Vilken rolig tråd, och inte en helt lätt fråga.
TOTAL slump är för mig otänkbart. Jag ville spela en 44årig kvinnlig krigsveteran och blev tvingad att spela en 16årig manlig ärkemagiker vars bästa färdigheter var hasardspel och knyppla...
I SANN slump väljer jag ju INGENTING.
That beings said så tycker jag att slump enbart kan finnas av tre olika anledningar. Det första är att skapa orättvisa, om man nu vill det. Det är ett enkelt sätt att helt enkelt låta vissa rollpersoner vara bättre än andra. Den med den bättre rollpersonen kan tycka det är lite pinsamt och den med den sämre rollpersonen sitter och surar... Vi är inte alla mogna nog att acceptera sådant.
Alltså, det är enligt mig en DÅLIG anledning att finnas.
Det andra anledningen är bättre. Det är att låta slumpen fungera som stöd när fantasin tryter, när jag inte exakt vet vad jag vill spela hjälper slumpen till.
Den tredje anledningen kanske kan vara bra... eventuellt. Det är som någon sa innan att skapa utmaningar, att tvinga spelaren att spela en karaktär den innan inte har spelat. Jag tror inte jag gillar onödigt tvång i en annars frivillig fritidsaktivitet.
Så... enbart slump som stöd när fantasin tryter!
Jag exprimenterar fär närvarande med rollpersonsskapandet till mitt nästa rollspel. I grunden låter jag rollpersonsskapandet vara ett enpersonsäventyr där man går igenom rollpersonens liv kronologiskt. På vägen får man göra mängder med val som formar rollpersonen. Dessa är helt utan slump.
MEN, omgivningen reagerar på rollpersonens val, om jag exempelvis bestämmer mig för att skydda kollegan som stjäl pengar och riskera jobbat, kan det antingen vara förutbestämt att jag förlorar jobbet, eller så kan det genereras. (50% chans att förlora jobbet).
I princip fungerar då rollpersonsskapandet på samma sätt som själva spelandet av spelet senare.
Detta system är ännu mest en våt dröm, det är enormt krävande att lyckas balansera detta och göra det intressant. Så jag rekomendrar bara ett sådant system om man har omätligt mycket tålamod och tid.
