Nekromanti Skräck

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Isch, vad äckligt!

"Det du skriver i dina inlägg är väldigt motsägelsefullt."

IMHO inte. Jag tycker att jag är hur konsekvent som helst med vad jag tycker och tänker.

"Ja, det är trist att SAN här alltså bidrar att minska både trovärdigheten och skräcken."

Jo, speciellt om spelledaren inte gör sitt jobb.

Om spelarna inte vill öppna boken, där spelledaren har skrivit in ett skräckmoment, då får spelledaren skylla sig själv. Inget äventyr ska vara beroende av att spelarna gör X och inte Y (knappt ens undantaget incitamentet i början), så om spelledarens balla skräcksituation gick om intet för att spelarna inte läste boken så får spelledaren göra precis samma sak som om spelarna gick ner på krogen för att ta en öl och kasta pil istället för att gräva i Whitbys ruiner klockan två på natten när det är fullmåne - det vill säga lösa problemet.

I fallet ovan så är det ju spelarnas frihet som gör att spelarna missar ett skräckmoment. Vad ska du göra åt saken? Dra in spelarnas fria vilja? Riva krogen? Skriva en roman istället?

Nej, problemet med boken som inte lästes är inte ett regelproblem. Det är ett strukturproblem i äventyret.

"I fallet med SAN går du utanför rollpersonens skal och gör ett taktiskt övervägande där du funderar på vad en handling får för konsekvenser p g a av hur regelsystemet ser ut i det aktuella spelet. Klart fall av analys."

Håller inte med. Eller hävdar du att du analyserar din överlevnadschans om du står i fel ände av en osäkrad k-pist och beslutar dig efter en stunds analys för att göra som mannen med k-pisten säger eftersom din överlevnadschans är störst då? Trooooor inte det. Du (eller snarare, jag gjorde när jag hamnade där en gång) reagerar på att du är hotad. Du analyserar inte.

När identifikationen med rollpersonen är lagom stor så blir hotet mot rollpersonen som bara uttrycks verbalt i regeltermer precis lika fysiskt och oanalyserat som k-pisten. SAN-förlust gör min rollperson trasig. SAN-förlust farligt. Undvik.

Det handlar om samma sorts reaktion på varningssignaler som att slänga sig i skydd när någon vrålar "SKYDD!", samma sorts analys som gör att du inte kliver ut på en motorväg, och samma sorts analys som gör att du väljer att inte flyga till New York på semester efter 11 september 2001. Det är inget rationellt val. Det är en undermedveten reaktion på något som uppfattas som farligt.

"Jämförelserna mellan film och rollspel haltar betydligt."

Utom på ett område, nämligen syftet. Skräckspel där spelaren inte blir rädd missar sitt syfte. På samma sätt som att skräckfilmer inte är filmer som handlar om skrämda personer, utan är filmer med syftet att skrämma publiken, så ser jag skräckrollspel inte är rollspel om skrämda rollpersoner, utan rollspel med syfte att skrämma spelarna.

"Det jag är ute efter är att man genom att leva sig in i sin rollperson upplever dennes skräck."

Jag skiter i hur spelaren blir rädd. Det du säger är ett sätt (och ett ganska bra), men jag utesluter inga andra metoder. Tvärtom försöker jag gärna att använda dem i kombination, och jag struntar fullständigt om det är en regelmekanism eller något annat som används. Skrämmer det spelarna så är jag nöjd.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Isch, vad äckligt!

”Inget äventyr ska vara beroende av att spelarna gör X och inte Y”

Så långt är vi eniga...

”Nej, problemet med boken som inte lästes är inte ett regelproblem.”

En regel som gör att spelaren väljer att agera tvärtemot vad hans rollperson rimligtvis borde göra är ett problem. Att man som spelledare inte ska låta en dum regel paja ett äventyr motsäger inte detta.

” Eller hävdar du att du analyserar din överlevnadschans om du står i fel ände av en osäkrad k-pist och beslutar dig efter en stunds analys för att göra som mannen med k-pisten säger eftersom din överlevnadschans är störst då?”

Jag analyserar inte läget där om det är verkliga livet. Spelar jag en rollperson som hamnar i det läget så är det förhoppningsvis så att jag har en sådan inlevelse i min rollperson och att reglerna är sådana att jag inte heller då gör en analys utan blir spontant skraj. Är reglerna däremot sådana att jag som spelare ska fundera på sådant som inte rollpersonen funderar på så hamnar jag i ett analysstadie. Jag tvingas (eller uppmuntras iaf) att släppa min upplevelse som utgår från att jag ser det som händer inifrån min rollpersons huvud och istället se det hela som en åskådare som gör speltaktiska överväganden. Skräckreaktionen är inte längre instinktivt grundad.

”Trooooor inte det. Du (eller snarare, jag gjorde när jag hamnade där en gång) reagerar på att du är hotad.”

Ja, jag reagerar på att jag är hotad till livet. Däremot beror inte reaktionen på att jag kan få lite sämre mental balans om det händer något farligt och kanske hamna på dårhus om jag råkar ut för liknande saker tre gånger till.

”När identifikationen med rollpersonen är lagom stor så blir hotet mot rollpersonen som bara uttrycks verbalt i regeltermer precis lika fysiskt och oanalyserat som k-pisten.”

I fallet med boken blir identifikationen med rollpersonen noll. Ingen reagerar spontant och oanalyserat med rädsla inför tanken på att öppna en bok (skulle i så fall vara läroboken i tyska från plugget... /images/icons/wink.gif ).

”På samma sätt som att skräckfilmer inte är filmer som handlar om skrämda personer, utan är filmer med syftet att skrämma publiken, så ser jag skräckrollspel inte är rollspel om skrämda rollpersoner, utan rollspel med syfte att skrämma spelarna.”

Just därför ska man se till att det också blir rollspel och inget annat av det. Bygger skräcken på regelanalyser av typen “jag har ju ganska bra Viljestyrka så jag ska nog kunna klara skräckslaget, men frågan är om de XP jag kan få för monstret överväger den förlust i Mental hälsa som jag nog får...” så liknar det snarast något sorts figurtaktikspel och då fungerar inte skräcken på mig iaf. Möjligtvis kan jag i så fall drabbas av sådant som prestationsångest eller liknande, men det tycker inte jag är något att sträva efter när man lirar rollspel.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,320
Location
Helsingborg
Re: Isch, vad äckligt!

"Bygger skräcken på regelanalyser av typen “jag har ju ganska bra Viljestyrka så jag ska nog kunna klara skräckslaget,"
Då avslöjar man inte reglerna för spelarna så dessa regelanalyser inte kan ske.. Det är nåt jag tycker är skitviktigt iaf i skräckrollspel.. Nu kanske en spelare/SL har spelat CoC förut och kan reglerna men då är det deras sak.. Man ser ju om en skräckfilm för att roas.. Likadant borde det vara för skräckrollspel..

SAN i CoC, nu när vi ändå spec. på ett rollspel, fungerar (vad jag upplevt) mer som KP. SAN bidrar till "spelarens insats" precis som KP gör..
Har man risigt med KP så möter man ogärna ett monster.. Har man risigt med SAN stöter man helst inte på ett monster..
Detta kan göra att man går omkring orolig i ett gammalt knarrigt hus och är orolig för vad som man kan möta. Spelaren för att hans RP förlorar SAN och RPn för hans/hennes fysiska hälsa.

/[color:448800]Han</font color=448800> som inte hade en aning om hur SAN fungerade (förutom att de har nåt m galenskap) när han började spela CoC och som vet fortfarande väldigt lite
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
End of discussion?

"Jag tvingas (eller uppmuntras iaf) att släppa min upplevelse som utgår från att jag ser det som händer inifrån min rollpersons huvud och istället se det hela som en åskådare som gör speltaktiska överväganden. Skräckreaktionen är inte längre instinktivt grundad."

Kort sagt: beg to differ.

Man släpper inte sin upplevelse. Tvärtom. Det pågår inte någon form av analys eller speltaktiskt övervägande. SAN-förlust är ett hot, och det reagerar man på instinktivt, precis som en k-pist i nyllet är ett hot på vilket man reagerar instinktivt. Ingenstans har upplevelsen släppts.

"Bygger skräcken på regelanalyser av typen “jag har ju ganska bra Viljestyrka så jag ska nog kunna klara skräckslaget, men frågan är om de XP jag kan få för monstret överväger den förlust i Mental hälsa som jag nog får...” så liknar det snarast något sorts figurtaktikspel och då fungerar inte skräcken på mig iaf."

Helt korrekt. En sådan analys dödar skräcken.

Kruxet med ditt resonemang är att SAN inte funkar så. Lägre SAN = man mår dåligt. För låg SAN = rollperson borta. Monster = SAN sjunker = rollperson kan gå upp i rök. Där stannar analysen. Dessutom får man inte XP i Cthulhu. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

Men du har redan hört mina argument för saken ifråga, och jag tror inte att vare sig du eller jag tänker ändra på sig, även om vi upprepar våra argument femton gånger till.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
OK

"Dessutom får man inte XP i Cthulhu."

Jag vet. Det hela var ett allmänt exempel på att man ska undvika regler som skapar taktiska resonemang hos spelaren, men vars samband är främmande ur rollpersonens synvinkel.

"Men du har redan hört mina argument för saken ifråga, och jag tror inte att vare sig du eller jag tänker ändra på sig, även om vi upprepar våra argument femton gånger till."

Helt sant. Jag har iaf snarast blivit än mer övertygad om min ståndpunkt.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Isch, vad äckligt! [OT]

"Har du varit med om precis allting i hela världen?"

Näe. Jag har inte varit på toppen av Everest än, och jag kommer förmodligen inte hinna emigrera till Mars. Men det är väl det enda... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Toppen [OT]

"Vilka berg *har* du varit på toppen av?"

Jag är faktiskt rätt nöjd med min alpinistkarriär - den är klart mycket häftigare än vad 99,9% (eller så) av Sveriges befolkning har lyckats åstadkomma: Kebnekaise (2214 meter) och en österikisk topp som jag aldrig kommer ihåg namnet på (1812 meter) bestegs på det gamla hederliga sättet. Sen har jag varit uppe på ett par toppar till i samma höjdklass, men då fuskade jag (linbana, buss eller helikopter).

Visst, det finns alltid folk som brädar mig som alpinist, och det är väl inte så mycket att hänga i julgranen om man jämför med typer som George Mallory och Edmund Hillary, men ovanstående är inte illa pinkat för en glad amatör. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
 
Top