Nekromanti Snösaga ... wtf?

[Dilandau]

Eftersom jag nyligen avslutade Vildharta tänkte jag att det kanske kan vara roligt att fortsätta med Snösaga.

Men, ärligt talat, vad är det för lirare som skrivit Snösaga? Det är utan tvekan det mest obegripliga äventyr jag läst. Vad fasen handlar det om? Jag läser om en massa olika personer och händelser -- som alla känns helt lösryckta från varandra. Vad är grejen med hela bröllopet i början? Vad är meningen ska hända?

Och framför allt: Vad ska rollpersonerna göra?

Varför finns det ingen sammanfattning, något som översiktligt förklarar handlingen?

Är det överhuvudtaget värt att försöka sätta sig in i Snösaga? Är det värt ansträngningen?

 

[Eksem]

Mjäe, det finns en jävla massa där, men allt är helt oproportioneligt. Bröllopet är mest till för att jobba med att etablera en emotionell kontakt mellan RP och SLP. Efter det så tror jag byn blir anfallen, eller nåt, så RP reser till en grotta och hittar ett odjur. Odjuret leder till en jätteborg varifrån orcherna skall starta ett anfall. I jätteborgen blir de kidnappade och hamnar nånstans, sen blir de räddade av dvärgar, sen reser de till isvidder och slår ihjäl bossen.

Typ nåt sånt.

 

[Brynolf]

Snösaga sitter inte ihop alls, men varje deläventyr för sig är helt ok. Jag har norpat en del här och en del där till diverse kampanjande, men aldrig spelat hela Snösaga komplett rakt igenom.

 

[Zire]

Bröllopet är ju mest till för att presentera en massa folk som man kommer att behöva hålla reda på senare. En sammanfattning hade de absolut behövt då äventyret verkligen är massivt. Jag kan rekommendera att kolla på riotminds forum där det finns en gedigen tråd med kommentarer och rekommendationer kring äventyret. (Tyvärr så kan jag inte länka, utan man måste registrera ett konto och bli antagen till spelledargruppen för att komma åt forumet...)

Är det överhuvudtaget värt att försöka sätta sig in i Snösaga? Är det värt ansträngningen?

Det beror lite på. Det är definitivt en ansträngning då det är mycket att hålla reda på, men äventyret ändrar karaktär med jämna mellanrum, så det kan nog vara en idé att läsa (eller åtminstone ögna) igenom äventyret innan man bestämmer sig. Det är dock rejält styrt, och kräver ganska anpassade rollpersoner. Slutligen så är det väldigt episkt, lite för episkt för min smak. Därför har vi inte kört det än i våran grupp...

 

[Dilandau]

Jag tror ärligt talat att jag struntar i Snösaga. Kanske snor jag lite grejer här och där, men att köra hela äventyret som det är skrivet känns inte riktigt ok.

Bara en sådan sak som att pressa in rollpersonerna i en "en gammal, men aldrig tidigare nämnd, vän bjuder in till bröllop"-situation är ju helt mökigt.

 

[Beastslayer]

Jag tror att hela kampanjen blir bäst av att man antingen läser igenom allt innan man börjat spela Vildhjarta så att man kan föra in trådar som senare kan plockas upp, som tex "en gammal, men aldrig tidigare nämnd, vän bjuder in till bröllop".

Eller så fogar man ihop delarna själv med lite mellanspel där man kan få in önskade SLPs.

Men jag håller i stora lag med, det är stökigt skrivet.

 

[DesertRain]

Jag tycker att Snösaga helt klart är värt att köra. När vi spelade det (jag var spelare) så var i vi iofs nybörjare, men äventyret var trotts det något av det roligaste vi kört någonsin. Nuförtiden när vi är mer erfarna och tänker tillbaka så skulle det förmodligen vara ännu bättre. Äventyret är dock lite för episkt för DoD. Det är förmodligen därför som Likstorm (en uppföljare till Snösaga) känns som ett bätte äventyr eftersom det är episkt på ett sätt som passar bättre i Trudvang.

 

[Johan K]

Är det överhuvudtaget värt att försöka sätta sig in i Snösaga? Är det värt ansträngningen?

Well, att SL:a just Snösaga var/är nått i hästväg. Det är välldigt mycket äventyr om jag ska vara ärlig. Mycket info & lite snurrigt med infon åxå, tyvärr.
Tanken var säkert god med Snösaga, men för min del så tycker jag att det var lite väl mastigt att sätta sig in i. Det var för mycket av allt. Så jag skulle nästan säga att det var för mycket att sätta tänderna i. I alla var det för mycket för min del.

 

[Dilandau]

Okay, tack för alla svar allihop.

Ni som har läst, spelat, sl:at Snösaga, vad tycker ni att man kan hyvla bort från äventyret utan gå miste om något viktigt? Vad är själva kärnan i Snösaga?

 

[Eksem]

Ysetur. Om inte annat för att det är typ hälften av sidorna, eller nåt.

 

[Andy]

Ta bort all "down time". Tajta till äventyret och som spelledare får man mer beskriva alla resor än att låta spelarna vara aktiva i dom. Fråga inte vad spelarna gör varje dag de reser till Ysetur (det tar 6 månader i Trudvang och säkert lika lång tid i verligheten).

Men det finns många spännande delar. Om jag skulle SLa om det så skulle jag låta bröllopet ta flera speltillfällen, mer intrigspel där spelarna får vara delaktiga i Vildlands storpolitik och hela tiden tänka "saga", det är en "isländsk saga".

Några tips från mig!

 

[Nkari]

Jag nerfade bort alla magiska vapen utom super duper svärdet i slutet, jag struntade HELT i Yseturs karta.. killen som gjortde den kartan har NOLL logik.. du kan inte göra en karta över ett slott som har nära 200-300 rum.. där 95-98% är tomma.. du kan verkligen inte göra det.. Och som sagt.. den är lite för episk i min smak.. men jag SLade hela ändå.. och folk var nöjda.. dock lade jag in lite egna saker..

Allt som allt är snösaga lite halv rörig, men gick ändå relativt smärtfritt.. =)

 

[Dilandau]

du kan inte göra en karta över ett slott som har nära 200-300 rum.. där 95-98% är tomma.. du kan verkligen inte göra det..

Verkligen. Hela avsnittet med Ysetur ger mig lite huvudvärk. Och den var redan på gång efter att ha försökt nystat ut vilka alla 100 slp är tidigare i äventyret och vad de vill, har för betydelse och varför de finns.

Det som är störigaste med Snösaga är ju att informationen presenteras så ... slumpmässigt. Extremt viktiga grejer för hela äventyret som bara beskrivs under rubriken "Övrigt" i ett SLP-statblock. Medan andra, ganska oviktiga saker, upprepas om och om igen.

Det andra stora problemet är att boken är skriven med för stora författarambitioner. Äventyret beskriver ofta vad som händer på andra platser än var rollpersonerna är, vilket är helt ok, men författaren gör det utan att göra skillnad på händelser där rp är involverade, och händelser som "backstory". Ibland har jag läst en halv spalt text innan jag fattar att, aha, det här är ingenting rollpersonerna kommer att vara inblandade i. (Exempel: Beskrivingen av hur bröllopsföljet attackeras.)

Och apropå överflödig information, vad sägs om guldklimpar som det här: "Tomus har 3 hagtornatjurar, 12 kor, 36 snösvin coh 108 vindhöns." Eller varför inte: "Stallet rymmer fjorton hästar, varav nio spiltor är upptagna." (Vilket dessutom är rätt värdelöst svenska.)

Men någon stans däri tycks det finnas en ganska schysst story. Synd att det är så mycket bjäbb i vägen.

 

[Andy]

Jag håller med dig på alla punkter.

Och ändå är det något som är väldigt bra med Snösaga (och hela kampanjen).

 

[Beastslayer]

Jag håller med, skippa kartorna över Ysetur och lös det på ett sätt som känns bättre för dig.

Kanske kan du låta rollpersonerna få någon som visar dem vägen ner, någon de stöter på tidigare i äventyret som varit där av någon anledning? Jag vet inte, det finns många lösningar.

 

[Dilandau]

Jag håller med, skippa kartorna över Ysetur och lös det på ett sätt som känns bättre för dig.

Kanske kan du låta rollpersonerna få någon som visar dem vägen ner, någon de stöter på tidigare i äventyret som varit där av någon anledning? Jag vet inte, det finns många lösningar.

Låter vettigt.

Sen funderar jag lite på om det går att fixa en alternativ inledning till äventyret -- något som inte involverar "en gammal vän" som plötsligt dyker upp från ingenstans. Egentligen skulle jag väl kunna köra några äventyr som etablerar denna relationer etc, men eftersom min spelgrupp inte har tid att träffas så ofta känns det mer som om jag vill gå pang på rödbetan.

 

[Troy]

Nu när jag tillslut efter flera månader av sökande, fått tag på en begagnad utgåva utav Snösaga (nyskick), och det kostat 500 kr så finns det inte en chans att jag inte drar in mina spelare i äventyret

Dock så måste jag hålla med om att det är väldigt rörigt då och då. Ysetur, prakt exemplet, överallt finns "Hirdmän" nämnda, och dessa män och kvinnors egenskaper mm. finns inklämmt på en liten random sida mitt bland kartorna. Så mycke förberedande, i form utav stödpapper, för att minska bläddrandet och en noggran genom läsning att att rekommendera. Seden hela avslutet på Ysetur delen känns fattig och svag. En komplicerad beskrivning hela vägen till "slutet" där det sedan står något i stil med "Nu gäller det för RP att ta sig ur borgen och fly".

Inledningen kunde jag inte haft mer flyt på dock, en av mina spelare valde själv (utan några påtryckningar) att spela en stormländare från just Hallvind i Vildland, så jag la bara in det som behövdes för att inledningen skulle passa i denna karaktärs backgrunds historia.

Annars är det verkligen en schysst story bakom all gröt text men fortfarande lite synd att hela Snösaga gör Eldsjäl mindre episkt änn vad det egentligen är.

 

[Dilandau]

För en tid sedan spelade jag klart Snösaga - eller en kraftigt modifierad version av äventyret i alla fall.

Jag körde ganska by-the-book fram till och med Vretgard, men därefter reagerade jag mest på spelarnas handlingar. Konstigt nog gjorde de oftast som boken förutsatte ... jag antar att de är hjärntvättade på äventyrlig rollspelsfantasy.

Saker att tänka på om man ska spelleda Snösaga så som det är skrivet:
* Kom överens med en spelare att dennes rollperson ska bli kär i whatshername redan innan första omgången. Gör klart att det handlar om episk, inte ens döden kan skilja oss åt-kärlek.
* I Ysetur, se till att spelarna verkligen fattar att whatshername är offrad och död.
* Skit i alla resor.
* Strunta i alla "läs upp det här"-avsnitt. De är tråkiga och lökigt skrivna. Improvisera själv.

Typ.