1, Törnetronen är en utmärkt kampanj på samma vis som Undergångens arvtagare var det. Den är hela anledningen till att spela spelet för mig. Alla behöver inte gilla formatet, men det är min syn på det.
2. luddwig skrev ovan att reglerna inbjuder till optimering utan att kunna hantera följderna. Det är en träffande beskrivning. Alla ni som skriver att man borde köra på ett annat system har i princip rätt (även om systemet inte bara har brister utan en del finesser också), Samtidigt är det inte ett jättekonstruktivt råd när man redan är inne i det. Någonstans har man ju ett val som spelgrupp hur mycket energi man vill lägga på att ändra om och vilka negativa effekter man kan få av att byta halvvägs. Inte ens om min spelgrupp ville byta är jag säker på att det är rätt val nu (från start ja), även om jag väl skulle gå med på att göra det. I slutändan landar det ändå på SL att hantera förändringarna och då måste man väga sin arbetsinsats. Då lutar jag nog ändå åt att det är bättre att lappa på det man inte riktigt gillar (i öppen konsensus, inte fuska märk väl).
3. Till sist avseende spelstil så håller jag inte med de som säger att spelet en arena för kraftfulla RP att agera ut sin fantastiskhet. Spelets regler är sådana ja och det går självklart att spela på det viset, men spelets äventyr är huvudsakligen inte skrivna i den stilen, i varje fall inte på övergripande nivå. (Vilket så klart förstärker diskrepansen ovan).
(Detta sagt ska man heller inte överdriva problemet, vill man justera det så går det att göra utan jättestora ingrepp,)
