Re: Skrämmande Henéabesök
Låt de lokala heneórna vara lite...ehm...annorlunda, och ha en skum Chtulhu-religion där de dyrkar en demonisk grottbjörn från en svunnen eon som ligger i dvala i en djup grotta, och överallt i skogen har henéorna gjort skumma, och skrämmande, offer till grottbjörnen. Mystiska figurer av pinnar är upphänga i träden, avhuggna hjorthuvuden med utslitna ögon sitter uppspikade på pålar, människokranier är uppstaplade längst djurstigarna, och dödfödda henéafoster ligger och ruttnar i solen. (Typ en ohelig korsning av Blair Witch Project och Flugornas Herre). På vägen till grottbjörnens boning finns skumma målningar på stenar, träd och klipphällar - blodiga handavtryck och skelettlika, bisarra figurer.
Henéorna själva visar sig givetvis inte förrän i finalen. De håller koll på rollpersonerna från skogens djup, försöker lura dem närmare och närmare demon-grottbjörnens boning, för att tillslut anfalla i en krigsmålad, bestialisk hord a'la kannibalerna i King Kong.
Om rollpersonerna väl kommer ner i grottan, är den såklart oerhört djup och trång och läskig, och där nere hänger några henéaalver som offrats till grottbjörnen för sekler sedan och blinda och galna, och hungriga på människokött, smyger runt i mörkret. Typ grottmonstren i 'The Descent' eller neanderthalarna i 'Den trettonde krigaren'. Längst ner i grottan där grottbjörnen sover sin tusenårssömn, tar Underjorden vid, och den fysiska världen börjar avta mer och mer och ersättas av en nekrotropisk och spöklik labyrint. Ja, och där väntar förstås slutbossen, Ursus Spaleaus Horribilis...om vi då för en stund glömmer bort det faktum att grottbjörnar var vegetarianer, förstås.
- Ymir, spontanspånar vilt