Har varit väldigt noga med att låta SLP/SL-RP ta en mer sidekickroll så spelaren får glänsa.
En dominant SLP (eller SL-RP) provade jag bara en gång. Oj vad mina spelare tyckte det var tråkigt. Jag hade inte en tanke på att spela denna SLP, jag tyckte bara det var en cool karaktär, och inte en bra fiende.
Senare la jag över den rollen på den mest erfarne spelaren i gruppen så hen fick gestalta 2 karaktärer .
Det där är något jag ska experimentera mer med.
+1. Jag skulle även kunna tänka mig att det kan vara aktuellt ifall gruppen har stort fokus på interaktioner och snack mellan rollpersoner, och att spelledaren inte vill hamna helt utanför.
Jag läste, i Dragon Magazine tror jag, om en DM som förberett ett jätte-äventyr, och alla spelarna hade gjort var sin dvärg. Det började som så ofta på ett värdshus med ett mål mat och några öl. Spelarna gick all-in-character och började berätta historier från sina hemtrakter, sin uppväxt, sina äventyr. SL satt alldeles tyst. Efter en timme tröttnade SL, slog fram sin egen dvärg, som kom och satte sig runt bordet. Diskussionen fortsatte dvärgarna emellan, och något annat hände inte det spelmötet.