Nekromanti Skrivande - Regler och förslag

[Stjärnskott]

En text är i slutändan till stor del dömd på hur lätt den är att läsa och läsbarhet är något jag brinner lite extra för i allt annat än foruminlägg .

Så, frågan är om ni har några tumregler när ni skriver för att uppnå god läsbarhet?

Mina är att jag undviker orden inte (det faller bort för vissa) och bra/dåligt (bra och dåligt är subjektiva ord som oftast inte säger något, andra liknande ord som fantastisk faller också bort oftast).

Jag försöker också använda aktiva konstruktioner istället för passiva.

Någon annan som har några förslag?

 

[Möller]

Åtminstone i traditionella rollspel á Pathfinder eller Drakar och Demoner bör man fundera på om reglerna ska presenteras som ett uppslagsverk för referens under spel eller som en lärobok att läsa för att förstå. Helst vill man nog ha båda möjligheterna, men det är inte helt enkelt alla gånger.

Om reglerna ska vara lätta att förstå vid en första genomläsning bör de presenteras i en vettig ordning. Det är rätt förvirrande när reglerna hänvisar till delar som inte presenterats ännu - och jobbigt att bläddra framåt och försöka sätta sig in i dem.

 

[Stjärnskott]

En mycket god kommentar Möller.

Helst vill man ha både och antar jag, en strikt regeldel där reglerna presenteras utförligt med exempel och någon form av häfte där man kan slå i dem (ett häfte som kanske kan vara utskriftsvänligt så att man kan skriva ut ett par kopior under spel/karaktärsskapande).

 

[Sapient]

Jag brukar titta på meningslängd och antal satser i en mening.

(Jag bryr mig sällan om längden på enskilda ord, eftersom särskilt tekniska termer kan bli långa - och min erfarenhet är att rollspelare i gemen har bättre läsförståelse, så dessa utgör ett mindre problem. Men därmed använder jag inte LIX-metoden.)

Precis som du undviker jag i möjligaste mån passiva konstruktioner. Negativa konstruktioner (det jag tror du syftar på när du skriver att du undviker ordet "inte") likaså. Särskilt dubbla negationer är förvirrande. Men i rätt sammanhang är en tydlig negation ("X ger inte bonus på...") snarare bra att använda för att skapa tydlighet.

En sak jag ofta missar när jag skriver löpande, är att hålla konsekvent tempus genom en och samma text. Det brukar jag behöva gå tillbaka och rätt. (Ofta, har jag insett, rättar sig mitt tempus efter vad jag skriver om. Om jag t.ex. beskriver ett val som leder fram till ett tärningsslag, som ger ett utfall osv. så är det lätt hänt att jag byter tempus vid klimax, tärningsslaget. Det är en "ovana" - i regelsammanhang - som jag har med från skönlitterärt skrivande...)

 

[Rickard]

Jag har en artikel om att skriva texter. En sak som jag tycker är viktig för att pränta in saker är att repetera de viktigaste delarna på olika ställen i regelboken. Jag experimenterade med detta i Mutiné och Matinee Chronicles. Förutsätt ingenting. Repetera hellre än att anta att läsaren kommer ihåg vad du har skrivit.

Jag försöker också använda aktiva konstruktioner istället för passiva.

Jag är väldigt dålig på sådant, men det beror mycket på att regler "ska" bli skrivna på ett neutralt sätt. En inställning som är tråkig. Skriv personligt. Använd du-tilltal. Det är dessutom enklare att skriva aktiv form om du använder "du" som tilltal, så att det inte blir "efter att tärningen slås" utan istället "efter att du har slagit tärningen".

Variera meningslängderna också. Det ger ett mycket mer intressant intryck än att de är precis lika långa hela tiden. Se hur jag har gjort i detta inlägg som exempel.

Använd dig av exempel (ett sätt att repetera), men håll regler, tips och exempel separerade. Du kan inte - mitt i en regelförklaring - dra upp ett exempel för just den regeln och sedan gå vidare. Undvik meningsbyggnader som meningen innan. Det stör läsningen.

Undvik parenteser i längsta mån. Vad tillför de egentligen? Se den i förra stycket. Hur hade jag kunnat undvika den parentesen?

/Han som gillar när författaren först talar om en sak och i nästa stycke hänvisar till det för att exemplifiera

 

[Sapient]

Ett alternativ, om man skriver ett "regeltätt" spel, är att i den grundläggande regelboken skriva för förståelse av sammhanget och sen dessutom ge en uppslagsbok för referens under spelets gång.

Eller åtminstone (om man trycker spelet och vill minimera tryck-/omslagskostnader) erbjuda en referensbok via pdf.

 

[Stjärnskott]

Men därmed använder jag inte LIX-metoden.)

Men är också ett ord jag undviker kom jag på när jag läste din text, jag ogillar det ordet för att det antyder att den efterföljande texten kommer att säga imot den föregående.

Exempel: Kalle är en trevlig prick, men...

Inget som följer på det men'et är trevligt liksom MEN
med det sagt har men sina användningsområden trots allt

 

[Stjärnskott]

Ett alternativ, om man skriver ett "regeltätt" spel, är att i den grundläggande regelboken skriva för förståelse av sammhanget och sen dessutom ge en uppslagsbok för referens under spelets gång.

Eller åtminstone (om man trycker spelet och vill minimera tryck-/omslagskostnader) erbjuda en referensbok via pdf.

Jo, praxis har annars varit att göra just det i spelledarskärmen...

 

[Sapient]

Jo, praxis har annars varit att göra just det i spelledarskärmen...

Nja, dels är det ju färre spel idag som bemödar sig om att göra en sådan - särskilt om man bara erbjuder spelet för nedladdning.

Sen ger det mer översikt över mekaniken, än en regelrätt förklaring.

Exempel - om du vill slå upp hur D&D 3.5:s Attack of Opportunity fungerar i ett specifikt fall, kan du inte använda DM-screen. Du måste leta i regelboken för att se om man får det med spjutyxa mot en gremlin med magisk pilbåge, i en ruta med svår terräng, om man samtidigt har combat advantage, i en ruta som dessutom flankas av en annan ruta.... (eller vilken komplicerad blandning av villkor som nu kan råda).

 

[Stjärnskott]

Jag har en artikel om att skriva texter.

Bokmärkt och halvt-igenomläst.

Variera meningslängderna också. Det ger ett mycket mer intressant intryck än att de är precis lika långa hela tiden. Se hur jag har gjort i detta inlägg som exempel.

Will do, det är ett konkret tips jag kan ta till mig, jag är lite tveksam till om det stämmer dock då din egen text kändes konstig då jag läste igenom den...

Undvik parenteser i längsta mån. Vad tillför de egentligen? Se den i förra stycket. Hur hade jag kunnat undvika den parentesen?

Varför? Hur mycket de tillför, ungefär lika mycket som kommatecken skulle jag vilja påstå...

 

[Rickard]

Undvik parenteser i längsta mån. Vad tillför de egentligen? Se den i förra stycket. Hur hade jag kunnat undvika den parentesen?

Varför? Hur mycket de tillför, ungefär lika mycket som kommatecken skulle jag vilja påstå...

I 80-90% av fallen när jag har läst andras utkast har parenteserna varit helt onödiga. I vissa fall har de varit såpass långa att de varit meningar och till och med hela stycken. I sådana fall kan man lika gärna skippa parentestecknen helt.

Kommatecken används för att lätta upp läsbarheten. För att skapa in en naturlig paus. Parenteser kan användas för att förklara en term (definition) eller för att hänvisa (se föregående inlägg), inte för att slänga in mer information i förbigående (vilket i regel stör läsrytmen [som denna parentes gör]). Då borde meningen istället skrivas om. Det enda parenteser som ger mer information gör - precis som detta lilla inhopp - är att störa läsrytmen.

Kolla på Sapiens båda inlägg. Nu är det förvisso inlägg på ett forum, men i dem är det egentligen bara en parentes som förtjänar sin existens: "Men i rätt sammanhang är en tydlig negation ('X ger inte bonus på...')...". Resterande parentestecken går i princip att stryka.

/Han som tycker att användandet av parentestecken till 80-90% av fallen är helt onödiga

 

[Vimes]

Alltså, rent generellt är Hans båda tips ju helt rätt. Både varierad meningslängd och återhållsamhet med parenteser.

Däremot vill jag liksom inflika att man måste ha en röst. Det är ändå en hel bok du ska skriva, och är du för orolig för sådana här saker så kommer den bli jävligt trist att läsa. Hitta ditt eget språk, och skriv med din egen röst. Jag blir själv extremt uttråkad av texter där det är uppenbart att författaren helt reducerat bort sig själv för att försöka vara så tillgänglig som möjligt. En tydlig röst är den bästa ledsagaren genom en text, och en för stor skitnödighet kring de här grejerna slår tillbaka mot en.

Och en sak till: all repetition bör noggrant övervägas. Folk som börjar sammanfatta efter två inte särskilt informationstunga sidor borde skjutas. Och här gäller ju förstås hur din text är i övrigt: är du jävligt tung och tät i ditt språk blir sammanfattningar mer viktiga, men är du det inte kommer du bara framstå som en jobbig jävel om du sammanfattar i tid och otid.

 

[Arfert]

Skriv korta meningar. Rödpennan är din vän, stryk onödiga ord. Skriv så folk begriper. Och skriv som din målgrpp var EN person, som du känner.

 

[Vimes]

Och skriv som din målgrpp var EN person, som du känner.

Det här tror jag är en skitbra grej för att få fram en konsekvent röst i texten.

 

[Stjärnskott]

/Han som tycker att användandet av parentestecken till 80-90% av fallen är helt onödiga

Stjärnskott som har kommit att acceptera Hans ideer.

 

[Stjärnskott]

Och skriv som din målgrpp var EN person, som du känner.

Den sista är en extremt bra poäng. I like.

 

[solvebring]

Jag tycker att det överlag, oavsett hur man väljer att forma sin text, handlar om att vara konsekvent. Struktur, ordval, form osv. bör hållas rakt igenom. Om man blandar friskt, tappar stabilitet och går utanför de ramar man först etablerat blir texten grötig och svår att anamma.

Det r säkert väsentligt huruvida man använder passiva uttryck, positiva/negativa uttryck och sådant, men jag tror att det främst kommer an på att man ska passa sig för att blanda. Raka rör brukar innebära en bra text.

När det gäller regler och begrepp tycker jag förövrigt att man bör hålla sig till det som redan är etablerat. Om nio av tio spel kallar färdigheter för färdigheter tycker jag det är onödigt att kalla det för något annat. Att vara nyskapande och unik brukar inte vara särskilt vinnande när man talar om tekniska saker. Att vara konsekvent och spela på igenkännande tycker jag är bra.