Nekromanti SL fråga. Vem beskriver handlingen?

[Pansarsvinet]

Hej!

Kort SL fråga.
När ni spelar, brukar SL beskriva spelarnas handling eller gör Spelarna (SP) det helt själva?

Ex. A. SL Beskriver:
SPX: Jag förbereder mig på strid.
SL: Ni ser hur SPX tar tag om svärdsskidan med vänster handen och drar svärdet med ett beslutsamt grepp och intar stridsposition.

Ex. B. SP Beskriver:
SP: Jag förbereder mig på strid. Jag tar tag om svärdsskidan med vänster handen och drar svärdet med ett beslutsamt grepp och intar stridsposition.

Pros/Cons?
Jag klagar mycket på mina spelare att de är för korta i sina beskrivningar. Kommentar?

/?

 

[Magnus Seter]

Jag vill att spelarna ska beskriva i så stor utsträckning det är möjligt vad deras rollpersoner gör.

Som tumregel har jag att om jag som SL säger vad rollpersonerna gör, så har jag tagit ifrån spelarna kontrollen över rollpersonen. Det är inte bra, tycker jag.

Men ibland "kryddar" jag det som spelarna säger. Det viktiga då är att jag inte kryddar med något som är emot deras rollpersons personlighet, och att det inte förändrar den handling de utför.

Det är mest när jag försöker dra in spelarna i handlingen och stilen som jag kryddar handlingarna. Ditt exempel ovan, det skulle jag kunna göra som en krydda (fast inte riktigt så detaljerat).

Sen har jag ett annat grepp som jag själv tycker är väldigt roligt. Om spelarna drabbas av obeslutsamhet, så brukar jag beskriva de mest dumma sakerna de kan göra, för att försöka få dem att tänka lite på vad som är smart att göra.

Magnus som SL: Ni ser ett mörkt hål i väggen. Innanför hör ni mystiska ljud, som om något stort gnisslar tänder. Vad gör ni?

Spelare 1: Öööööh ... alltså ....

Spelare 2: Nja ... eller ...

Spelare 3: Eller kanske ...

Magnus som SL: Ni sticker alltså in huvudet genom hålet i väggen för att se efter vad det är som gnisslar tänder?

Spelarna: Nej!

Magnus som SL: Aha, ni tar av er alla kläder och springer skrikande genom korridoren?

Spelarna: Nej!

Magnus som SL: Okej, så ni står och funderar utan att ta ett beslut och väntar på att monstret vaknar?

Spelarna: Nej ... eller ... vänta! Vi springer!

Magnus som SL: Med eller utan kläder?



Värt att notera är att samtliga saker i exemplet ovan har utförts av mina spelare vid olika tillfällen. Mest i WFRP, konstigt nog.

/Magnus

Spoiler: kommentarer

VI KLÄR AV OSS OCH HOPPAR I SÄNGEN!

 

[kloptok]

För mig är det självklart att låta spelaren själv beskriva handlingen som rollpersonen utför. SL beskriver i första hand konsekvenser och spelvärldens svar på rollpersonens handlingar. Men nu tänker jag gå ett steg längre än din fråga och inte bara diskutera huruvida SL eller spelare beskriver rollpersonens handling utan även vilken grad av inflytande över världen som spelarna har mer generellt. Det är en högst intressant fråga som mycket handlar om spelstil och typen av spel du spelar - jag skulle säga att graden av spelarinflytande är ett väldigt tydligt sätt att kategorisera spelstil. I allmänhet tycker jag det är bra att involvera spelarna så mycket som möjligt, men alla spelare gillar inte att behöva ingripa i världen och bestämma hur denna är uppbyggd (vilket man ju faktiskt på ett sätt gör om man som spelare ges friheten att beskriva vad som händer), dessa spelare kan känna att de förlorar illusionen om de själva förväntas bestämma vad som händer när deras rollperson utför en handling. Det är något jag ändå tycker man bör respektera i många spelstilar, och främst mer traditionellt spelande. I samberättarspel är det å andra sidan självklart att alla som spelar hjälps åt att skapa världen tillsammans och att ingen av spelarna (ergo SL) ges den speciella rollen och rätten att bestämma hur spelvärlden svarar på karaktärernas handlingar.

I slutändan är ju rollspel en social aktivitet och det blir inte roligt om inte alla runt bordet är mer eller mindre överens om vilka regler som spelvärlden lyder under och vilka konsekvenser olika sorters handlingar ska få. Om en person runt bordet, vare sig det är SL eller en spelare, beskriver något på ett sätt som de andra inte är med på så måste man tillsammans runt bordet hitta en kompromiss som alla är nöjda med. Att på ett helt binärt sätt hålla sig till någon av extremerna "varje spelare bestämmer exakt vad som händer när dennes rollperson handlar" och "SL bestämmer exakt vad som händer när rollpersonerna handlar" kommer alltid riskera att skapa problem.

tl;dr: spelarna beskriver sina rollpersoners handlingar själva. I vissa spel är det roligt när alla runt bordet hjälps åt att hantera spelvärlden.

 

[Reddokk Fheg]

Jag låter spelarna detta och som Magnus kan jag ibland krydda detta lite. men inget som påverkar deras handling eller sådan. utan typ bara broderar ut det de gör lite mer, lägger till någon liten detalj och liknande.

Enda gången jag kan tänka mig att "ta över" en rollperson är om de är påvekade av magi eller någonting liknande som gör att de inte har någon kontroll över sig själva och liknande sutuationer.

 

[Anchorman]

Spelarna själva. Ge dem bonus ifall de har bra beskrivningar såsom något plus på tärningsslaget

Spoiler: kommentarer

Nej gör för guds skull INTE det. Det är det sämsta tricket i världen. Det belönar de som redan ägnar sig åt så kallade "bra beskrivningar" och missgynnar de som har svårt för det. Vill man ha blommigt och broderat språk vid spelbordet kan man komma överrens tillsammans om att det är något man vill sträva mot, men att blanda in belöningsmekanismer i det hela är riskabelt och kan leda till motsatt effekt.

Och så tycker jag såklart att om man vill ska man få bara säga "I hit it with my axe" och så var det bra med den saken.

 

[krank]

För mig är det spelarna som beskriver. Upplever jag deras beskrivningar lite torftiga kan jag be dem om mer detaljer: "OK, hur gör du det?"

 

[Krille]

Spelarna är deltagare. Självklart ska de delta så mycket de vill. När de gör något så får de mer än gärna beskriva det, men jag tvingar dem inte.

Det finns en viss risk med att beskriva intentionen med handlingen, om handlingen sedan inte blir så häftig. Så jag kan gärna låta dem bara säga vad de vill uppnå och sen rullar tärningar för att se vad som händer. Det är viktigare för mig att intentionen är tydlig, än att handlingen är väl beskriven.

Jag ser också att de beskriver resultatet. Jag ser ingen särskild anledning till att jag beskriver vad som händer om spelaren saftade till med en rejäl träff med massa KP i huvudet (om nu systemet har den detaljen): det får spelaren mer än gärna göra själv.

Så kokar man samman dessa åsikter om beskrivandet så kommer man till att en idealisk Krille-stridsrunda i till exempel Fantasy! ser ut ungefär så här:

SL: "Orken rusar mot dig med höjd kroksabel och tänker kötta dig som fan, vad gör du?"
Spelare: "Jag blockar med skölden och slår tillbaka."
SL: "<klatter> Ålrajt, jag får fyra lyck på anfallet."
Spelare: "<klatter> Fyra lyck på försvaret! Och <klatterklatter> åtta lyck på anfallet!"
SL: "<klatter> Satan, bara tre lyck på försvaret."
Spelare: "<klatter> Det blir tolv stryk."
SL: "Då är han ute. Vad händer?"
Spelare: "Orken rusar mot mig, och jag slänger upp skölden och hans kroksabel tar i skölden, och jag nästan hoppar upp på honom och vräker omkull honom och låser delvis fast kroksabeln med skölden. Jag landar med knät i magen på honom och begraver yxan i hans hals, och det svarta blodet sprutar upp över hans fula gristryne.»Ligg still, ditt kräk« fräser jag och jobbar mig upp på fötter igen."

 

[Tre solar]

Vi kör ofta med överlappningar i beskrivningarna.

SPX: Jag förbereder mig på strid.
SL: Ni ser hur SPX tar tag om svärdsskidan med vänster handen och drar svärdet med ett beslutsamt grepp och intar stridsposition.

men också:

SL: Orcherna gör sig också stridsklara.
SPX: När orcherna drar fram sina stora klubbor och börjar banka på sin sköldar skriker jag åt Amras att tända vårdkasen.

jag tycker att såna utfyllningar, både från SLs och från spelarnas sida, gör spelet mustigare och funkar som en bekräftelse på det som har sagts. Särskilt tycker jag det funkar bra i överlämningar, alltså när någon avbryter någon annan eller när någon lämnar över ordet.

 

[Arntsen]

Jag skulle nog påstå att det är överlappande, precis som tre solar beskriver

 

[RasmusL]

Det beror helt och hållet på vilke spel vi spelar och vi uppehåller oss sällan vid samma spel mer än tre spelmöten i sträck.

 

[Rhodryn]

För oss är det oftast att vi som spelare beskriver vad vi vill göra, och eller vårat tilltänkta slutmål med handlingarna vi gör, men efter tärningarna är slagna så är det SL som beskriver vad som hände. Ibland så lägger vi som spelare in kanske förslag på vad som hände (för vi kanske är ute efter något specifikt)... och om det är rimligt så accepterar SL det.

 

[Eksem]

Jag brukade beskriva spelarnas handlingar, men sen så tyckte nån att jag var lite bossig när jag gjorde det och förminskade theatre of the mind-momentet för den spelaren, så sedan dess har jag försökt akta mig för att göra sånt.