[*] Den överlägset bästa metoden är att verkligen kunna reglerna, inte bara att man har lärt sig dom (stor skillnad). Detta kräver hårda studier samt erfarenhet och speltester, så det är sannerligen inte en genväg till att skära ner på de tidsdödande reglerna, men det är den effektivaste.
[*] Spelare, som kan slå alla sina slag själva och hålla reda på utmattning, blodförlust, trauma, smärta, dödsslag, chockslag, svårighetsökningar, regler för hur man strider, som att man kan måtta, anfalla kraftfullt, använda stridskonster samt att känna till samtliga innebörder och effekter av allt det nämnda, underlättar enormt för spelledaren. Kort och gott; spelarna ska kunna reglerna. Alla spelare är tyvärr inte villiga att lära sig detta, och dessa kommer att utgöra de svagare länkarna i kedjan som får den att brista. Tråkigt, tråkigt.
[*] Rutin är nog det näst bästa, och det får både spelledare och spelare av erfarenhet med systemet. Rutin kräver också logiskt nog de båda ovanstående punkterna, d.v.s. att man kan reglerna man använder sig av.
[*] Sist men inte minst; att behärskar ObT6-systemet. Denna insikt välsignas man som spelledare av genom mycket regelanvändande. Med den kan man när som helt slänga fram en passande modifikation utan att behöva komma ihåg hur de är i reglerna. Det blir ändå rätt. För att uppnå detta krävs dock att man kan reglerna riktigt bra och har rutin med dem, samt att man har ett sunt förnuft och lite kunskap om den fysiska världen.
Som du ser kan komma långt utan att ens peta på en enda regel. Hai, hai!
