Nekromanti [Skrck]

[krank]

Re: [Skrck] Regelskiss

1. Att spelaren ska få en sorts vink om hur dennes rollperson fungerar respektive att ge spelaren information om att världen består av människor i olika grader av galenskap. Man måste inte låta slumpen avgöra detta, men det kan bli lite roligare tror jag. Slår man för dåligt får man väl göra en ny karaktär? Alt. ha point buy-system.
2. Sedan skulle jag vilja ha ett system för hur skräcken påverkar en rollpersons psyke. Traumatiska händelser innebär konsekvenser, kanske med fobier eller minus på vissa färdigheter som följd. Eller bara som en SAN-mätare. När PSY når 1 är man i princip institutionaliserad.

Med andra ord är du ute efter att ge spelaren något att "spela på", förstår jag rätt då?

Äsch, jag är bara gammeldags och tråkig. Det är en sorts simulationism som jag tycker duger för ändamålet. Finns det något enklare och elegantare?

Min enkla lösning är ju - som du kanske sett i Rotsystem - att ha få, breda egenskaper och inte dela in dem i grundegenskaper/färdigheter och inte ha någon form av "arv" hit och dit eller uträkningar där man sätter ihop dem.

Jag tycker att det är lite kul bara och så får spelarna också utmaningen att spela ett livsöde snarare än att besegra spelvärlden med en hjälte ”Jaha, här står jag med Margaret Plymouth, 44 år, Hygglig arbetare, sekreterare på ett bokförlag. Hur tänker hon när hon hör de där konstiga ljuden från vinden?”

Ett alternativ är point buy, men då inbillar jag mig att det blir det mer taktik och mindre narrativism. Jag tror att den där narrativismen är viktig för att skapa en mer tät stämning runt spelbordet. Jag vill att spelarna försöker leva sig in i sin rollperson och se spelvärlden genom hennes ögon. Då kommer man från lite av den där D&D-känslan. Det sätter också fokus på de val spelaren fattar snarare än att förlita sig på att ens rollperson borde vara ”bäst på att svinga yxa, han e ju fajter va!”. Missar jag något här?

Missar och missar... Det är nog mest att jag redan i vanliga fall har svårt att komma på rollpersoner jag känner för att spela, och att då bli påtvingat något härke som nästan helt säkert är helt inkapabelt och sämst på allt känns inte helt kul...

För mig handlar point-buy alltså inte om taktik eller opting, utan att slippa behöva spela resultatet av att bara slå ettor under rollpersonsskapandet. En garant för att få spela en rollperson med en viss förmåga att göra och lyckas med saker, helt enkelt. Det kan vara kul att spela inkompetenta rollpersoner, men det känns liksom lite gjort... Jag spenderade hela min ungdom med att spela inkompetenta, arbetslösa idioter i Mutant Chronicles... Sedan dess har jag viss avsmak för framrullat.

(D&D-känslan förresten, i alla versioner av D&D fram till 4e är väl framrullning standard för attributen där... =)

Men, det här är en smaksak: Jag har svårt hitta rollpersoner jag kan leva mig in i, och framslumpade rollpersoner har väldigt låg sannoliket att vara sådana jag kan leva mig in i. Framslumpade rollpersoner känns mer D&D för mig.