Skymning över okänd stig

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,519
Location
Göteborg
Jag läste följande dikt av Karin Boye och blev så jävla inspirerad.
”Karin Boye said:
Dröm

Skymning över en okänd stig...
Färglösa mullväxter,
stora svampar
spira ur marken, där ljudet kvävs.
Slingrande kala stammar
sträcka sig upp och försvinna i mörkret.
Hör det hemska suset där uppe,
som aldrig tystnar!

Nyss i solen
sjöng jag på blommande ängar
Pan, Pan, den store Pan.
Hånfullt viska nu
kärrens susande bubblor:
"Här i de hemliga djupens skog,
här är också hans boning!
Vågar du ännu sjunga
Pan, den store Pan?"

Hjälp, min fot sjunker!
Gungfly är marken,
Ruvande lura
svarta vatten, halvt i sömn,
orörliga, outgrundliga,
på mig, sitt rov.
Alarnas ormlika stammar,
vuxna ur våta kärret,
vrida sig kvidande hit och dit.
Ångesten sträcker sig ur dyiga vatten
händer, svarta och knotiga,
lika de fuktdrypande
murkna grenar, där mossan gror.
Hjälp, o hjälp, vilka hemliga
djup, som begära mig!

Likväl -- är det ej blommors doft?
Runt omkring över mörka kärr
lysa knoppar,
vita knoppar --
o de slå ut, de slå skimrande ut!
Min fot får fäste bland vita kalkar,
och över djupen far ett sken --
det ljuvaste löje.

Böj dig, hjärta,
böj dig och tillbed!
Här i de hemliga djupens skog
sjunger jag Pan,
sjunger jag bävande
Pan, Pan, den store Pan!
Den här dikten ger mig tankar på ett spel med Sword & Sorcery-tema, om vildmark och civilisation, men nordiskt och mer sentida. Jag tänker mig en vagt svenskt bygd i djupaste Dalarna, Jämtland, Värmland eller liknande. Där kristendomen tar tid att komma, och där hednatron, framförallt i form av skogens alla väsen, lever starkt. Här är min introtext:


Vi har fått en präst i Norskog.

Inte i skog, men i bygd. Vitekrist har till sist nått även denna förgätna trakt. Han talar om salig förlåtelse och om Kristi makt, men han har inte varit i skogen om natten. Ty skogen här är inte Vitekristi skog. Det är huldrans och Näckens skog, skog av vederhjon och dvärg, älvornas och nattknektarnas skog. Prästen säger att den som bär Vitekrist i hjärtat inte behöver frukta, men själv stannar han i sin kyrka. Nej, därute i de djupa hemligheternas skog, när skymning går över okänd stig, när sjöröken stiger, älvorna dansar och gråben ylar i fjärran, då är han maktlös. Då hjälper blott järn och blot. Ty detta är Pans rike, och hans hat för korset är djupare än skogstjärns mörka vatten. Den som söker honom finner honom där, och den som ber honom kan vinna hans gåvor. Ty Pan kan ge dig frihet, lusta, raseri och hänryckning. Pan är dryckenskap och glädje, Pan är jakt och fest.

Och här i bygden bor vi enkla folk. Vi är jägare och bonde, smed och timmerman, och vi dras mellan Kristi bojor och Pans vanvett. Vissa är de som inrättar sig i prästens led, går i mässa var söndag, skyler sin blygd och lyder sin make. Andra är de som går i skog och inte kommer tillbaka, som dansar med älvor och ligger med rån, som blir nattknektar, drivande runt i obygden. Och jag? Jag går i kyrkan och nickar tyst till prästens ord. Men när någon som är mig kär går i skog, då smyger jag ut i bakgården och blotar ett stycke kött och en sejdel.

Ty skogen är inte Vitekristi skog.


Jag tänker mig att det handlar mycket om balansen mellan civilisationen, representerad av Vitekrist, och friheten, representerad av Pan. Någon sorts mekanik som gör att man kan söka hjälp av den ene eller den andre, med en risk att gå för långt och förlora något på vägen.

Vet inte om jag kommer att göra något av detta, men det var en idé jag fick av den där sjukt inspirerande dikten, och det faktum att ”Skymning över okänd stig” är ett sjukt bra namn.
 

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,518
Älskar detta! Sjukt bra namn, ja. Och "söka hjälp-förlora något"-grejen låter väldigt bra. Vad innebär Sword & Sorcery i det här sammanhanget?
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Cool.
Inte riktigt sword&sorcery för mig, men fortfarande väldigt cool.

Jag tycker konflikten är intressant:
- Civilisationen mot det vilda.
- Det nya mot det gamla.
- Law vs. Chaos.
Och just i brytningen när kristendomen tar över.

Det borde finnas minst ett dussin rollspel med den formen av konflikt som man kan låna ifrån.
Och sedan låna lite konst från Bauer/Trudvang/Symbaroum o. likn.
Sedan är det bara att spela. :)
 

EvilSpook

Tämligen dålig överlag.
Joined
15 Oct 2008
Messages
2,101
Location
Off grid
Jag tänker mig att det handlar mycket om balansen mellan civilisationen, representerad av Vitekrist, och friheten, representerad av Pan. Någon sorts mekanik som gör att man kan söka hjälp av den ene eller den andre, med en risk att gå för långt och förlora något på vägen.
Gör det till en modern WoD dystopi istället i gatljusets bleka sken eller till tonerna av banal dansbandsmusik.
Antingen spelar man lantisar som försöker smälta in i nattlivet runt Stureplan?
Eller så är man stockholmare som försöker hålla god min bland 30 raggare som har hembrännings-race på en parkering vid en festplats utanför nån håla?
Var söker man sina allierade för att överleva till gryningen och hur mycket kan man anpassa sig innan man förlorar sin själ?

//EvilSpook
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,519
Location
Göteborg
Vad innebär Sword & Sorcery i det här sammanhanget?
Inte riktigt sword&sorcery för mig, men fortfarande väldigt cool.
Nä, det är väl inte direkt S&S. Jag började någonstans där i inspirationen om kampen mellan civilisation och det vilda, men jag landade i något mer om ett litet samhälle och mer jordnära, inte superhjälteestetiken i S&S.

Jag tänker just nu att spelet ska ha en spelledare (jag tänkte ett tag att man skulle ha en för Vitekrist och en för Pan, men jag tror det funkar bättre med bara en). SL tittar på den sociala dynamiken i byn, på relationerna och på rollpersonernas ömma punkter, och attackerar dem sedan med oknytt. Pans domän kan tränga på på flera sätt:
  • Den kan komma oinbjuden och brutal, som när någon blir bergatagen eller får en bortbyting.
  • Den kan locka med sin skönhet och frihet, som när jägaren träffar ett rå och ett förhållande påbörjas.
  • Den kan uppsökas, som när en avvisad speleman går till Näcken för att lära sig spela en sång som kan snärja hans älskades hjärta.
  • Den kan bekämpas, som när prästen leder en drevjakt för att driva vättarna från heden.
Kampen mellan de två sidorna ska inte ha en god och en ond sida. Pan kan ge dig frihet och extas, men också galenskap, otrygghet, uppslitandet av sociala band. Vitekrist kan ge dig trygghet och kärlek, men kommer med skam, underkastelse och patriarkala hierarkier. Berättelserna blir om folk som försöker att balansera de två sidorna, och folk som ger sig hän åt den ena eller den andra, med allt vad det innebär. Att ge sig hän till en av dem är inte heller nödvändigtvis av ondo, men det är ett val med drastiska konsekvenser. Detta interagerar sedan med bybornas mundana liv, med kärlek, bröllop, skörd och gruvdrift, dans i logen och egendomstvister.

Jag tänker att Vitekrist ska drivas av skam. Ju mer skam du har, desto mer kraft får du, men desto mer fjättrad blir du också. Pan, jag vet inte. Vanvett, kanske? Individualism? Någon sorts förakt för normer och andra människor?

Fast jag vet inte om detta ens behöver reglifieras. Får lura lite på det. Men man hade kunnat tänka sig att köra det med Don't Rest Your Heads regler. Ett antal tärningar i grund, och så kan man plocka mer. Skam är som Exhaustion, att den är permanent och svår att bli av med. Galenskap är som Madness, att den är något som inte ligger kvar, men slår man för många tärningar så att galenskapen dominerar så tappar man kontrollen, och med tiden får man permanent galenskap och riskerar att gå till skogs.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,519
Location
Göteborg
Gör det till en modern WoD dystopi istället i gatljusets bleka sken eller till tonerna av banal dansbandsmusik.
Antingen spelar man lantisar som försöker smälta in i nattlivet runt Stureplan?
Eller så är man stockholmare som försöker hålla god min bland 30 raggare som har hembrännings-race på en parkering vid en festplats utanför nån håla?
Var söker man sina allierade för att överleva till gryningen och hur mycket kan man anpassa sig innan man förlorar sin själ?

//EvilSpook
Det kunde också vara ett intressant koncept, och jag gillar ju spel utan övernaturligheter, men det är inte spelet jag blev taggad på genom att läsa Boye.
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
311
Det kanske inte är så konstigt att dikten för tankarna till Weird Fiction. Refrängen (eller vad det heter i en dikt) påminner om Arthur Machens kända verk The Great God Pan, vilket var en stor inspiration för till exempel Lovecraft. Det var en skandalomsusad bok när den först kom ut men den fick en uppsving på tjugotalet, så det skulle inte vara konstigt om Karin Boye läst den.
 

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,518
Det kanske inte är så konstigt att dikten för tankarna till Weird Fiction. Refrängen (eller vad det heter i en dikt) påminner om Arthur Machens kända verk The Great God Pan, vilket var en stor inspiration för till exempel Lovecraft. Det var en skandalomsusad bok när den först kom ut men den fick en uppsving på tjugotalet, så det skulle inte vara konstigt om Karin Boye läst den.
Arthur Machen är så sanslöst bra. Ryser till när jag tänker på The Great God Pan.

Den är också lite på temat, där hedendom, orgier, vansinne och död ställs mot en rationell 1800-tals-borgerlighet (snarare än Vitekrist).
 
Top