Re: Förvisso ...
Tja... men han beter sig som om han vore en rollperson, helt klart.
Det var väl det Dante sa?
Kånan lider av att ha blivit en populärkulturell ikon (i-Conan, hihihihi...). Folk TROR de vet hur han är, eftersom de hört talas om honom. Få har läst originalhistorierna, några fler har sett filmerna, i synnerhet rollspelare har en massa bestämda åsikter om barbarer i rollspel hämtade från bilden av honom.
Som redan sagts i den här tråden har han ganska mycket brains, han har en väl utmejslad personlighet, och den stämmer inte så mycket med bilden av honom som man får av Ah-nuld.
Huruvida böckerna har några litterära kvaliteter låter jag vara osagt, men...
*Nightowl förvandlas till KAPTEN STOFIL*
En gång i tiden läste folk ganska mycket som underhållning. De gamla SF-magasinen, t.ex., de lästes av alla möjliga sorters människor - vi pratar nu om mellankrigstiden och så. Novellmagasin, med noveller och följetonger - det var det här som kallades 'pulp', ett ord som i dag används om de pulphistorier som inte riktigt kunde sägas tillhöra någon annan genre - hade de gått upp på bio idag hade de väl kallats 'action', helt enkelt. Men läste gjorde man. Det var knappast djupt eller litterärt eller bildande, men man läste.
Och man läste KORTA historier. Folk hade i råd med romaner, i synnerhet inte inbundna, men man hade råd med novell- och följetongsmagasinen och senare med tunnare pocketböcker. Den som skrev en historia på den här tiden måste dels lära sig att bygga upp en personlighet eller en situation eller ett problem på väldigt kort tid, dels att (i följetonger) upprätthålla spänningen i nummer efter nummer.
Så kom TV. Folk som hade läst på det här sättet slutade läsa - eller gjorde det allt mindre. En del av mitt jobb består i att folk kommer och frågar om böcker. Jag har då märkt att man gärna har tjocka böcker - och varför då? Jag vet inte, min teori är att folk antingen läser för att de är 'läsare' och vill ha något att bita i, och de som inte lever för att läsa, när de läser vill de ha något rejält de också. Att läsa är en investering. Vill man ha underhållning för att fylla ut en enstaka timma, tittar man på video eller TV. Eller spelar videospel, eller något.
Jag läser själv på det gammaldags sättet, av bisarra personliga skäl som inte har något med min ålder att göra - novellmagasinens ålder var sedan länge över när jag föddes. Och jag grämer mig ibland över att den gamla konsten att skriva kort och snärtigt har gått förlorad inom genrelitteraturen. Det finns allldeles för lite bra, korta historier inom deckare och SF och fantasy och skräck.
Hela Leibers produktion av Fafhrd och Grey Mouser-historier får plats i två feta volymer från Fantasy Masterworks. På det utrymmet får han mycket mer sagt om huvudpersonerna än Jordan på tio långt tjockare böcker, fastän Jordan inte är en dålig författare, eller åtminstone inte sämre än Leiber.
Man säger inte alltid mer på längre utrymme.
Tack
*Erik blir sig själv igen och sätter på tupén*
Erik