Nekromanti Skräckspel med spelarmakt

[Genesis]

Hej, forumet!

Jag har spelat och spellett väldigt litet skräck i mina dar. Mest för att skräck inom rollspel har associerats så mycket med karaktärsinlevelse, att skrämma spelarna och annat som jag inte är intresserad av. Geiger Counter har dock fått mig intresserad av skräckspel som inte sysslar med sådant, utan som istället sysslar med sådant jag är intresserad av -- gemensamt berättelsebyggande. Geiger Counter är ju spelledarlös skräck där man samarbetar för att ha ihjäl lagom många rollpersoner och få en cool survivalskräckfilm.

Finns det fler sådana här spel? Har någon erfarenhet av att spela skräck utan rälsning, immersion och försök att skrämma spelarna? Jag är intresserad av att skrämma rollpersonerna, inte spelarna. Vilka spel skulle rekommenderas?

Det känns som om skräck är en genre som har ont om narrativistiska spel (Geiger Counter är det enda jag känner till, tror jag). Kanske dags att bryta ny mark?

Det här är en lös tråd som inte bara behöver handla om spelrekommendationer. Ge mig era tankar och åsikter i frågan.

 

[rjonas]

Dread är ganska ballt. Jag har läst det men inte spelat. Rollpersonerna är resultatet av 20 frågor. Frågorna syr ihop rollpersonerna med varann och äventyret.

Konflikterna sköts av att man drar staplar ur ett Jenga-torn. När tornet rasar "dör" rollpersonen. Man kommer helt enkelt överens om varför rollpersonen skrivs ut ur handlingen.

Det sägs att Jenga-tornet gör spelet mer spännande. Det passar sig till survival-horror eftersom man som spelare vet att tornet kommer rasa och att rollpersonerna kommer dö, såvida man inte klarar äventyret först.

Jag tycker skräck-rollspel funkar bäst om SL är en naturlig skitstövel. Snälla killar ska inte spelleda skräck.

 

[wilper]

Jag spelledde Dead of Night på GothCon för några år sedan. Det har traditionell spelledare men spelarna premieras för att sätta sina rollpersoner i klistret (dvs göra saker som skrämmer dem).

Annars är ju Eeros Zombie Cinema rätt exakt vad du efterfrågar "skräck utan rälsning, immersion och försök att skrämma spelarna", om man nu inte ser rollperasonernas progression genom spelplanen som rälsning.

 

[Genesis]

Dread är ganska ballt.

Ja, men inte alls vad jag efterfrågar. Dread handlar ju om att få en obehaglig stämning runt bordet och har, såvitt jag vet, inga mekanismer för spelarinflytande.

Jag tycker skräck-rollspel funkar bäst om SL är en naturlig skitstövel. Snälla killar ska inte spelleda skräck.

Det beror väl på spelet? Geiger Counter har ju som sagt ingen spelledare, utan alla samarbetar för att få till en bra ståry. Om någon är en skitstövel där så blir spelet inget kul.

 

[Genesis]

Jag spelledde Dead of Night på GothCon för några år sedan. Det har traditionell spelledare men spelarna premieras för att sätta sina rollpersoner i klistret (dvs göra saker som skrämmer dem).

Hm. Kan vara värt att kolla in. Var får man tag på det?

Annars är ju Eeros Zombie Cinema rätt exakt vad du efterfrågar "skräck utan rälsning, immersion och försök att skrämma spelarna", om man nu inte ser rollperasonernas progression genom spelplanen som rälsning.

Ja! Hur kunde jag glömma det? Det är ju precis vad jag letar efter! Dock suger det apballe, men det är fortfarande helt rätt. Klart värt att tas med på listan.

 

[wilper]

Jag tror jag köpte det på Lulu... eller IPR. Men jag hittar den inte där eller på Leisure games. Ser ut att bli svårt att få tag på den. Kanske Goblin games kan ha den hemma, de har ju några indiespel.

 

[Sodivra]

Jag spelledde Dead of Night på GothCon för några år sedan. Det har traditionell spelledare men spelarna premieras för att sätta sina rollpersoner i klistret (dvs göra saker som skrämmer dem).

Hm. Kan vara värt att kolla in. Var får man tag på det?

Du kan få mitt ex. Jag fattar det inte.

 

[terje]

Sorcerer har väl starka drag av skräck? Det är ju iofs inte så samberättande, men spelarinflytande finns ju både genom kickers och author stance.

Dont rest your head har jag inte spelat men det har ju inslag av skräck som spelgruppen borde kunna sätta fokus på.

Edit: Sen har vi ju Cold City som vi spelat en del i våras. Det har väl varit ungefär lika mycket (eller lite) skräck där som i någon av våra Call of Cthulhu kampanjer. Spelarna har nog aldrig varit rädda men rollpersonerna har drabbats av nervösa sammanbrott efter närkontakter med namnlösa fasor.

 

[Botulf]

Trail of Cthulhu ger en hel del spelarmakt genom att det lämnar mycket utrymme för improvisation hur man använder sina färdigheter för att lösa problem. Samtidigt ges det rollspelsutrymme och ger aktuell karaktär spotlight. Men det kräver också aktiva rollspelare med någolunda kreativitet.

 

[Genesis]

Själv tycker jag att spelarmakten i Sorcerer och Don't Rest Your Head är för liten. Jag vill numera ha director stance, inte bara author stance. Jag insåg det senaste gången jag lirade DRYH. Men visst, de platsar kanske på listan. Dock tveksamt eftersom man har superkrafter. DRYH kan jag gå med på fortfarande är skräck, eftersom man jagas av mardrömmar som försöker äta upp en och riskerar att bli galen, men Sorcerer? Nja.

Cold City har jag inte läst ännu. Kanske kan vara värd en titt, men jag har hört det kallas "monster hunting"?

 

[Genesis]

Trail of Cthulhu ger en hel del spelarmakt genom att det lämnar mycket utrymme för improvisation hur man använder sina färdigheter för att lösa problem.

Trail of Cthulhu är direkta motsatsen till det jag är ute efter, är jag rädd. Spelet är hårdrälsat som fan och det enda spelarna har makt över är fluffet som inte spelar någon roll. Jag skulle inte ta i det med tång. Inte för att det är dåligt, nödvändigtvis (det är tvärtom riktigt välgjort), utan för att det rimmar så illa med sättet jag gillar att spela rollspel på.

 

[terje]

Själv tycker jag att spelarmakten i Sorcerer och Don't Rest Your Head är för liten. Jag vill numera ha director stance, inte bara author stance. Jag insåg det senaste gången jag lirade DRYH. Men visst, de platsar kanske på listan.

Ok. Ja då är det väl i princip Geiger Counter och Zombie Cinema som platsar på listan.

Dock tveksamt eftersom man har superkrafter. DRYH kan jag gå med på fortfarande är skräck, eftersom man jagas av mardrömmar som försöker äta upp en och riskerar att bli galen, men Sorcerer? Nja.

Men det är ju inte rollpersonen som har superkrafterna i sorcerer - det är ju demonerna! Och dom försöker ständigt locka dig i fördärvet eller göra uppror och slita dig i stycken. Och i DRYH kommer ju krafterna alltid med risken att antingen utmattas och dö eller att förvandlas till ett monster.

Cold City har jag inte läst ännu. Kanske kan vara värd en titt, men jag har hört det kallas "monster hunting"?

Det finns inte något director stance i CC. "Monster hunting"? Tja det är lätt att spela på det viset (det är ett monster löst i berlin - fånga in / oskadliggör det!) men det finns inget som begränsar spelet till just sånna berättelser.

 

[Genesis]

Du har rätt om allt, såklart.

EDIT: Det där lät sarkastiskt. Det skulle det inte vara.

 

[Christoffer]

Afraid?

 

[.:Warwolt:.]

Hm, har jag förstått dig rätt om du vill ha ett skräckspel med spelarmakt som inte nödvändigtvis behöver vara läskigt för spelarna]?

 

[Christoffer]

Hur gick det med det här? Skrämd några rollpersoner ännu och i så fall med vad?

 

[Genesis]

Nej. Har inte ens lirat Geiger Counter. Speltest av Att resa sig upp har tagit alla speltillfällen, och nu skall vi dra igång en kampanj i In a Wicked Age, så det blir nog inge med det här.

 

[MrG]

Kruxet är att om alla har berättarmakt är det svårare att skrämmas, då det som skräms bäst är det okända.

Men å andra sidan så finns det ju brädspel som leker lite med konceptet gemensam berättelse och med temat skräck. Så om du inte har gjort det, kolla in Betrail in the house on the hill. Där mixas skräck med samarbete. Efter halva spelet blir en förrädare och spelar mot resten. Med rollspelare som spelare kan det blir lite mysskräcka över det...

-Gunnar (som tror att skräck och samberättande är en udda kombo och inte ser vitsen att blanda de två - varför vill du kombinera de, princip eller tror du att du kan hitta något bättre via det?)

 

[Genesis]

Kruxet är att om alla har berättarmakt är det svårare att skrämmas, då det som skräms bäst är det okända.

Jag ser det inte som ett krux. Jag är inte intresserad av att skrämmas.

-Gunnar (som tror att skräck och samberättande är en udda kombo och inte ser vitsen att blanda de två - varför vill du kombinera de, princip eller tror du att du kan hitta något bättre via det?)

Nu fanns det ju redan en massa sådana här spel, så jag slipper göra det själv. Och jag ser inte hur det är att "blanda". Inte mer än att Arvid blandar samberättande med ångpunk i Berättelser från Staden. Liksom, skräck är en genre. Blir du rädd när du läser Lovecraft? Jag blir det inte, men har behållning av berättelserna ändå. Det finns absolut inget som säger att man måste försöka skrämma spelarna när man spelar skräck.

 

[Christoffer]

Liksom, skräck är en genre. Blir du rädd när du läser Lovecraft? Jag blir det inte, men har behållning av berättelserna ändå.

Kan bara hålla med, sällan jag blir riktigt rädd av skräck i bokform, några få gånger har jag känt ett obehag, In the Hills, the Cities av Clive Barker har jag ett starkt obehagsminne av (på ett bra sätt alltså), likaså med rollspel.

Tänkte bara nämna att jag har ett planerat monster, klart inspirerat av Lovecraft, som är skapat till Afraid som förhoppningsvis kommer kunna spelledas inom kort, och jag återkommer då med en spelrapport kring det. Men jag misstänker att Afraid har för lite spelarmakt för vad du är ute efter....