Nekromanti Sluta pakter

[Rickard]

Det här är en liten fortsättning på min Demonologitråd.. Jag ber om ursäkt för att jag startar en ny tråd, men jag tänkte vilja bredda det hela lite.. Kanske blir ämnet lite för brett?

Som vanligt fick jag inspiration av tråderna som jag startade.. Jag tänkte mig äventyr som den taniga, nördiga bokmalsmagikern med mindervärdeskomplex som ingen lägger märke till och som frammanar demoner för att bevisa sin duglighet för sig själv och sedan, när han blivit mäktigt, visa för andra att han verkligen är något.. Denne är alltså inte ond ifrån början, utan förtryckt.. Helst skulle jag vilja göra så att RP:na tycker synd om demonologen.. Jag tänkte mig också en demonolog som frammanar demoner och transformerar de till människor för att kunna, med deras speciella förmågor, användas som spioner.. Utmärkt för att konspirera i hovet.. Detta kommer nog dröja 1-2 år innan jag spelar dessa två scenarion, då demoner inte precis är något vanligt förekommande i min DoD-värld..

Jag fick också ett nytt synsätt på demonologer.. De frammanar inte demoner för omedelbara effekter, utan för att kunna ta del av deras förmågor senare.. Demonologerna samlar på sig olika förmågor och kan jämföras lite med artefaktmagiker med alla sina specialprylar.. Mäster Charovan nämnde något intressant i den förra tråden, nämligen att sluta pakter med intelligenta element (det var i alla fall så jag uppfattade det).. Jag har alltid tänkt mig elementen som man kan frammana som ointelligenta, viljelösa och allmänt menlösa då de bara har ett antal förmågor i besvärjelsen.. "Styra pil, omsluta varelse, tända eld på föremål" et c.. Om man istället tänker sig att elementarmagiker sluter pakter med elementarer? När jag tänker på det så är det inte såå dumt.. I multiversum så finns det, enligt beskrivningen (vad jag kommer ihåg utav den), olika världar "längst ut" där just en enda elementar finns.. Ereb Altor är en blandning av alla dessa element.. Varför skulle inte elementen kunna vara "levande", intelligenta väsen?

Just detta är något jag vill få fram.. Det finns faktiskt inga riktlinjer till hur man sluter pakter i DoD.. Det finns så mycket mer än bara element och demoner som man kan sluta pakter med.. I min värld finns det även andar.. Man kan ju även sammanlänka sitt sinne ("pakta") med en drake och få en del av dennes förmågor.. Spiritus familariis? Är det en form av pakt eller är det "bara" en andeframmaning med av en död kroppsbesättning som följd? Hmm.. Kan detta enbart användas till spritus famirariis? Jag skulle vilja sträcka mig lite längre och kunna tänka mig en nekromantiker som agerar som en Frankenstein... En varelse med brutet hjärta som vill få tillbaka sin käresta från dödsriket.. Oj, jag kom från ämnet lite..

Så.. Jag ställer lite frågor att enklare besvara om varje område för pakten.. Givetvis är det upp till dig om du vill använda dig av dem eller inte.. Jag vill mest ge lite förslag om vilka funderar jag vill ha med..

<HR NOSHADE SIZE=1>
Hur fungerar paktandet?
Ingen aning.. Hur skulle man beskriva det i en regelmodul, generellt sett?

Vad ska man sätta upp för riktlinjer?
Just för elementarer, demoner och andar så kan jag tänka mig specifika besvärjelser för olika typer av väsen.. En besvärjelse för värmeelementet, en för lägre demoner från Gehenna och en besvärjelse för förfädersandar (jag tog här exempel från varje "grupp").. Just pakter med drakar känns så främmande att jag skulle vilja ha det mer speciellt.. Det är ju inget man gör flera gånger, såsom besvärjelserna, utan endast en gång.. Jag får se.. Kanske gör jag inget åt det alls utan nöjer mig med reglerna som finns i modulen "Drakar"?

Vad kan man få för fördelar?
Jag skulle vilja ha en lista på förmågor som man kan välja och vraka ifrån och med ett snack med spelledaren kunna välja ut lämpliga förmågor..

Vad vill motparten ha? Ska det finnas unika regler för varje pakt?
[Valfritt svar sökes]

<HR NOSHADE SIZE=1>
Försök inte att svara på allt, utan ta gärna bara en eller två saker som du direkt får inspiration om och svara på dem.. Själv vill jag ha det enkelt.. Visst ska det vara lite speciellt med att sluta pakter, men efter 3-5 gånger när spelarens rollperson har slutit några pakter så vill jag att spelaren ska ha kläm på det hela och att man kan "snabbspola" förbi hur själva frammanandet går till och bara gå direkt på diskuterandet om vilka förmågor som ska utbytas och reglerna för pakten..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som nu kommer att svara på sin egna trådstart och försöka på så sätt ge lite struktur till tråden

 

[Rickard]

...med demoner

Hmm.. Jag frångår lite hur jag vanligtvis lägger upp trådstarter här.. Normalt så har jag tänkt igenom något och sedan lägger in det för synpunkter.. Nu vill jag mer att ni själva ska säga hur ni ser på saken..

"Vad ska man sätta upp för riktlinjer?"
Just hur demoner och deras förmågor ska funka har jag funderat lite på tidigare.. Här saxar jag från en anteckning:
"Demoner och deras förmågor:
Radda bara upp en massa namn: Utseendeförändring, Storleksförändring, Färgförändring, Elementardragning etc.. Dessa kan man använda till att spinna vidare i vilka förmågor en demon får.. Genom att vara ospecifik så kan man få fram fler alternativ? Jag kan iaf. hitta på minst tre olika sätt att variera de exempel jag ger ovan.."

Om man skulle radda upp 100 stycken namn på förmågor och inte förklara dem, utan det är upp till spelledaren att göra det när denne väl ska använda förmågorna? Skulle det fungera? Varför jag vill göra så är för att jag inte vill låsa demonerna till att ha ett visst antal förmågor.. Ta tabellen i "Kaos Väktare" som exempel.. De är där få till antalet och är rätt idétorftiga så de (enligt min åsikt) låser mer än hjälper till..

Om man tänker sig att magiskolan anger hur demonologens kunskap om demoner är, så kan man ge en liten erf-höjning i den färdigheten om demonologen vill ha information om en demon..

"Vad vill motparten ha? Ska det finnas unika regler för varje pakt?"
Här är jag rätt osäker? Hur ska det gå till? Kan en demon bara ge en förmåga till magikern och sedan försvinna tillbaka till sitt hemplan/hemdimension? Måste demonen vara kvar i världen? Hur får magikern förmågan? Är det genom löfte att skicka tillbaka demonen, är det genom tortyr och tvång eller är det genom gentjänst? Man skulle kunna tänka sig att magikern stolpar upp regler som "Du får härja så mycket du vill i 52 timmar i min värld, men under tiden ska jag få dela din förmåga att regenera".. Ska demonen komma till vår värld frivilligt eller ska den tvingas av magikern? Man skulle kunna tänka sig båda, men om den ska komma frivilligt, varför i så fall? Är det något i magikerns värld som lockar?

Via denna pakt, blir det något som binder magikern och demonen samman? Kan de känna var den andre befinner sig?

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som nästan får dåligt samvete, då han frågar mer än konstaterar

 

[Rickard]

...med andar

Glaargh! Gud vad forumet är segt nu.. Jag hinner ju till och med tänka ut vad jag ska skriva innan jag kommit till nästa sida.. Det brukar jag inte göra..

Kollade igenom mina anteckningar och såg att jag faktiskt hade skrivit lite (för något år sedan) om shamanism.. Shamanism är en magiskola som är något av ett mellanting av nekromanti (som jag slängt in spiritism i) och animism.. Häxkonster och shamanism har även vissa likheter när det gäller drömmar och auratydning, men det är en annan femma.. Det är just shamanmagiker som jag inriktar mig på nu.. Visst kan det finnas folk som tillber förfädersandar eller har ett familjeträd (kan fungera som en naturande) som dessa tillber och kan få fördelar från det men det tillhör religion enligt mig, inte magi.. Jag tänkte slänga dit lite citat från en anteckning, som jag klipper lite i då jag där jämför shamanism med häxkonster..

"Hur fungerar paktandet?"
<TABLE WIDTH=80% ALIGN=center><TR><TD>"Shamaner har olika andar som denne åkallar och ber om tjänster. /.../ shamanen har t.ex. förfärdersandar, naturandar (djur/växt) och elementarandar..."</TD></TR></TABLE> - Här tänkte jag mig tydligen elementarer som intelligenta väsen.. Se där.. Det hade jag glömt bort..

"Vad ska man sätta upp för riktlinjer?"
<TABLE WIDTH=80% ALIGN=center><TR><TD>"Shamanen skickar ut en signal för att fånga en andes intresse och ger sedan en gåva till anden för dess tjänst som den ska utföra. Detta kan vara sång/spel, offer (djur/obearbetad föda), självplågeri (tatuering, självsvält) eller kunskap. Droger för att sätta sig i tran och därmed nå andarna lättare kan användas men då dessa kan ge framtida negativa effekter så avstår helst shamanen från att använda sig av droger.
Häxor däremot ger en del av sig själva (PSY) som anden kan använda och ber anden i sin tur att få låna en del av dess kraft. Egengjorda magiska föremål används ofta för att få bättre fokusering och kraftsamling. Det är inte obligatoriskt [men alla besvärjelser blir en E svårare. E1 à E2, E2 à E4]. Djuroffer förekommer också bland häxor. [PSY-kostnaden för besvärjelsen minskar ju ovanligare sak som offras. Om den är helt vardaglig är offret meningslöst.]"</TD></TR></TABLE> - Jag slängde med häxorna också, då det också är en form av andepakt..

"Vad kan man få för fördelar?"
För shamaner, som jag tänkt mig är inriktade på vandring i astralplanet, auraläsning, drömvandring och med inriktning på animistiska besvärjelser, så är det rätt uppenbart.. Givetvis så blir förmågorna besvärjelser.. Animismens Spårlös, Hela, Snabbväxt et c och häxkonsters Hamnskifte (se magiboken för närmare beskrivning)

"Vad vill motparten ha? Ska det finnas unika regler för varje pakt?"
Se ovan.. Shamanen ger en gåva.. Det kan även vara en sorts tjänst, som att en förfädersande kräver att shamanen ska gå och ge en sista hälsning till andens släktingar eller ordna upp något som anden har oavklarat..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som ogillar att posta saxade saker bara för att han inte tänkt igenom det så noga

 

[Evil Peter]

Re: ...med demoner

Vad gäller själva skapandet av pakten tycker jag egentligen inte det behövs fler regler än begränsningar på vad demonologen kan få i utbyte. Här tycker jag SL kan bestämma själv utifrån demonens personlighet osv och man kan rollspela sig fram till ett förslag som båda parterna accepterar. Kaos är så stort och oberäkneligt (duh..) att regler för hur demoner kan sluta pakter känns för begränsade. Här bör det på sin höjd vara lite exempel på hur det kan gå till imo.

Vad demonen vill ha är också mycket varierande. Kanske vill han ha sin tjänares själ efter ett visst villkor är uppfyllt (döden, misslyckande med något etc) för att addera till sin egen själsliga kraft och på så sätt bli mäktigare. Kanske blir demonen mäktigare genom att hans inflytande i andra världar ökar och kräver att tjänaren ska agera enligt demonens natur i demonens namn för att uppnå mer makt. Dessa två exempel är ju väldigt grundläggande och klassiska (stereotypa?) och även här vill jag ge SL stor frihet.

Att starta grunden till en pakt kräver ju att man får uppmärksamhet från en mäktig demon. Enligt modulen Kaos kan man få det genom att agera enligt demonens natur (dvs vem som helst kan med tillräckligt mycket illgärningar, vilket det nog oftast handlar om, i rätt stil och med mycket tur få kontakt) men det torde vara den mest osäkra vägen. En demonolog som uppnått stor kunskap kan åkalla en mäktig demon och försöka förhandla med den. Även här skulle jag tro att det är en stor fördel om man agerat enligt demonens natur och på så sätt kan verka trovärdig som en bundsförvant (tjänare enligt demonen).

Har inte tid att skriva mer för tillfället och jag behöver nog tänka lite mer innan jag fortsätter.

 

[Gnöm]

Själva förhandlandet

Jag skrev en gång en novell där en nekromantiker dör och en ond makt uttnyttjar hans önskan till evigt liv genom att få honom att sälja hans själ. Han får som sagt evigt liv i utbyte sålänge han inte misslyckas med något åt den onda makten för då ska han genast bli dennes viljelösa slav. Naturligtvis får han genast, enligt nekromantikerns uppfattning, ett omöjligt uppdrag.

Problemet med evigt liv är ju också att man har en evighet att misslyckas på.

Just när han fick valet att göra detta frågade han den onda maktens utsända vad han hade för val? I verkligheten kunde han välja att antingen dö och gå till efterlivet eller sälja sin själ till makten. Men den onda maktens utsända sade ungefär: "Antingen göra min herres vilja eller bli hans viljelösa slav".
Dvs han ljög...
Med ens var det dock mycket attraktivare för nekromantikern att att sälja sin själ för den verkade ju redan tillhöra den onda makten ändå.


Enligt min uppfattning är demoner oftast onda och som sådana drar det sig inte för att ljuga, hota, antyda saker som demonologen gärna vill veta men som han måste betala ytterligare för att få veta.. , utelämna viktig information som inte direkt besvarade demonologens fråga... osv...

Desto mer demonologen vet om demonen han frambesvärjar för att köpslå med desto bättre. För annars kan han bli lurad.
Riktigt, riktigt rejält...

 

[Evil Peter]

Re: Själva förhandlandet

Regelmässigt finns det dock cirklar som kan tvinga en demon att tala sanning vilket kan undlätta att inte bli alltför lurad. Dock betyder det inte att demonen kan säga allt utom lögner så han kan ju via diffusa uttalanden ändå lura demonologen att dra förhastade slutsatser osv. Det hela blir väldigt intressant då demonologen vet att demonen inte ljuger men vet också att även det inte behöver innebära att den säger det han behöver veta. När törs magikern tro på att han har situationen under kontroll?

Det hela bäddar för riktigt intressant rollspel som helst måste vara ganska förberett från spelledarens sida såvida denne inte är mycket bra på att luras och uttrycka sig vagt på ett improviserat plan.