Det är ju så jag menar att analogin faller och folk måste skärpa sig lite. Att misslyckas med ett slag är inte att förlora, att misslyckas med ett slag är ju att släppa in ett mål, eller kanske än bättre jämförelse: att misslyckas med ett slag är att inte lyckas blocka en passning från motståndarens back till deras mittfältare, så helt plötsligt är spelplanen en annan, helt plötsligt måste vi ta ställning till andra saker. Såklart det var ett misslyckande i stunden, men det var inte en förlust.
Jag identifierar mig rätt mycket med mina karaktärer. En karaktär jag spelar just nu i Sorcerer är rent av skapad för att jag ska göra det än mer. Om inte nära mig på riktigt så nära mig rent ideologiskt och psykologiskt. I senaste spelmötet gick verkligen otroligt mycket så otroligt kraftfullt rakt åt helvete, det var flera situationer som brakade samman och lite som att nu får jag äta upp allt som skett innan. Och på grund av detta, alla situationerna, allt innan konflikten i fråga som detta ledde fram till, så revolterade min demon, anföll mig, en annan spelares karaktär försökte aktivt hindra mig att försvaga min demon eller beordra den att ta det lugnt och min karaktär drog på sig en otroligt allvarlig skada, i princip i koma med allvarliga nervskador osv. Detta på grund (förutom då, allt som skett innan, alla val, alla agerande, allt rollspelande och tärningar) av att tärningarna som rullades innebar vem som agerade när, vem som segrade över vem och med hur mycket osv. Men, trots min identifikation, trots att just detta utfall helt klart hade med slump att göra, så var alla scener som ledde hit och scenen i sig verkligen otroligt starka och fina. Jag ser det inte som ett misslyckande, jag ser det som att fältet nu är ett annat och nästa spelmöte kommer ske med utgångspunkt från en sjuksäng, med min karaktär med rejält mycket problem att hantera och försöka få honom att ta sig ur detta, med sitt liv och äktenskap i behåll.
