entomophobiac
Low Prep High Play
Jag gillar ju när slutuppgörelser sker inom gruppen. Kättaren visar sin sanna färg och en eldstrid avgörs mellan rollpersoner. "Det var du!" Tycker om när det kan avslutas med att rollpersoner dör, blir galna, eller drabbas av andra dåligheter på grund av andra rollpersoner. Men bara om det faktiskt sker naturligt. Call of Cthulhu blev en av mina favoriter av en anledning, liksom. Ni är meningslösa i det kosmiska alltet och inser ni det blir ni tokiga. På vägen till den insikten kommer ni ha 1 001 chanser att dö (with a whimper).
Generellt tycker jag mer om uppgörelser i berättelsen, gärna personliga sådana, oavsett om de handlar om att avslöja vem det var som kasta', att göra upp med sitt förflutna, att konfrontera sin rädsla, lära sig leva med sin mörka hemlighet, eller liknande. Om saker är personliga blir det dessutom mindre antiklimaktiskt att dö eller misslyckas. Då är dessa beståndsdelar helt enkelt en del av berättelsen. Att förlora i en renodlad slutfight är bara tråkigt. En sån situation där ett datorspel sagt "checkpoint reload" och du fått försöka igen.
Att avsluta något på ett tillfredsställande sätt handlar, för mig, om ett par saker:
- Låt det ta tid. Med senaste tidens one-shots har jag ibland varit lite hård på att det skall vara just "one"-shot, och därför avslutat saker på en kväll som gärna hade fått ta två-tre kvällar istället. Skynda inte fram till slutet.
- Berätta att det kommer ta slut. Om spelare hunnit bli investerade i spelet kan det vara störigt att avrunda och sen säga "happ, nästa vecka blir det ny kampanj" helt appropå. Jag har börjat säga ungefär hur många sessioner jag tror är kvar. Beror givetvis jättemycket på vilken typ av spel och vilken typ av kampanj.
- Förskuggning. Bygg upp till slutstriden under så lång tid som möjligt. Du har träffat Strahd, du har snackat med Strahd, och du har hunnit bli mäkta irriterad på Strahd, innan det är dags att bråka. Du vet vad fienden går för och är antagligen lite tveksam kring att korsa klingor överhuvudtaget. Men du måste, på grund av anledningar.
- Använd omgivningen. Slutstriden i The Crow utspelar sig på ett kyrktak, när det åskar och regnar—omgivningen är en central del av slåssandet. Skapa en omgivning som kan vara lika mycket en karaktär som rollpersonerna och applicera gärna lite förskuggning på den också. Antingen som en plats som figurerat mycket (det är ju där Eric Draven ligger begravd), eller som en plats spelarna varit rädda för/undvikit.
- Låt spelarna använda vad de lärt sig. Kommer de på att den röda fällen distraherar de människoätande hästarna? Låt den göra det (om det inte redan är etablerat)! Om spelarna får känna att de löste slutet så är det mycket mer tillfredsställande än att försöka kombinera rätt A med rätt B på måfå, eller rulla buckets of dice.
