Tycker väldigt mycket om kampanjen Sju porträtt av Elvira Wallin, till rollspelet Svenska kulter. Det spelet överlag tilltalar mig med sin typ av skräck, för det är fantastiskt antiheroiskt. Annars brukar jag vilja spela skräck med spel som inte är tänkta att vara skräckrollspel egentligen, för det blir helt enkelt en annan sak—och spelarna kommer inte förvänta sig "skräcken" på samma sätt. Mitt regelsystem att luta mig mot för skräck var länge Unisystem i dess All Flesh Must Be Eaten-variant. När jag försökt återbesöka det har jag tyckt det blivit lite för bökigt. Så just nu spelleder jag gärna skräck med något busenkelt system, typ Knave.
KULT: Divinity Lost är det första spel som fått mig att bli intresserad av AW-regler, men jag är inget fan av de skrivna kampanjerna, och tycker att bilderna är lite töntiga så köpte Pocket Bible-utgåvan istället. Den är jag dock fantastiskt nöjd med!
Men sanningen är: spela skräck i ett rollspel där stämningen kan ges första prioritering. Spela ett spel som alla spelare är välbekanta med, så att det inte krävs bokbläddring, plastfigurer, eller liknande. Sätt igång spelträffen på ett allvarligt sätt, genom att spela en musikslinga som kampanjens tema, läsa upp förhållningsregler, dämpa belysningen, tända stearinljus, spika upp grannens katt på väggen, eller på liknande sätt "markera" att nu spelar vi. Utfäst svidande straff för den som har plingande ljud på mobilen.