Nyligen läste jag ett gammalt inlägg av Rising som beklagade att en spelar-grupp hade som vana att gå igenom rigorösa säkerhetsprotokoll för att gardera sig mot allt elakt (i det fallet i innan de öppnade en dörr)
Att beklaga sig över detta kanske inte är nödvändigt, trots att spelarna vägrar försätta sig i en skrämmande situation (genom att som b.la. krille gett som exempel; gå ner i källaren för att undersöka konstiga ljud) så kan man ändå skapa skräck.
För genom att inte röra på sig och barrikadera sig på ett ställe så blir man en sittande måltavla, bokstavligen.
Ex:
Vad händer om det t.ex. knackar på dörren, alla spelare tar på sig rustningar, plockar fram sina vapen och placerar ut sig, för att sedan öppna dörren och uptäcka att det är tomt... vad gör seplarna då? står kvar och väntar? stänger och bryr sig inte?
Genom att barrikadera sig så isolerar dom sig, utan att spelledaren behöver göra detta, vilket är ett guldläge ur skräck-synpunkt. Om dom bara sitter och trycker kan ju antagonisten isolera dom mer och mer genom att förändra omgivningen, så när väl spelarna tror att kusten är klar så är dom plötsligt helt ensamma med det som dom ville skydda sig mot.
Dethär blev lite rörigt men det jag ville få sagt är att i skräck sammanhang så vill man få spelarna att känna sig utsatta. Det finns mkt lite som en rollperson kan åstakomma för att skydda sig mot en påhittig SL iaf om SL kan ta till övernaturliga händelser. Ju mer försiktigt en spelare försöker rollspela desto räddare tror jag att hon/han kommer att bli om det inte fungerar som hon/han tänkt...
Att beklaga sig över detta kanske inte är nödvändigt, trots att spelarna vägrar försätta sig i en skrämmande situation (genom att som b.la. krille gett som exempel; gå ner i källaren för att undersöka konstiga ljud) så kan man ändå skapa skräck.
För genom att inte röra på sig och barrikadera sig på ett ställe så blir man en sittande måltavla, bokstavligen.
Ex:
Vad händer om det t.ex. knackar på dörren, alla spelare tar på sig rustningar, plockar fram sina vapen och placerar ut sig, för att sedan öppna dörren och uptäcka att det är tomt... vad gör seplarna då? står kvar och väntar? stänger och bryr sig inte?
Genom att barrikadera sig så isolerar dom sig, utan att spelledaren behöver göra detta, vilket är ett guldläge ur skräck-synpunkt. Om dom bara sitter och trycker kan ju antagonisten isolera dom mer och mer genom att förändra omgivningen, så när väl spelarna tror att kusten är klar så är dom plötsligt helt ensamma med det som dom ville skydda sig mot.
Dethär blev lite rörigt men det jag ville få sagt är att i skräck sammanhang så vill man få spelarna att känna sig utsatta. Det finns mkt lite som en rollperson kan åstakomma för att skydda sig mot en påhittig SL iaf om SL kan ta till övernaturliga händelser. Ju mer försiktigt en spelare försöker rollspela desto räddare tror jag att hon/han kommer att bli om det inte fungerar som hon/han tänkt...