Slå fram grundegenskaper?

[Franz]

Jag tycker nya Drakar och Demoner verkar awesome, men en sak som verkligen gjorde mig förvånad är att man slår fram grundegenskaperna. Denna förvåning gjorde att jag började fundera kring denna företeelse rent allmänt och det vore kul att bolla lite tankar om det. Detta handlar alltså rent allmänt om att slå fram grundegenskaper, det handlar inte enkom om DoD.

Jag förstår verkligen inte grejen med att slå fram grundegenskaper. Jag förstår inte hur det gör spelet roligare eller gör min rollperson mer intressant. Om jag ägnar tid åt att tänka ut en karaktär som jag verkligen vill spela tycker jag att det är jättekonstigt att allt jag funderat ut går i stöpet för att jag hade otur med tärningarna.

Ett motargument jag stött på ibland är att det ju ofta erbjuds olika metoder för att slå fram. Man tar bort tärningen med lägst värde, man slår om en tärning, man tar bort den sämsta siffran etc. Men för mig är dessa metoder bara ett bevis för att framslagandet i grunden är dålig. Man försöker kringgå de uppenbara nackdelarna med företeelsen.

Jag kan tänka mig två situationer där det kan vara till fördel att slå fram grundegenskaper. Den första är om man vill spela knappt och galet och få fram så knasiga rollpersoner som möjligt. Den andra är om man vill slå fram grundegenskaperna innan man ens tänkt ut vilken rollperson man vill spela och sedan formar sin karaktär efter resultaten. Men är dessa situationer verkligen så vanliga att hela metoden med att få sina grundegenskaper borde modelleras därefter?

Vad säger ni? Vad finns det annars för fördelar med att slå fram grundegenskaper? Vad missar jag?

 

[Quadrante]

Kan tänka mig slumpa egenskaper om syftet är att ”man väljer inte sina förutsättningar” som en slags filosofisk grund.

Men annars så känns det inte särskilt välgrundat och mer en fråga om sed.

Detsamma kan man säga om idéen att grundegenskaper behövs och att alla har samma uppsättning.

 

[Rymdhamster]

Om jag ägnar tid åt att tänka ut en karaktär som jag verkligen vill spela tycker jag att det är jättekonstigt att allt jag funderat ut går i stöpet för att jag hade otur med tärningarna.

Jag tror vi redan har hittat den springande punkten (eller vad tusan rätt talesätt är).

Det finns två huvudlinjer* för att göra en karaktär:

1. Lista ut vem rollpersonen är först, och bygg sedan det konceptet när du skapar rollpersonen regelmässigt.
2. Skapa en rollperson (stats) först, och lista sen ut vem den rollpersonen är utifrån resultaten i karaktärsskapandet.

Att slumpa grundegenskaper _kan_ vara en kul aspekt för den andra av de två metoderna. Du hittar inte på rollpersonen, reglarna hittar på den. Sen fläskar du ut konceptet efteråt. Men det är en usel metod för den första metoden. Det är inte alla som gillar metod nr 2. Det är inte heller alla som gillar metod nr 1. En del gillar båda. Du verkar tillhöra de som föredrar nr 1 =).

Don efter person! Slumpade grundegenskaper verkar inte var rätt verktyg för dig.

*Det här är en lögn. Det finns massor av sätt att närma sig karaktärsskapande. Men många av dem är olika kombinationer av de här två. Och oavsett är det en användbar lögn för just den här diskussionen.

 

[Ape of Wrath]

Personligen tycker jag det är mer intressant att slå fram grundegenskaper och forma karaktären utifrån det. Jag minns särskilt när jag SLade Fever Swamp med SåS som regelsystem. En av karaktärerna var magiker och mutant. 1 HP och fick dessutom mutationerna Benskör och Blödarsjuk vilket innebär att han tog dubbel skada av typ alla vapen. Den karaktären överlevde allra längst och överlevde sina hirelings gång på gång. Episkt!

 

[Rickard]

Jag har att slå fram grundegenskaper i Matiné och alla dess avarter, men där slår man en rad och får sätta ut dem hur man vill. För mig är det en inspirationsinjektion, men ärligt talat är det mest någonting som lever kvar från DoD. I mina spel så balanseras slumpen ut genom att högre grundegenskaper (vilka är som breda färdigheter) ger lägre poäng att köpa färdigheter för.

Egentligen tycker jag det är torftigt att köpa. Det är mest en komplexitet utan att ge någonting (exempelvis i Fria Ligans spel).

Tror jag idag istället föredrar system som "Här har tre saker som ger bonus. Välj vad de står för" eller "Välj element till rollpersonen som ger +1T6 när du slår slag".

 

[Ape of Wrath]

Men för att svara på frågan, och samtidigt fylla i vad Rymdhamster skrev, nä du missar inget och det finns inga fördelar. Det är olika approacher bara och somliga gillar si medan andra föredrar så.

 

[Mikl]

Jag tror att många gillar att slumpa fram sin grundegenskapsrad på grund av att det är en sorts gambling. Att det är kittlande och spännande. Kanske hoppas spelaren på höga värden, en ”vinstlott”, men det måste inte vara så. Spänningen kan ligga i att man inte vet vad man får, som att sprätta upp en booster till nåt samlarspel.

Det finns andra förklaringar men flera av de mest populära faller isär när de undersöks noga.

 

[Quadrante]

Är det viktigt för er att ha en uppsättning värden som alla har, och är det för att kunna mäta sig mot andra (i spelgruppen/spelvärlden). Skulle det kännas okej att ha valfria egenskaper (förekommer), inga egenskaper (ersätts ibland av annat).

Men för att återgå till ursprungsfrågan, spelmomentet, gamblingaspekten är nog en orsak till att det fortfarande förekommer.

 

[Ape of Wrath]

Det finns andra förklaringar men flera av de mest populära faller isär när de undersöks noga.

Vilka är de mest populära och hur menar du att de faller isär?

 

[Sömniga Isaac]

Jag vet faktiskt inte vilka fördelar som finns, möjligen att det tvingar en att bryta sina mönster och skapa något som en inte skulle skapa eller spela annars.

Jag är ju en av personerna som blev lycklig då PF2 utgår ifrån att du väljer, inom visa ramar, hur dina grundegenskaper ska fördelas. Aha du kör bakgrund lantbrukare, välj då att sätta 2 poäng i styrka eller visdom. Aha, du väljer att köra krigare, sätt då 2 poäng i styrka eller smidighet. Aha, du är på sluttampen av skapandet. Sätt ut fyra poäng fritt mellan grundegenskaperna.

Jag är verkligen inte en anhängare av slumpen.

Edit: Eller ja, de som jag tidigare spelade med älskade att slå fram sina grundegenskaper för det kunde ge så "höga" resultat. Så slumpfaktorn var en del i det och chansen att slå jackpot.

 

[krank]

Om jag ägnar tid åt att tänka ut en karaktär som jag verkligen vill spela tycker jag att det är jättekonstigt att allt jag funderat ut går i stöpet för att jag hade otur med tärningarna.

Jag är ju helt emot balanspåverkande slump under rollpersonsskapandet, så egentligen är jag kanske inte rätt person att delta i tråden men: just det här resonemanget kan man ju använda om väldigt många tärningsslag i rollspel.

Om jag ägnar tid åt att tänka ut en häftig hoppspark som jag verkligen vill att min karaktär ska kunna dela ut mot fienden så tycker jag att det är jättekonstigt att allt jag funderat ut går i stöpet för att jag hade otur med tärningarna.

Om jag ägnar tid åt att tänka ut en görsmart plan för att vi ska kunna ta oss in i den där byggnaden som jag verkligen vill att vi ska lyckas med
så tycker jag att det är jättekonstigt att allt jag funderat ut går i stöpet för att jag hade otur med tärningarna.

Osv osv.

"Inte samma sak"? Kanske. Men jag tyckte det var lite roliga paralleller – det här är ju en av grejerna jag brukar ranta om just när det gäller slump. Att slump inte har något med spelaren att göra, att slump inte är utmaningar och att slump i praktiken mestadels bara fäller krokben för när jag som spelare försöker vara smart eller kreativ… =)

 

[Sömniga Isaac]

"Inte samma sak"? Kanske. Men jag tyckte det var lite roliga paralleller – det här är ju en av grejerna jag brukar ranta om just när det gäller slump. Att slump inte har något med spelaren att göra, att slump inte är utmaningar och att slump i praktiken mestadels bara fäller krokben för när jag som spelare försöker vara smart eller kreativ… =)

Jag tycker du satte saker i perspektiv på ett bra sätt. Håller med och ser en av sakerna som jag ibland stör mig på i rollspel. Jag gillar slump från och till, men samtidigt föredrar jag spel där slumpen är så låg som möjligt.

 

[Genesis]

Jag har ju sällan någon slump i mina rollspel, men just att slumpa fram sin rollperson är något jag verkligen gillar, och skulle vilja bli bättre på att få in i mina egna spel. Tycker mycket om att få något framslumpat och sedan tvingas försöka göra något ballt av det. Det är en kul utmaning.

 

[Sömniga Isaac]

Jag har ju sällan någon slump i mina rollspel, men just att slumpa fram sin rollperson är något jag verkligen gillar, och skulle vilja bli bättre på att få in i mina egna spel. Tycker mycket om att få något framslumpat och sedan tvingas försöka göra något ballt av det. Det är en kul utmaning.

Jag uppskattar att få karaktärsdrag, bakgrund, drivkraft framslumpat däremot är jag inte lika förtjust i att få grundegenskaper slumpade. För mig handlar det nog om att rollspel med grundegenskaper och förmågor fokuserar på saker där du på ett eller annat sätt söker att påverka chansen att lyckas med en handling. I rollspel som fokuserar mer på skapandet av en berättelse, utforska olika personers agendor, utforska vad som händer med relationer mellan personer i en viss situation så är slumpen mer givande vid skapandet av rollpersonen/situationen, för då ger slumpen upphov till något intressant att utforska. Något som jag förmodligen inte hade kunnat kommit på själv.

 

[Gerkub]

Slump är fantastiskt, att inte veta man får, och att tvingas jobba med det man får. Om det blir t ex dåliga stats kan det vara en förklädd välsignelse, att de saker som sker på grund av dem kan ta en någon helt annanstans än vad man förväntade sig.

 

[Genesis]

Jag uppskattar att få karaktärsdrag, bakgrund, drivkraft framslumpat däremot är jag inte lika förtjust i att få grundegenskaper slumpade. För mig handlar det nog om att rollspel med grundegenskaper och förmågor fokuserar på saker där du på ett eller annat sätt söker att påverka chansen att lyckas med en handling. I rollspel som fokuserar mer på skapandet av en berättelse, utforska olika personers agendor, utforska vad som händer med relationer mellan personer i en viss situation så är slumpen mer givande vid skapandet av rollpersonen/situationen, för då ger slumpen upphov till något intressant att utforska. Något som jag förmodligen inte hade kunnat kommit på själv.

Mm, men att jobba med det man får kan väl också vara en intressant utmaning? Jag tänker att slumpade grundegenskaper också är ett sätt att motverka "builds" och optande, som många ogillar. Tycker nog att man gott kunde slumpa fram vilka förmågor och fördelar man får när man levlar också, så att det inte går att planera sin gubbe alls. Slumpar du grundegenskaper så har du inget dumpstatt. Spelar du ett spel där man försöker att nå framgång för sin rollperson och man blir av med hen om man misslyckas så är det ju bara dåligt att inte göra en krigare med Karisma 1 och maxa Tvåhandssvärd. Det är ju vad spelet uppmuntrar dig att göra. Men om du slumpar fram gubben så kan du inte göra detta; du får en rimligare rollperson utan att behöva medvetet sabba för dig själv.

 

[Sömniga Isaac]

Mm, men att jobba med det man får kan väl också vara en intressant utmaning?

Det kan det absolut, det faller dock lite på gruppen och kontraktet runt bordet där. Dessvärre har jag en allt för dålig upplevelse här där det allt för ofta blivit att spelarna spelar för att vinna genom att optimera varje slag.

Det gäller inte för alla grupper. I grupper där jag spelat och det mer handlat om att se vad som händer, oavsett om det lyckas eller ej, så bryr jag mig inte så mycket om slumpen. För där blir ett misslyckande och ett lyckande lika intressanta utfall. Där rör det mig inte i ryggen om jag råkar spela en krigare med karisma 18, fysik 8 och styrka 10, för koncentrationen är inte på att vinna spelet utan uppleva spelet. Så min negativa inställning till slump faller nog samman med vilken grupp det är jag står framför.

I den bästa av världar, om det handlar om gamla klassiska rollspel, så föredrar jag spel där slumpen varit inblandad i alla delar för det ger utrymme för intressanta situationer. Jag har dock fått avsmak för det på grund av grupper snarare än dåliga system. Grupper där det funnits en inställning att den som misslyckas med sitt slag förstör för gruppen.

 

[JohanL]

Jag tycker att rullade grundegenskaper kan vara väldigt rimligt i ett mer simulationistiskt spel, och då jävlar ska man också rulla uppifrån och ned, inget mes som att få sättare dem som man vill. Rull upp din rollperson och se vad du kan göra med den är t.ex. klassisk RuneQuest, oc( känslan av att du inte har full kontroll är en del av nöjet. Det känns också rimligt i spel med OSR-vibbar. Det funkar bra om mycket av hur det kommer att gå avgörs av slump och egna val, inte av hur optimerad du är.

Däremot tycker jag det är helt fel väg att gå i ett Gamist-spel som DoD. Där är någon sorts balans önskvärd. Antingen point-buy eller (antagligen bättre i det här fallet) en eller valet mellan ett par olika uppsättningar värden man får sätta ut. För t.ex. en krigare är skillnaden på 17, 16 och 15 i STY påfallande hög, och det är inget du kan påverka alls. Dåliga slag i början kommer oundgängligen att ge dig en långsiktigt tydligt sämre rollperson ur ett spelmekanik perspektiv.

 

[Quadrante]

Man kan ju, om man inte vill bli för styrd, slumpa kostnad för egenskaper, och sen köpa fritt. Samma styrning som slumpen, men man får köpa upp/höja vad man vill.

 

[cogitare]

Vad säger ni? Vad finns det annars för fördelar med att slå fram grundegenskaper? Vad missar jag?

Ärligt? Inga andra än nostalgi.

Framslag, för mig, är bara för one-shots (eller max ett fåtal spelmöten). Skall jag spela i en kampanj som varar över en längre tid vill jag ha kontroll över den RP jag spelar och inte låta slumpen bestämma hur det blir eller tom. om det blir den RP jag alls tänkt.

Nu har jag inte köpt nya DoD (och jag fattar att tråden inte handlar om det), men för egen del hade det varit det absolut första jag husreglat bort. När jag började spela var framslagning det enda sättet att avgöra GE. Vi visste inget annat och som 10-15 åringar ifrågasatte vi inte heller. Så jag har spelat mina hundår med den slumpen som mest gick ut på att någon vann lotteriet och fick en bra rad medan andra var slumpen inte lika godhjärtad mot.

Under åren införde vi fler och fler system för att hindra slumpen från att ställa till det för mycket och skapa gravt obalanserade grupper av RP. Slå flera rader, slå en extra t6 och ta bort den sämsta, slå varje värde upp till 2-3 ggr, någon sorts variant av höja sänka vissa värden osv. osv. Alla var ju bara plåster på det öppna såret.

Till slut insåg vi att det mest rättvisa sättet att skapa RP för en längre kampanj (som historiskt varit vårt föredragna sätt att spela) är att köpa GE. Framslagning kommer ALDRIG att funka.

Cog.