lund.
 
Top