Nekromanti Smidesexpert efterfrågas.

[PVC]

Mitt rollspel utspelar sig i en tid väldigt lik antiken och just nu har jag kommit fram till delen som innehåller vapen och utrustning. Oftast brukar jag vilja skriva saker så att de är delvis historiskt korrekta och delvis fantasifoster. Därför har jag nu slitit häcken av mig för att ta reda påvilka vapen som romare och greker använde. Dock tvangs jag inse att det inte skulle räcka som underlag och att jag måste hitta på en väldans massa lustiga saker själv.

Mitt problem är att jag int vet någontig som helst om smide och dess begränsningar. Det är så att mina fantasi-vapen ska vara orealistiska men och då måste jag veta vad som var möjligt och omöjligt att göra med antikens smideskonst.

Vilka hinder hade man helt enkelt att överskrida? Jag vore väldigt tacksam om någon ens kunde peka ut en bra riktning eller litteratur för jag står helt villrådig. Blev klingor för spröda? gick det inte att böja metall? Vilket svar som helst uppskattas av en desperat människa.

 

[King Kromm]

En liten detalj angående Brons, det är inte bara legeringen Koppar/Tenn som används, vad jag har förstått så har man ibland även exprimenterat med andra ämnen än Tenn även om detta varit den dominerande varianten.Och jag kan inte på rak arm säga vad man används istället, och inte heller hur detta påverkat resultatet. Men kan säkert återkomma i ämnet om intresse finns.

 

[King Kromm]

Snacka om att bli smälld på fingrarna..

Men vet du någonting om hur de olika legerinagna betett sig i fröhållande till "vanligt" brons?

 

[Gadriam]

Det går faktiskt att helsmida brons, och för bruk som vapen är nog detta att föredra. Kruxet är att man bara har ett smidbarhetsfönster på ungefär 150 grader. Under detta splittras metallen och över smälter den snabbt. I fönstret däremot är det som att arbeta i smör. Det är lätt att forma och lätt att laminera. Man kan helt enkelt kavla ut metallen, strö på lite aska, vika ihop och kavla igen om man bara kan hålla värmen uppe. Ett helsmitt bronssvärd med asklaminering blir både vackert och får en styrka motsvarande ett enklare stålsvärd. Om metallen innehåller minsta lilla mängd antimon eller bly är det däremot kokt. Då smälter nämligen bronset innan det blir smidbart.
Som vapenmaterial skulle jag nog hellre ta en mässing, som muntz, vilken är betydligt enklare att smida och som håller skärpan längre. Brons kan slipas rakknivsvasst, men behöver skärpas flera gånger för en normal rakning. Erfarenheten talar.

Bara lite tips.

Gadriam
(Passionerad bronsskalle)

 

[Organ]

Det går bra att svara i PM.

Jag förstår om ni vill ta eventuella affärstransaktioner via PM, men svaren på frågorna får ni gärna redovisa i tråden då i alla fall även jag är intresserad.

/Anders

 

[Gadriam]

Kavling kan man väl kalla smide-light. Man får ju en struktur som mer liknar stålsvärdens och med asklaminering bildas ett damaskliknande mönster.( Instruktioner för hur man gör finns i kokböcker under Wienerbröd.) Kruxet med all bronsbearbetning är ju det smala arbetsfönstret. Blir det bara lite för varmt smälter allt ihop och man får börja om från början, blir det lite för kallt får man ett bronspussel. Kallhamrat blir bra nog. Det kräver en del övning men är mycket enklare än alla smidesvarianter och framför allt billigare. Det jag skulle rekommendera är att gjuta en grov form och kallhamra till den själv eftersom, ja, volymen minskar nästan löjligt mycket .
I rumstemperatur är brons ganska formbart. Det är när man värmer det som det blir knepigt. 100-gradigt brons spricker ganska lätt, och den temperaturen kommer man upp till med en slipskiva.
Just nu har jag ingen möjlighet att smida något mer, men gjutningar kan jag ordna. Priset har mer med vikten att göra än nåt annat.
Att bygga en egen smältugn som duger för mindre grejer som matknivar och sånt är dessutom ganska lätt.

Höres

Gadriam

 

[Gadriam]

Själv ser jag faktiskt mönstervällning som ett självändamål. Jag gillar brons för att det är vackert, formbart och vädertåligt.
Siktar man på funktionella rustningar och vapen i brons skulle jag nog gå på kallhamrat. Kavlingen handlar om att, just som du säger, sprida ut föroreningarna. Askan sägs tillföra en liten mängd arsenik, vilket gör legeringen lite hårdare, men den är nästan omöjlig att fördela jämnt i smältan. Vidare blir bronset en aning sprödare med ökad hårdhet, och laminering medelst kavling är till för att jämna ut effekten. Ett knäckt svärd är ju som bekant inget svärd alls.
En sak till. Att kavla en slidkniv är ett rätt rejält projekt, svärd är tänkbara men större än så blir felmarginalen för liten för mig iallafall. Att nita bronsplattor till en läderstomme som rustning kan bli bra och rentav tämligen historiskt korrekt, men större metallstycken är mest slöseri med arbete och pengar. Brons konkurrerades ut av en anledning. När järnet kom var bronssmederna erfarna och skickliga medan järnsmederna fick hitta på allt eftersom. En gång var brons det bästa som fanns, men idag räcker det faktiskt inte särskilt långt.

Gadriam, städse ödmjuk tillbedjare av äldre tiders hantverk.