GnomviD said:
Ja, definitivt, men kanske inte så mycket att det lägger sig. Cyberpunkvinter är tre månader slask och lappvantar som smälter så fort de når backen.
Jepp, ungefär så föreställer jag mig det - i större städer som breder ut sig (urban sprawl) och slösar med uppvärmning, elektricitet och all koldioxid som kommer från människor och apparater.
Spillvärmen är enorm. Det är aldrig under noll grader i de mörka gränderna mellan skyskraporna. Den halvsmälta snö som lyckas ta sig ned till marken, blandas med vattenstänk från hundratals (olagligt monterade) luftkonditioneringsapparater på fasaderna.
Ovanför staden ligger avgaser och uppvärmd luft som ett gigantiskt lock som kräver stormvindar för att skingras. De få gånger det händer, och isande vindar piskar längs gatorna, blir det kaos.
Snö som samlats mot en vägg, täpper till luftintaget till en transformator som överhettas och kortsluter magnetsvävartåget på linje fyra.
En plötslig kastvind tippar en automatisk sopvagn som patrullerar stadens gator och en ström av skräp rinner ut ur den hjälplösa robotens innandöme. Bilarna blockeras och stadens trafik-AI försöker förgäves leda om trafiken, bara för att orsaka en trafikstockning vid nästa avfartsramp där snödrivor - osynliga för den milimetervågsradar som övervakar fordonstrafiken - plötsligt har byggts upp.
Den plötsligt ökade av strömförbrukningen när datastyrda klimatkontrollanläggningar skruvar upp inomhusvärmen för att möta kylan utomhus men termostatstyrda AC-anläggningar svarar med att öka kylluften får elförsörjningen att haverera. Brown-outs breder ut sig. Hela kvarter flimrar och försvinner från stadsnätet.
Människor drabbas av panik när kommunikationsnätet oväntat stängs ned. Utan tillgång till omedelbar information som vägleder dem - eller underhåller dem - i varenda steg, beter sig människorna som fårskockar jagade av vargar.
I de panikslagna massorna som samtidigt väller upp ur tunnelbanans irrgångar eller ned från svävartågets högbanor, trampas svaga eller långsamma individer obönhörligt till döds.
Snön singlar nu obehindrat ned över de milslånga köer som snabbt byggts upp på de ändlösa motorvägarna runt stadskärnan, där bilisterna skrämda undrar vad som händer. Deras RoadNav-instrument är döda och nätet svarar inte på anrop. Enstaka människor överger sina fordon och försöker i panik klättra över de plank som omger motorvägarna som höga murar.
Poliserna - stadens "finest" - försöker desperat hantera situationen. Men med sina sex veckors skolning utan minsta inslag av psykologi, är det få som förstår hur man ska hantera människor i masspsykos. Trängda av de tryckande folkmassorna börjar några aspiranter öppna eld.
De direkta dödsfallen från eldgivningen är inte fler än fyra, fem personer. Men de som trampades ned när folkmassan plötsligt började röra sig i motsatt riktning är många hundra. Ambulanser och polisbilar rör sig som i sirap, längs gatorna och försöker nå fram till nödställda - eller forsla de skadade till närmaste sjukhus. Men folkmassan vägrar bestämt att uppträda rationellt, utan ledning av det invanda kommunikationsnätet.
Så klarnar vädret upp. Solen bryter igenom molnen och strömmen återvänder. Snödrivorna som samlats upp töar bort lika snabbt igen. Komnätet klickar in och leder människor bort från de överbefolkade platserna. AI:ns nödrutiner för liknande situationer delar snabbt in skarorna i grupper som sprids ut längs parallella gator.
Förvånade medborgare får instruktion att gå till nästa hållplats. Lugnande budskap intygar att allt kommer att återgå till det normala. Det var bara ett tillfälligt avbrott från rutinen.
)
