Once upon a time in Consabria
Det har faktiskt hänt en gång att jag spellett ett gäng "icke-fighters", mest för att främja rollspelandet.
En var en gammal och rutinerad asharisk silversmed som begett sig till Consaber då han var jagad av ett gäng maffiakillar som han var skyldig pengar.
En annan (Rygar) var en exilmûhadinsk matematiker med Räkna 17 specialiserat mot "Algebra".
En tredje (den skumme fan) var en gycklande pacifist som sprang omkring och var mesig (typ en sån som beställer mjölk på en taverna).
Och så den fjärde som var en elak spåman från Västmark. Han blev ganska arg när äventyret väl var slut, men det sket jag i.
Jag insåg dock att rollpersonerna kanske inte var lämpade för det uppdrag jag tänkt ut åt dem (de var utlänningar, ingen dyrkade Daak, de käftade med varandra ganska ofta och var inget vidare sociala), och när de sedan lämnade byn Welea (som var platsen för äventyret) så tog jag tillfället i akt. Det slutade med att alla drogs in i en väldigt... underlig skugglandsupplevelse och samtliga drabbades av psykiska men...
Så kan det gå, sa Benlöse Bengt när han klampat i klaveret! Mouahahaha!!!
MVH
Marukusu, som misstänker att han fick igen senare när hans handelsman blev mentalt torterad... eller var det för någonting annat?