Nekromanti Skräckstilar

[entomophobiac]

Bortsett från de klassiska gotiska, Lovecraftianska och andra stilar som litterära nördar redan känner till, så har jag länge funderat på vad för stilar skräck i rollspel egentligen bygger på.

För uppenbart är att "skräck" betyder olika saker för olika individer. För hur kan vissa annars påstå att Vampire inte är skräck eller att Kult är perversions-SM, när andra hävdar motsatsen?

Så vad förväntar man sig egentligen av ett "skräckrollspel", när det ändå är en benämning som folk tydligen slänger sig med?

Mina egna riktlinjer är ganska enkla och manifesteras i både AFMBE och CoC. Jag vill ha en kasse verktyg som jag själv kan använda efter egna preferenser, gärna så generella att de mer liknar en klase koncept och idéer än färdigkladdade metaplotter, och gärna utan några som helst "arketyper" i rent regelmässig benämning.

Men annars då? Vad tusan vill folk här på forumet egentligen ha av en bok som ståtar med titeln "skräckrollspel"?

 

[Troberg]

Vad tusan vill folk här på forumet egentligen ha av en bok som ståtar med titeln "skräckrollspel"?

En gång i tiden så ville jag ha böcker som kallade sig skräckrollspel. Det vill jag inte längre.

Det jag idag vill är att få uppslag till skräck. Ideer, miljöer, skeenden, teman, tips och så vidare, lösa och utan sammanhang så att jag kan bygga fritt och använda dem i valfri kampanj i valfritt spel (för mig innebär det oftast GURPS).

Att gå in för att göra ett spel för skräck tror jag är svårt om man vill få det att funka. Vissa genrer är enklare, tex kommer man i splatter undan med ett ganska enkelt koncept. Kult funkar rätt bra, men ställer stora krav på spelledaren. Cthulhu är lite enklare för spelledaren men svårare att få samma skräckkänsla i. Vampire har aldrig funkat som skräck för mig, men är OK som mörkt superhjältespel. Zombies i olika varianter är en annan lättköpt variant som funkar med liten insats från spelledaren.

Det tacksamma inom skräck tycker jag är att man kan flytta handlingen mellan olika miljöer, tider och världar ganska lätt (OK, Kult kanske är lite för specifik...).

Alien är baserad på en bok som tilldrar sig under kolonialismens glansdagar (om man kan kalla det så), men skulle lika gärna kunna hända på ett alvskepp eller ett övergivet slott i vildmarken under en snöstorm eller på en oljeborrplattform. 28 days later skulle kunna ske på en annan planet eller i fantasy.

Skräck är universiell, man kan inte stänga in den i ett enda spelkoncept (eller i en garderob)!

 

[KaGGe]

Jadu, med skräckrollspel tror jag att man menar ett värld där skräcken finns i atmosfären, där i beskrivningen av världen säger att det är mörkt och dystert osv., precis som det står att i ett fantasy rollspel är det drakar , svärd och magiker som gäller , men det går ju att spelleda skräck i alla typer av spelsystem / världar osv.

 

[Johan K]

För min del så skulle jag vilja ha en blanning av CoC, Chock & Kult.. De har en ruskit bra skräckstämmning i sig. Sen så skulle nog författaren vara Stephen King eller nån liknande författare.

 

[Railin av Zolod]

Som jag ser det är väll skräck nästan mer baserat på äventyret än spelet.
Jag kommer mycket väl ihåg det första skräckäventyret jag spelade. Det var Gemini som var system och spelvärld då....

 

[Jake Steele]

Men annars då? Vad tusan vill folk här på forumet egentligen ha av en bok som ståtar med titeln "skräckrollspel"?

som så många har påpekat så är skräck eller rysare en stämning som man försätter sina spelare i.

Men för att ett spel ska få kalla sig skräckrollspel så ska det ha en regelmekanism som bestämmer rollpersonens mentala hälsa på något sätt. Inget mer, eftersom resten handlar om stämning och stämning tar spelledaren hand om.

CoC har grundvarianten av regelsystem för mental hälsa/ohälsa. Kult 2 har nån mätare med 0 som utgångsläge, Vampire har sin Humanity mätare, UA har ett dussin mätare och neotech 2 med sina psykoskryss kvalar in som skräckrollspel.

Kommentarer?

-örn

 

[Troberg]

Men för att ett spel ska få kalla sig skräckrollspel så ska det ha en regelmekanism som bestämmer rollpersonens mentala hälsa på något sätt. Inget mer, eftersom resten handlar om stämning och stämning tar spelledaren hand om.

Håller inte alls med. Jag tycker inte att en artificiell mätare på rollpersonens mentala hälsa är nödvändig, eller ens att rollpersonens mentala ohälsa måste vara en faktor i skräck.

Den får gärna finnas, men det går utmärkt att lösa utan den också.

 

[Robert Jonsson]

Håller med Troberg . Tycker snarare just att dessa mätare försöker tvinga fram en stämning och detta blir då sällan en stämning som är önskad. Man kan inte försöka simulera fram det, utan det är något som måste skapas av SL.

 

[Troberg]

Håller med Troberg . Tycker snarare just att dessa mätare försöker tvinga fram en stämning och detta blir då sällan en stämning som är önskad. Man kan inte försöka simulera fram det, utan det är något som måste skapas av SL.

Japp. Eller för att formulera det på ett annat sätt: de visar verkan, inte orsak. De visar vad som händer då man blivit rädd, inte vad som gjorde att man blev rädd.

Mitt tips som funkar bra är att tala om för spelarna att om de spelar skrämda så använder man inte skräcktabeller och sånt. Tabellerna blir då ett slags hot för att motivera dem att spela i stället. Ofta spelar de både mer övertygande och mer drastiskt skrämda under dessa förutsättningar. Börjar man spela krämd så smittar den stämningen till spelaren och till de andra spelarna och man kan få en riktig skräckstämning.

 

[hraufnir]

Vet ni vad som skulle skapa en rejäl skräckstämning... det vore en häxmästare som hotade alla rp'na om att testa en dag i britney spears skor... givetvis med "ooops I did it again" som bakgrundsmusik... *nickar* det är min definition på skräck...

 

[Troberg]

Vet ni vad som skulle skapa en rejäl skräckstämning... det vore en häxmästare som hotade alla rp'na om att testa en dag i britney spears skor... givetvis med "ooops I did it again" som bakgrundsmusik... *nickar* det är min definition på skräck...

Jo, men jag brukar undvika att spela med sexuella perversioner som skräcktema.

 

[Ithaqua]

Bortsett från de klassiska gotiska, Lovecraftianska och andra stilar som litterära nördar redan känner till, så har jag länge funderat på vad för stilar skräck i rollspel egentligen bygger på.

För uppenbart är att "skräck" betyder olika saker för olika individer. För hur kan vissa annars påstå att Vampire inte är skräck eller att Kult är perversions-SM, när andra hävdar motsatsen?

En av de metoder jag har använt mig av är när jag leder tex. Coc bygger på överraskningseffekt; det är ju oftast kontrasten mellan den mundana världen och den skräck som ligger dolt under den som leder till stämningen av kuslighet, och kan framkalla trevliga chockeffekter..

Jag lät en spelargrupp slå fram sina karaktärer i ett spel som påminde om Coc, med samma tidsera och allt, nämligen "Gangbusters", och vartefter tiden gick framgick under viss förvirring att de egentligen spelade Call..

Det fick önskad effekt, kan man säga.