Nekromanti SLP i huvudrollen

[neowyn]

Jag har en fundering som jag skulle vilaj vädra

Om man skall spela en kampanj och spelledaren säger att det kommer vara en SLp som är i en av huvudrollerna och spelarnas uppgift är att beskydda/hjälpa/låra upp denna SLP vad skulle du då tycka om detta?

Personligen har jag inga problem med det utan det funkar bra för mig men jag vet att inet alla är som jag..

Så vad har ni för invändningar?
Vad skulle kunna göras så att det blir kul även för er?
Är enda lösningen att ta bort SLPn??
Hur stor frihet vill ni ha när det gäller handlingen i ett äventyr??

 

[Genesis]

Jag skulle bli mycket skeptisk. Ha jag spelat med spelledaren tidigare och litar på henne så kan det väl funka, men det blir svårt att hantera väl.

Men jag är övertygad om att det GÅR. Fokus på kampanjen måste dock vara på oss rollpersoner. Det får inte bli en GMPC (Game Master Player Character). Så även om spelledaren är huvudpersonen i spelvärldens ögon, så får hon inte vara huvudpersonen i den berättelse vi spelar. För då är jag inte med.

 

[Poseur]

Håller med Genesis här. Sålänge slp´n bara är huvudkaraktären i spelvärlden så fungerar det bra, förutsatt att RPs är huvudkaraktärerna i berättelsen.

Alltså nog har vi nog alla haft med viktiga slp´s för handlingen i äventyret men spelträffarna ligger ändå för RPs i fokus.


/poseur chipstrött

 

[neowyn]

Om SLPn är ett sätt att introducera händelser, färdvägar, andra SLP som antingen kan bli vänner eller fiender?

Jag håller helt med dig om att SLPn får inte "rollspelas" av SL, då kan man lika gärna läsa en bok..

 

[Ram]

Det beror helt på hur det görs och vad spelarnas roller förbäntas göra. Det beror också på handlingsfrihet och resurser.

Sedan får vi inte glömma upplägget. Om man lyckas skapa en engagerande story runt SLP:n och får in de rätta kopplingarna till karaktärerna så kan det bli hur bra som helst.

I korthet så kan det bli skitbra, men det finns större riks än vanligt för att det blir dåligt.

 

[neowyn]

Menar du med detta att det är en bra grej att använda i början men att RP sedan skall ha möjligheten att sticka ifrån och utvekla det till något helt annat utan SLPn?

Jag kan själv känna att detta är en vettig tanke men att man kanske inte skall förbereda för det utan i det fallet låta kampanjen vända lite och då spela mindre förbered än vad man kunde gjort annars

 

[Regmolar]

Som sagt: så länge SLPn inte tar över karaktärernas roll vid spelbordet tror jag att det kan bli riktigt bra, och då får man som SL helt enkelt tänka på att vara försiktig med hur mycket plats som SLPn egentligen tar på möten; för mycket och det blir tråkigt för spelarna.

Hur stor frihet vill ni ha när det gäller handlingen i ett äventyr??

Känns som en lite mer allmän än ämnesrelaterad fråga, men nåväl...

Så länge det inte känns uppenbart att SL begränsar friheten så kan jag mycket väl spela helt rälsade äventyr utan några problem. Frågar du mig är illusionen av frihet det viktiga, och inte den faktiska friheten, men det är ju lättare att få ett fritt äventyr att kännas fritt än att få ett rälsat äventyr att kännas så, och svårare ju längre äventyret är. Så länge som det inte blir några datorspelshinder ("nej, du kan inte passera luften här, för här tar banan slut", "nej, du kan inte skada den här personen, för den är viktig för storyn", etc) klagar jag inte.

 

[Ram]

Menar du med detta att det är en bra grej att använda i början men att RP sedan skall ha möjligheten att sticka ifrån och utvekla det till något helt annat utan SLPn?

Det kan det säkert vara, men det som jag menar är egentligen i första hand att det beror på hur man lägger upp det. Om man använder SLP:n för att valla runt RP i nosringar och inte har någon koppling till deras egna agendor, val, bakgrunder etc. så tappar det nog charmen ganska fort. Om man däremot lyckas engegera dem i SLP:n och "flätar samman deras öden" så kan man med säkerhet göra en komplett kampanj av det utan några problem.

Det kan till exempel vara som så att SLP:n är någon av RP:s pappa, att SLP:n har av en profet kallats den nya världens kung och att RP har frivilligt anslutit sig til denne för att ta roller vid den nya världens hov, att SLP:n har hållhakar på RP, att de har gemensamma intressen att kullkasta en mäktig släkt, ...

Det är lite svårare att bygga den här typen av scenarior och de lider lite av att de ofta blir mycket dåliga om de blir dåliga, men de blir ofta mycket bra om de blir bra också.

Sedan är det alltid lite kul att ha en mäktig vän med lite andra resurser och möjlogheter än man har själv också.

 

[Eggnot]

I mitt tycke måste RP ha huvudrollen. Punkt.

Däremot hindrar det inte att en eller flera SLP har viktiga biroller och att RPs upplevelser centreras kring den personen. Det avgörande i så fall är att konflikter, intriger och annat som RP involveras i gör dem betydelsefulla så att de känner att de har huvudrollen i vad som sker, oavsett vad för roll SLP har i spelvärlden. Sedan kan det skeendet vara en liten del av något mycket större – och RP kan inse hur små de är – men det hindrar inte deras betydelse i ”sin” värld.

För att spinna vidare på exemplet om pappa knugen och RP vid hovet. Den stora intrigen är stundande krig mot Elaka Landet och Pappa Kungen är den som bestämmer om anfall eller försvar. RP kan inte påverka det direkt. Däremot har de intriger vid hovet (kärleksaffärer, lönnmord, spioner osv) samt får uppdraget att kullkasta Stygga Släktens överhuvud Hertig Hemsk då han kan vara lierad med Elaka Landet i hemlighet. Hela tiden är Pappa Kungen av stor vikt för det väntande kriget men RP spelar scener där han i huvudsak finns i bakgrunden, oavsett hur avgörande hans beslut är för egna riket.

 

[solvebring]

Egentligen är ju denna idé beprövad i flera fantasyäventyr. Där hjälper man ofta en SLP. Finns måga äventyr då man skall eskortera, skydda, gömma osv. en SLP.
Så, kravet för att detta skall fungera, tror jag, är att denna SLP då är fullt beroende av rollpersonerna. Det blir de som är aktiva. Säg att de måste ta hand om och beskydda en SLP. SLP har inga egna förmågor för att kunna möta alla dessa faror. Rollpersonerna är därför de aktiva som gör alla viktiga handlingar, möter alla svårigheter - samt att de då måste få med sig SLP'n runt dessa problem. SLP står dock i centrum. Hela handlingen kretsar krign denne, liksom alla äventyr, plus att man då bör binda slutet med dennes liv. Om SLP'n dör är allting totalkört osv.

... I slutändan blir detta då dock ingenting annat än ett vanligt "eskort"äventyr, vilket inte är speciellt orginellt.